Max Safir
Max Safir, född Manes Szafir den (data okänt) i Bodzentyn, Polen, avliden i juni 2020, Stockholm, vid en ålder av 94 år.[1] Judisk överlevare från Förintelsen, före detta medlem i organisationen Haganah och aktiv sionist, var sedan 1955 bosatt i Sverige. Hade militär erfarenhet från ökenkompaniet i Negev. Föreläste på svenska skolor om sina erfarenheter och har gjort besök i Auschwitz tillsammans med riksdagsledmöter, bland annat Birgitta Ohlsson.
Innehåll
Överlevde hjärtat av Förintelsen - utrotningslägret Auschwitz
Safir föddes i den polska staden Bodzentyn. Den polska och den judiska befolkningen hade ett spänt förhållande till varandra, en situation Safir uppfattade som antisemitisk. 1939, då Safir var 14 år gammal invaderade tyska trupper Polen. Efter en tid tog han under två och ett halvt år arbete på Reichswerke Hermann Göring i Starachowice[2] varefter han förflyttades till Auschwitz-Birkenau. Efter sex månader i utrotningslägret förflyttades Safir till Mauthausen och slutligen till Ebensee där han befriades av amerikanska trupper den 6 maj 1945. Enligt egna uppgifter planerade den tyska lägeradministrationen att spränga lägret två timmar senare, men US 80th Infantry Division kom i tid för att rädda Safir och övriga fångar. Han hade dock blivit inlagd på lägrets sjukhusavdelning för vård.[3] Sammanlagt satt han sex år i dessa koncentrations och förintelseläger.[4]
Vittnesmål
I en intervju utförd av Svedjeholmskyrkan hösten 2010 berättade Safir att han träffat Oskar Schindler, huvudkaraktären i Steven Spielbergs film Schindlers List.[5]
Under ett besök i Auschwitz-Birkenau 2008, som gjordes tillsammans med Eskil Franck, överintendent på Forum för Levande Historia, och Mikael Oscarsson, kristdemokratisk riksdagsledamot, bevittnade Safir de sparade balarna med hår från angorakaniner som sägs ha använts till att göra madrasser.
Safir besökte Broskolan i Örnsköldsvik på Förintelsens minnesdag den 27 januari 2007 där han berättade att han var den enda av 200 familjemedlemmar som överlevde andra världskriget. Han uppgav han att han suttit sex år i koncentrationsläger i Polen. Efter föreläsningen fick de närvarande ett exemplar av publikationen om detta må ni berätta.[6][7]
Deltog i etnisk rensning
Efter andra världskriget begav sig Safir till Italien och Hachshara-lägret i Fano. Där deltog han i de förberdelser som krävdes för att rörelsens mål som sattes upp vid den första sionistkongressen i Basel 1897 skulle kunna förverkligas: utropandet av en egen judisk nationalstat. Med båt tog han sig efter en mödosam färd via Cypern så småningom till Palestina i juni 1947 där han anslöt till organisationen Haganah och medverkade i den etniska rensningen som föregick David Ben-Gurions proklamering av Israel den 14 maj 1948.[8] För att undvika rasblandade äktenskap valde Safir att i Tel Aviv gifta sig med en judisk kvinna vars syster var bosatt i Sverige. År 1955 flyttade Safir till Katrineholm.
Övrigt
Safir är orolig för situationen i den mångkulturella staden Malmö och trakasserier mot judar.[9]
Utvalda citat
- Det är bra att dö för vårt land. – Max Safir citerar en av sina hjältar, nationalisten Joseph Trumpeldor[10]
Referenser
- ↑ Aftonbladet: Förintelseöverlevaren Max Safir har avlidit
- ↑ SKMA - Svenska och polska elever i unikt samarbete
- ↑ SKMA - Ett möte med överlevaren och befriaren
- ↑ Aftonbladet: Förintelseöverlevaren Max Safir har avlidit
- ↑ Filmklipp från Svedjeholmskyrkan, hösten 2010
- ↑ Broskolan - Förintelsens minnesdag
- ↑ Svedjeholmskyrkan - Förintelseöverlevaren Max Safir besökte Svedjeholmskyrkan
- ↑ Menorah - HAN VÅGADE LIVET FÖR ISRAEL
- ↑ SKMA - Lärdomar för klassrummet – om SKMA:s utbildning om Förintelsen
- ↑ Menorah - HAN VÅGADE LIVET FÖR ISRAEL