Hellmuth Becker

Hellmuth Becker (i mitten) på östfronten 1942.

SS-Brigadeführer und Generalmajor der Waffen-SS Hellmuth Becker, född den 12 augusti 1902, död den 28 februari 1953 (avrättad), var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Becker tjänstgjorde under större delen av kriget i SS-Division Totenkopf. Bataljonsbefäl, regementesbefäl och slutligen blev han sommaren 1944 utsedd till divisionsbefälhavare och ledde divisionen till krigsslutet. Becker förlänades med riddarkorset med eklöv.

Becker blev krigsfånge i Sovjetunionen efter kriget och avrättades efter att ha murat in en granat i en vägg tillhörande ett hus han hade i uppgift att bygga.

Reichswehr, Frikorps, SS

Hellmuth Becker föddes i Alt-Ruppin i Mark Brandenburg. Efter avslutad skolgång gick han strax innan sin artonde födelsedag in i Reichswehr den 1 augusti 1920. Becker tjänstgjorde sedan i en frikår (Freikorps). Därefter genomgick han en utbildning och hamnade så småningom som Stabsfeldwebel i ett artilleriregementes stab. Där tjänstgjorde han till sitt utträde ur armén den 1 augusti 1932.

Den 28 februari 1932 gick Becker med i SS och tjänstgjorde bland annat som adjutant och instruktör.

Totenkopf

Den 1 juli 1935 förflyttades Becker till SS-Totenkopfverband "Oberbayern" där han fick befälet över dess utbildningskompani och ledde underbefälskurser. Han fick sedermera befälet över I. bataljonen. Becker deltog i annekteringarna av Österrike och Sudetområdet och hans bataljon stannade kvar i Sudet med namnet I. SS-Bataillon dem Sudetendeutschen Freikorps.

Efter att andra världskriget inletts omorganiserades Beckers regemente till SS-Totenkopf-Infanterie-Regiment 1 och ingick i den nyformerade SS-Totenkopf-Division. Becker fortsatte att leda sin bataljon och deltog i fälttåget i väst 1940 där han förlänades med järnkorset av båda klasserna.

Den 22 juni 1941 inleddes operation Barbarossa och Totenkopf sattes in som en del av armégrupp Nord. Den 6 juli anföll Totenkopf Stalinlinjen och hårda strider utbröt. När divisionen brutit igenom fick de några dagars vila innan de sattes in som flankskydd i ett tätt skogsområde fullt med träsk sydväst om sjön Ilmen. Efter tio dagar hade de stridit sig fram till Lugalinjen. Under dessa förlustrika strider fick Becker bland annat rycka in som vikarierande regementesbefälhavare. Den 10 juli sårades han lätt, men var tillbaka i tjänst nästa dag.

Regementesbefäl

I september 1941 fick han befälet över motorcykelbataljonen och en och en halv månad senare fick han befälet över SS-Totenkopf-Infanterie-Regiment 3. Becker stängdes in i Demjanskfickan där han ledde en Kampfgruppe. För sina insatser vid Demjansk förlänades Becker den 26 september 1942 med det tyska korset i guld.

Under hösten 1942 omorganiserades SS-Totenkopf-Division i Frankrike till en pansargrenadjärsdivision och Becker fick befälet över SS-Panzergrenadier-Regiments 6 som till stor del bestod av soldaterna i hans gamla regemente. Divisionen förflyttades tillbaka till östfronten i början av 1943 och deltog i det tredje slaget om Charkov. Becker stred med sitt regemente under slaget om Kursk och sensommarens och höstens defensiva strider. Den 7 september förlänades Becker med riddarkorset.

Italien

I januari 1944 förflyttades Becker till Waffen-SS befälsreserv och i mars fick han befälet över ett regemente i 16. SS-Panzergrenadier-Division "Reichsführer SS" som stred i Italien.

Divisionsbefäl

Sommaren 1944 återvände Becker till Totenkopf och blev divisionens siste befälhavare den 13 juli. Under sensommaren stred Totenkopf tillsammans med division Wiking i IV. SS-Panzerkorps utanför Warszawa. Den 21 september 1944 förlänades Becker med eklöven till sitt riddarkors. Runt årsskiftet 1944/1945 transporterades kåren till Ungern för att försöka undsätta Budapest som blivit omringat av sovjetiska styrkor. För sin insats vid Stuhlweißenburg nämndes Becker i Wehrmachtbericht.

Vid krigsslutet hamnade Becker i sovjetisk krigsfångenskap och dömdes till tre gånger 25 års straffarbete. Han placerades i en byggbrigad i Lager Swerdlowsk med uppgiften att reparera och bygga upp krigsskadade hus. Vid ett tillfälle skvallrade en medfånge att Becker murat in en granat i en vägg. Hellmuth Becker dömdes till döden för sabotage och avrättades den 28 februari 1953.

Kommenderingar

• Tjänstgöring i (Preuß.) Infanterie-Regiment 5 (1 augusti 1920 - )
  • 16. kompaniet
  • 5. kompaniet
• Tjänstgöring i Freikorps Grothe
• Utbildning vid Heeresfachschule
• Överförd till Kommandantur Stettin
• Stabstjänst i Artillerien-Regiments 2 i 2. Division i Stettin (1928 – 1 augusti 1932)
• Adjutant i III. Sturmbann der 9. SS-Standarte (28 februari 1933 – 1 januari 1934)
• Adjutant der 74. SS-Standarte (17 juni 1934 - )
• Instruktör vid Greifwald
• Tjänstgöring i I. bataljonen i SS-Standarte Germania (25 september 1934 – 1 juli 1935)
• Chef och instruktör för Rekrutenausbildungs-Kompanie i SS-Totenkopfverband "Oberbayern" (1 juli 1935)
• Befälhavare för 1. bataljonen i SS-Totenkopfstandarte "Oberbayern" (10 juli 1937 / 9 november 1937 – 16 oktober 1939) omorganisering
  • Tillfälligt namn på förbandet efter annekteringen av Sudet: I. SS-Bataillon dem Sudetendeutschen Freikorps
• Befälhavare för 1. bataljonen SS-Totenkopf-Infanterie-Regiment 1 i SS-Totenkopf-Division (16 oktober 1939 – 12 september 1941)
  • Tillfällig befälhavare för SS-Totenkopf-Infanterie-Regiment 3 i SS-Totenkopf-Division (7 juli 1941 – 10 juli 1941) lätt sårad
  • Tillfällig befälhavare för SS-Totenkopf-Infanterie-Regiment 1 i SS-Totenkopf-Division (11 juli 1941 – 8 augusti 1941)
• Befälhavare för Kradschützen-Bataillon i SS-Totenkopf-Division (12 september 1941 – 25 oktober 1941)
• Befälhavare för SS-Totenkopf-Infanterie-Regiment 3 i SS-Totenkopf-Division (25 oktober 1941 – hösten 1942) omorganisering
  • Sårad (1 mars 1942 – 15 mars 1942)
• Befälhavare för SS-Panzergrenadier-Regiments 6 i SS-Panzergrenadier-Division Totenkopf (hösten 1942 – 9 november 1943)
• Ansluten till Waffen-SS befälsreserv (12 januari 1944 – 13 mars 1944)
• Befälhavare för SS-Panzergrenadier-Regiment 36 i 16. SS-Panzergrenadier-Division "Reichsführer SS" (13 mars 1944 – 13 juli 1944)
• Befälhavare för 3. SS-Panzer-Division "Totenkopf" (13 juli 1944 – 8 maj 1945)

Befordringar

• Feldwebel
• Stabsfeldwebel – 1928
• SS-Untersturmführer – 1934
• SS-Obersturmführer – 10 mars 1935
• SS-Hauptsturmführer – 30 januari 1936
• SS-Sturmbannführer – 9 november 1937
• SS-Obersturmbannführer – 30 januari 1938 eller 9 november 1940
• SS-Standartenführer – maj 1940 eller 4 januari 1942
• SS-Oberführer –
• SS-Brigadeführer und Generalmajor der Waffen-SS – 1 oktober 1944

Utmärkelser

• Järnkorset av andra klass – 24 maj 1940
• Järnkorset av första klass – 22 juni 1940
• Tyska korset i guld – 26 september 1942
• Riddarkorset – 7 september 1943
  • Eklöven – 21 september 1944
• Östfrontsmedaljen
• Såradmärke i svart – 11 juli 1941
• Såradmärke i silver – 10 november 1943
• Infanteristormmärket i brons – 9 oktober 1941
• Demjanskskölden
• Medalj till minne av den 13 mars 1938
• Medalj till minne av den 1 oktober 1938
• SS Hedersring
• SS Hederssvärd
• Julleuchter der SS – 16 december 1935
• Deutsches Reichssportabzeichen in Silber
• Ehrenwinkel für alte Kämpfer
• Nämnd i Wehrmachtbericht – 1 februari eller 21 februari 1945

Källor

• Ritterkreuzträger
• Axis Biographical Research
• Lexikon der Wehrmacht
• Tyska Metapedia
• Tråd i ett militärhistoriskt forum

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget