Demjanskfickan

Med hjälp av transportflygplan av modellen Ju 52 kunde förnödenheter flygas in och sårade flygas ut ur Demjanskfickan.

Demjanskfickan (tyska: Festung Demjansk eller Kessel von Demjansk) var en inneslutning av tyska trupper, bland annat Waffen-SS divisionen Totenkopf, som blivit omringade runt staden Demjansk av den sovjetiska armén i februari 1942. De inringade tyska styrkorna försörjdes genom en luftbro. Inringningen varade till den 21 april samma år.

Bakgrund

När vintern 1941 kom hade den tyska offensiven mot Sovjetunionen mattats av och de sovjetiska styrkorna gick till en allmän motoffensiv. Striderna gjorde att frontlinjen bestod av ett antal in- och utbuktningar där möjlighet till inringningar fanns. Vilket skedde vid Demjansk och Cholm.

Staden Demjansk

Demjansk erövrades av tyska styrkor i september 1941 och var en viktig knutpunkt för vägar i området som annars till stor del bestod av sumpmark. Detta gjorde att Adolf Hitler ville att den tyska styrkan vid Demjansk skulle hålla stånd för att använda staden som utgångspunkt för sommarens kommande offensiv.

Tyska styrkor

De tyska förband som ringades in i Demjanskfickan var:

• 12. Infanterie-Division
• 30. Infanterie-Division
• 32. Infanterie-Division
• 123. Infanterie-Division
• 290. Infanterie-Division
• Större delen av SS-Division Totenkopf

Dessutom fanns där män tillhörandes RAD, polisen, Organisation Todt och andra kringförband. Sammanlagt rörde det sig om ungefär 90 000 soldater samt ytterligare 10 000 man.

Befälhavare för den inringade styrkan blev General der Infanterie Walter Graf von Brockdorff-Ahlefeldt.

Förlopp

Under natten mellan den 7 och 8 januari 1942 inleddes den sovjetiska offensiven vilken syftade till att inringa hela den norra flanken tillhörandes den tyska 16. Armee. Anfallet inleddes i snöstorm och temperaturen låg ner mot 40 minusgrader . Den sovjetiska spjutspetsen gick precis bredvid Totenkopfs linjer och slog med full kraft emot 30. Infanterie-Division och 290. Infanterie-Division varav den sistnämnda divisionen i stor sett förintades.

Den 8 februari skapades Demjanskfickan, och de sovjetiska styrkorna fortsatte sin framryckning bortom Demjansk.

Den 12 februari genomfördes ett anfall mot de inringade styrkorna, i anfallet ingick dessutom luftlandsättningen av två brigader med fallskärmsjägare, men de tyska försvararna slog snabbt tillbaks angreppet och läget runt Demjansk stabiliserades.

Luftbro

När det stod klart att Luftwaffe dagligen skulle kunna försörja Demjanskfickan från luften med 270 ton förnödenheter beslutade Hitler att de inringade trupperna inte skulle försöka slå sig ut, utan istället hålla fast vid sina positioner i väntan på befrielse. Inne i fickan fanns två flygfält och försörjningen via luften blev en framgång för Luftwaffe även om det betydde att hela transportflygplansflottan och stora delar av bombflygsflottan fick användas här. Den första transportflygningen genomfördes den 20 februari då 40 Ju 52 flög in. Skyttarna på planen fick stanna kvar på sina poster av rädsla för sovjetiska attackflyg. Förutom förnödenheter flög Luftwaffe in nya soldater och flög ut sårade.

Försörjningsläget var trots Luftwaffes ansträngningar prekärt och de utmattade soldaterna tvingades äta upp sina hästar.

Försvar

Den 21 mars 1942 kunde tyska undsättningsstyrkor bryta igenom. I täten kör en Panzer III.

De sovjetiska styrkorna försökte förinta den tyska motståndsfickan och genomförde en rad stora anfall utan någon större framgång. Striderna var som intensivast under februari och början av mars. Tyskarna försvarade sig framgångsrikt och band upp stora sovjetiska styrkor.

Dessutom gjordes otaliga sovjetiska anfall mot Staraya Russa vilket var den ort närmst Demjansk som hölls av tyska förband. 35 kilometer skilde mellan dem. Men även här lyckades tyskarna hålla sina positioner.

Undsättning

Den 21 mars 1942 påbörjade tyska styrkor ett undsättningsanfall mot Demjanskfickan. Striderna var bittra och undsättningsstyrkan kunde långsamt närma sig fickan. Samtidigt som ett anfall inifrån fickan planerades. Den 14 april påbörjades anfallet från Demjanskfickan, men då vädret slagit om hade de tyska styrkorna stora svårigheter att ta sig fram genom de töade sumpmarkerna. Den 21 april möttes de tyska styrkorna och inringningen var bruten.

De tyska förlusterna kunde räknas till 3 335 stupade och saknade, samt 10 000 sårade.

Striderna i området fortsatte och först genom den tyska reträtten ungefär ett år senare den 1 mars 1943 kom staden åter i sovjetisk hand.

För de inringade vid Demjansk och den Luftwaffe-personal som tjänstgjorde i luftbron instiftades en speciell utmärkelse, Demjanskskölden.

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget