Georg Bochmann
SS-Oberführer Georg Bochmann, född den 18 september 1913, död den 8 juli 1973, var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Bochmann gick 1934 med i SS-Totenkopfverbände och tjänstgjorde som vakt vid koncentrationslägret Dachau. När den militära divisionen SS-Division Totenkopf bildades 1939 överfördes Bochmann dit och deltog under fälttåget i väst 1940. Under striderna på östfronten utmärkte sig Bochmann, han förlänades med riddarkorset för sina insatser i Demjanskfickan och eklöven efter slaget om Charkov i februari/mars 1943. Efter att ha sårats förflyttades han hem till Tyskland. I januari 1945 fick Bochmann befälet över 18. SS-Freiwilligen-Panzergenadier-Division "Horst Wessel" och förlänades med svärden till sitt riddarkors efter att lett sitt förband ut ur en inringning. I slutet av mars fick han befälet över 17. SS-Panzergrenadier-Division "Götz von Berlichingen" och ledde divisionen till krigsslutet.
Innehåll
SS-Totenkopfverbände
Georg Bochmann föddes i Albernau i Sachsen. Den 1 oktober 1930 gick han med i Hitlerjugend, den 14 mars 1933 i NSDAP och samma dag gick han med i SS. Den 1 april 1934 gick han med i SS-Totenkopfverbände. Han tjänstgjorde i Sachsen fram till den 20 augusti 1935 då han fick befälet över en pluton i koncentrationslägret Dachaus vaktstyrka. Efter drygt fem månaders tjänsgöring där återvände Bochmann till Sachsen.
När SS-Division Totenkopf började sättas upp av personal inom SS-Totenkopfverbände under hösten 1939 fick Bochmann befälet över ett pansarvärnskompani. Han fick en kort utbildning vid Infanterieschule Döberitz och under våren 1940 när fälttåget i väst drog igång var SS-Division Totenkopf inledningsvis i reserven men kastades snart in i striderna. Bochmann förlänades med järnkorset av andra klass. Efter fälttåget gick Bochmann fler kurser, bland annat en månadslång kurs för bataljonsbefäl. Men Bochmann fortsatte tjänstgöra som kompanibefäl i divisionens pansarvärnsbataljon. Den 22 juni 1941 inleddes det tyska anfallet mot Sovjetunionen, operation Barbarossa, och SS-Division Totenkopf var en del av Armégrupp Nord. Bochmann förlänades under sommaren med järnkorset av första klass.
Demjansk
I februari 1942 bildades Demjanskfickan och Bochmann var en av de soldater som blev instängda. Den 21 mars 1942 påbörjade tyska styrkor utifrån ett undsättningsanfall mot fickan. De gjorde inga större framsteg och det planerades för att genomföra ett anfall infrån fickan för att möta undsättningsstyrkan. Den 14 april påbörjades detta anfall och Bochmann ledde där en Kampfgruppe. Bochmann sårades den 20 april och dagen efter bröts inringningen. Han förlänades den 3 maj 1942 med riddarkorset för sina insatser vid Demjansk.
Bochmann stannade efter detta kvar i frontlinjen i Demjanskområdet tillsammans med sitt kompani. Vid denna tid utsattes han för någon malarialiknande sjukdom vars efterdyningar kom att plåga honom resten av livet. Detta kan varit en bidragade orsak till att han 1973 avled knappt 60 år gammal [1] Under hösten började SS-Division Totenkopf dras tillbaka från östfronten för att omorganiseras i Frankrike. Den 21 oktober 1942 blev Bochmann bataljonsbefälhavare när han tog över II. bataljonen i SS-Totenkopf-Schützen-Regiments (mot.) "Thule".
Charkov och Kursk
I början av februari 1943 återvände Bochmann till östfronten och deltog i det tredje slaget om Charkov. Under slaget övertog han II. bataljonen i SS-Panzergrenadier-Division Totenkopfs pansarregemente. Med sin bataljon genomförde han djupa inbrytningar i de sovjetiska linjerna och förlänades den 17 maj 1943 för insatserna under slaget med eklöven till sitt riddarkors.
Under slaget om Kursk sommaren 1943 stupade befälhavaren för pansarregementet, SS-Sturmbannführer Eugen Kunstmann, och Bochmann tog över hans arbetsuppgifter. Bochmann ledde regementet under sensommarens och höstens reträttstrider tills den 1 november.
Divisionsbefälhavare
Den 10 februari 1944 fick Bochmann sin nästa befattning som kommendant för SS-Wirtschafts-Verwaltungs-Führerschule Arolsen. Han stannade vid skolan tills den 15 november då han överfördes till 2. SS-Panzer-Division "Das Reich" men några dagar senare fick han befälet över pansarregementet i 9. SS-Panzer-Division "Hohenstaufen".
Den 3 januari 1945 blev Bochmann divisionsbefälhavare när han tog över 18. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Horst Wessel", men det dröjde några dagar innan han kom på plats. Han ledde divisionen i Schlesien där han förlänades med svärden till sitt riddarkors för att trots han var sårad ledde en framgångsrik utbrytning från en sovjetisk inringning.
Bochmanns sista kommendering var som befälhavare för 17. SS-Panzergrenadier-Division "Götz von Berlichingen" som han ledde under krigets slutskede. Den 9 maj gick han i amerikansk krigsfångenskap.
Kommenderingar
- Tjänstgöring i SS-Sturm 2/IV/7 (14 mars 1933 – 24 maj 1934)
- Tjänstgöring i 3. Hundertschaft der Politischen Bereitschaft Abteilung Sachsen (24 maj 1934 – 1 november 1934)
- Tjänstgöring i 2/III/SS-Totenkopfsturmbann ”Sachsen” (1 november 1934 – 25 januari 1935)
- Tjänstgöring i 15. Hundertschaft des SS-Totenkopfsturmbanns ”Sachsen” (25 januari 1935 – 20 augusti 1935)
- Befälhavare för 11. Sturm der SS-Wachtruppe ”Oberbayern” (Dachau) (20 augusti 1935 – 31 december 1935)
- Plutonsbefäl i 15. Hundertschaft der SS-Wachtruppe ”Sachsen” (31 december 1935 – april 1936)
- Befälhavare för 15. Hundertschaft des SS-Totenkopfsturmbanns ”Sachsen” (april 1936 – 1 maj 1937)
- Befälhavare för 3. Hundertschaft des SS-Sturmbanns I ”Oberbayern” (1 maj 1937 – 10 juli 1937)
- Befälhavare för 2. Hundertschaft des I. Sturmbanns der 1. SS-Totenkopfstandarte ”Oberbayern” (10 juli 1937 – 1 november 1939)
- Befälhavare för 14. (Panzerjäger-)Kompanie des SS-Totenkopf-Infanterie-Regiments 1 i SS-Division Totenkopf (1 november 1939 – 27 mars 1941)
- Befälhavare för 2. kompaniet i SS-Totenkopf-Panzer-Abwehr-Abteilung i SS-Division Totenkopf ((15 mars) 27 mars 1941 – 8 juli 1941) sårad
- Befälhavare för SS-Totenkopf-Panzer-Abwehr-Abteilung i SS-Division Totenkopf (september 1941 – 21 oktober 1942)
- Befälhavare för II. (Stoß-)Bataillons des SS-Totenkopf-Schützen-Regiments (mot.) "Thule" i SS-Panzergrenadier-Division Totenkopf (21 oktober 1942 – 19 februari 1943)
- Befälhavare för II. bataljonen i SS-Panzer-Regiments 3 "Totenkopf" i SS-Panzergrenadier-Division Totenkopf (februari 1943 – )
- Befälhavare för SS-Panzerregiment 3 "Totenkopf" i SS-Panzergrenadier-Division Totenkopf (1 augusti 1943 – 1 november 1943) i praktiken bör det varit från den 8 juli eftersom företrädaren, SS-Sturmbannführer Eugen Kunstmann, stupade den dagen.
- ?
- Kommendant för SS-Wirtschafts-Verwaltungs-Führerschule Arolsen (10 februari 1944 – 15 november 1944)
- Kommenderad till 2. SS-Panzer-Division "Das Reich" (15 november 1944 – 20 november 1944)
- Befälhavare för SS-Panzer-Regiment 9 i 9. SS-Panzer-Division "Hohenstaufen" (20 november 1944 – 3 januari 1945)
- Befälhavare för 18. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Horst Wessel" (3 januari 1945 – 27 mars 1945) han kom på plats den 10 januari
- Befälhavare för 17. SS-Panzergrenadier-Division "Götz von Berlichingen" (30 mars 1945 – 8 maj 1945)
Befordringar
- SS-Anwärter – 14 mars 1933
- SS-Sturmmann – 9 november 1934
- SS-Rottenführer – 24 december 1934
- SS-Unterscharführer – 25 januari 1935
- SS-Untersturmführer – 20 april 1936
- SS-Obersturmführer – 20 april 1937
- SS-Hauptsturmführer – 25 augusti 1939
- SS-Sturmbannführer der Waffen-SS – 20 april 1942
- SS-Obersturmbannführer der Waffen-SS – 9 november 1943
- SS-Standartenführer der Waffen-SS – 9 november 1944
- SS-Oberführer der Waffen-SS – 20 april 1945
Utmärkelser
- Järnkorset av andra klass – 20 juni 1940
- Järnkorset av första klass – 8 juli 1941
- Riddarkorset – 3 maj 1942
- Östfrontsmedaljen
- Infanteristormmärket i silver
- Såradmärke i svart
- Såradmärke i silver
- Såradmärke i guld
- Demjanskskölden
- SS Hederssvärd – 13 september 1936
Referenser
- ↑ Den militärhistoriske författaren Marc Rikmenspoel i ett inlägg på https://forum.axishistory.com/viewtopic.php?f=38&p=1360895
Källor
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
