Günther-Eberhardt Wisliceny
SS-Obersturmbannführer Günther-Eberhardt Wisliceny, född den 5 september 1912, död den 25 augusti 1985, var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Wisliceny tjänstgjorde i divisionen Das Reich och ledde från mars 1944 dess regemente Deutschland. Han förlänades med riddarkorset med eklöv och svärd.
SS-VT
Günther-Eberhardt Wisliceny föddes i närheten av Insterburg i Ostpreussen. Han är yngre bror till Dieter Wisliceny. 1919 flyttade familjen till Schlesien. Den 13 mars gick Wisliceny med i SS-Stabswache Berlin som senare utvecklades till Leibstandarte SS Adolf Hitler. Han förflyttades den 1 maj 1938 till SS-Standarte Der Führer där han tjänstgjorde som plutonsbefäl. Vid krigsutbrottet den 1 september 1939 deltog inte regementet i Polen utan hade istället bevakningsuppgifter vid Västvallen. Senare på hösten överfördes Wisliceny till SS-Totenkopf-Standarte 4 Ostmark och när delar ur det regementet avdelades för att bilda kärnan i det nya regementet SS-Totenkopf-Standarte 11 var han en av de som överfördes. Det nya regementet förflyttades till Nederländerna för kustförsvarsuppgifter. I februari 1941 bytte regementet namn till SS-Infanterie-Regiment 11 och anslöts till SS-Division (mot) Reich.
Östfronten
Wisliceny deltog i fälttåget på Balkan, våren 1941, och operation Barbarossa, sommaren 1941. Han deltog i flera hårda strider och förlänades med järnkorset av båda klasserna.
Den 6 december 1941 sårdades Wisliceny svårt i ena låret. I mars 1942 återvände han till fronten, men förflyttades snart till Frankrike där divisionen höll på att byggas upp på nytt. Han fick nu befälet över III. bataljonen i Regiment Deutschland. I januari 1943 återvände Wisliceny med sin division till östfronten för att delta i det tredje slaget om Charkov.
Under de inledande striderna under slaget om Kursk gick Wisliceny med sin bataljon tillsammans med I. bataljonen i täten för hela SS-Panzerkorps anfall. Ett intensivt skyfall hade förvandlat marken till lervälling som gjorde det svårt för stridsvagnarna och stormkanonerna att ge ett effektivt eldunderstöd. Istället drogs pansargrenadjärerna in i närstrider. Sedan dök Stukabombare upp och hjälpte III. bataljonen att erövra Bresov. Wisliceny sårades än en gång, men stannade ändå kvar med sin bataljon. För sina insatser under slaget förlänades han med riddarkorset.
Under sensommaren och hösten 1943 var den sovjetiska krigsmakten på offensiven och Wisliceny deltog i reträttstriderna tills han i slutet av september skrevs in på sjukhus på grund av en meniskskada i knäet. Wisliceny återvände till sin division, 2. SS-Panzer-Division Das Reich, i mars 1944. Divisionen höll då på att återuppbyggas i södra Frankrike och Wisliceny fick befälet över hela Regiment Deutschland. Han ledde regementet under striderna i Normandie och under Ardenneroffensiven, och förlänades den 26 december med eklöven till sitt riddarkors.
I början av 1945 förflyttades Wisliceny med sin division åter till östfronten. Han deltog i operation Frühlingserwachen och den sista tidens reträttstrider in i Österrike. Den 6 maj 1945 förlänades han av Josef "Sepp" Dietrich med svärden till sitt riddarkors, men denna utmärkelses legitimitet har ifrågasatts. Vid krigsslutet kapitulerade Wisliceny till amerikanska förband och utlämnades till Frankrike där han satt inspärrad tills den 21 juli 1951.
Kommenderingar
- Tjänstgöring i SS-Stabswache Berlin (som senare bytte namn till Leibstandarte SS Adolf Hitler) (18 mars 1933 – 1 maj 1938)
- Plutonsbefäl i 8. kompaniet i SS-Standarte Der Führer (1 maj 1938 – 1 september 1939)
- Adjutant i II. bataljonen i SS-Regiment Der Führer (1 september 1939 – 1 november 1939)
- Befälhavare för 4. kompaniet i SS-Totenkopf-Standarte 4 Ostmark (1 november 1939 – 7 december 1939)
- Befälhavare för 8. kompaniet i SS-Totenkopf-Standarte 11, senare omdöpt till SS-Totenkopf-Standarte 11 och anslutet till SS-Division (mot) Reich (7 december 1939 – 6 december 1941) sårad
- Konvalescens på sjukhus i Wien och Rostock
- Ansluten till Infanterie-Ersatz-Bataillon tillhörande SS-Infanterie Regiment Der Führer i SS-Division (mot) Reich (1 februari 1942 – 23 mars 1942)
- Befälhavare för III. bataljonen i SS-Infanterie-Regiment Deutschland i SS-Panzergrenadier-Division Das Reich (23 mars 1942 – 26 september 1943) sårad
- Konvalescens på SS-sjukhuset Hohenlychen
- Befälhavare för SS-Panzergrenadier-Regiment 3 Deutschland i 2. SS-Panzer-Division Das Reich (15 mars 1944 – 8 maj 1945)
Befordringar
- SS-Mann – 18 mars 1933
- SS-Oberscharführer – 1 oktober 1933
- SS-Hauptscharführer – 1 december 1933
- SS-Untersturmführer – 10 mars 1935
- SS-Obersturmführer – 9 november 1936
- SS-Hauptsturmführer – 2 april 1940
- SS-Sturmbannführer – 20 april 1943
- SS-Obersturmbannführer – 20 april 1944
Utmärkelser
- Järnkorset av andra klass – 27 juli 1941
- Järnkorset av första klass – 7 november 1941
- Riddarkorset – 30 juli 1943
- Eklöven – 26 december 1944
- Svärden – 6 maj 1945 (Utmärkelsen utfärdades av Josef "Sepp" Dietrich och dess legitimitet har ifrågasatts, men godkänts av Föreningen för riddarkorsbärare (ty: Ordensgemeinschaft der Ritterkreuzträger des Eisernen Kreuzes e.V. (OdR)))
- Tyska korset i guld – 24 april 1943
- Närstridsspänne i silver – 1 april 1944
- Närstridsspänne i guld – 31 mars 1945
- Såradmärke i silver – 1944
- Såradmärke i guld – 31 mars [[1945
- Infanteristormmärket – 1 december 1941
- Östfrontsmedaljen – 1 augusti 1942
- Panzervernichtungsabzeichen – 2 stycken
- SS Hedersring
- SS Hederssvärd
- Goldenes Hitler-Jugend Ehrenzeichen
Källor
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
