Gaskammaren i Auschwitz I
Gaskammaren i Auschwitz I. I koncentrationslägret Auschwitz I, även kallat Auschwitz Stamlager, finns en byggnad i det norra hörnet av det inhägnade området som sedan andra världskrigets slut visats upp som en homicidal gaskammare. Byggnaden som är låg i sin konstruktion ligger alldeles intill en större byggnad där lägerpersonalen hade en matsal, men även inrymde SS-personalens sjukhus. Skorstenen intill byggnaden är inte ansluten till krematorieugnarna. Intill den södra ingången avrättades Rudolf Höss den 16 april 1947. Byggnaden anses uppvisa likheter med det skyddsrum som illustreras på sidan 85 i boken Civil Defense in the Soviet Union.
Innehåll
Byggnaden har använts som bevismaterial för Förintelsen
I slutskedet av andra världskriget, den 27 januari 1945, intog sovjetiska trupper koncentrationslägret Auschwitz. Lägret var då evakuerat och många fångar valde att följa med de tyska trupperna västerut. Efter att Auschwitz hamnat under sovjetisk administration och sedermera polsk, öppnades lägret upp för besökare. Visningar i vad som idag är ett museum har gjorts för uppskattningsvis 30 miljoner människor genom åren.
En byggnad i lägrets norra hörn pekades tidigt ut som en homicidal gaskammare. Byggnaden har visats upp för besökare på plats men även använts som illustration i litteratur, tidningsartiklar och i dokumentära filmer som bevis för Förintelsen. Organiserade resor har gjorts ifrån hela Europa, många gånger arrangerade av skolor, där beökarna har fått se bevismaterialet med egna ögon. Minnesceremonier har hållits i byggnaden och många besökare har lagt ner blommor för att hedra de offer som sägs ha gasats ihjäl i rummet.
Inga spår av cyanväte
Byggnaden som pekas ut som en gaskammare visar inga spår av cyanväte, den aktiva och giftiga substansen i Zyklon B. Då cyanväte reagerar med järn, som förekommer naturligt i betong och tegel, bildas den kemiska föreningen ferrocyanid som framträder tydligt i form av en blåaktig missfärgning. Ferrocyanid är en stabil förening som kan mätas långt efter avslutad process.
Tekniska, kemiska och forensiska undersökningar har gjorts av byggnaden och slutsatserna har varit entydiga. Första undersökningen gjordes 1988 av Fred Leuchter i samband med den andra rättegången mot revisionisten Ernst Zündel som stod åtalad i Toronto för att ha sålt böcker som ifrågasatte den vedertagna uppfattningen att sex miljoner judar ska ha mördats under Förintelsen. Leuchters slutsats bekräftades av Germar Rudolf under 1990-talet.
Revisionister avfärdar byggnaden som en gaskammare
Ledande revisionister världen över har avfärdat påståendet att den uppvisade byggnaden har tjänat som gaskammare där människor har gasats ihjäl. Som argument framförs bland annat att det skulle vara orimligt att ha otätade trädörrar till en gaskammare där man försöker avliva människor eftersom de är alldeles för lätta att forcera. En av dörrarna är dessutom utrustad med en vanlig glasruta som enkelt kan krossas. Dessutom, påpekar revisionister, finns ett ordinärt nyckelhål, en omständighet som visar att säkerheten inte uppfyller de krav som ställs vid avrättning. Otätade dörrar anses även farligt för den personal som ska utföra morden då livsfarlig gas lätt tränger ut och äventyrar säkerheten för de som befinner sig på utsidan.
Cyanväte har en kokpunkt vid 25,7º C. Polen har en genomsnittlig temperatur på cirka 8º C. Att använda Zyklon B som släpps ner via en lucka i taket anses orimligt i ett rum som inte har någon form av uppvärmning eftersom den naturliga avdunstningen inte skulle vara tillräckligt effektiv vid de regelbundna massmord som uppges ha skett i byggnaden. Byggnaden saknar dessutom ventilation, vilket omöjliggör vädring av rummet och alltså en säker hantering av döda kroppar.
Placeringen av krematorieugnar i rummet intill betraktar revisionisterna som otänkbart. Vid en tillräckligt hög koncentration av cyanväte blir gasen explosiv och kan således riskera att spränga hela byggnaden och döda inte bara fångarna utan även den egna personalen.
Gaskammaren - en rekonstruktion
Då revisionisten David Cole besökte Auschwitz och gjorde en dokumentärfilm 1992 intervjuades Franciszek Piper, historiker och dåvarande chef för museets forskningsavdelning. Som förklaring till varför inga spår av ferrocyanid syns i rappningen på insidan av byggnaden, men är tydligt synliga i byggnader som användes för desinfektion, svarade Piper: "...Gas chamber, the Zyklon B was operated a very short time, about 20, 30 minutes during 24 hours and in the disinfestation rooms it operated the whole day and night. Such was the procedure of using gas in the disinfectation rooms and gas chambers."
Piper erkänner i den filmade intervjun att byggnaden som uppvisas som en äkta homicidal gaskammare i själva verket är "en rekonstruktion", iordningställd efter kriget.
Bildgalleri
Se även
- Biblioteket i Auschwitz I
- Simbassängen i Auschwitz I
- Postkontoret i Auschwitz I
- Sjukhuset i Auschwitz I
- Teatern i Auschwitz I
Källor
- Auschwitz museum – officiell webbplats
- Auschwitz museum – Virtual tour — Auschwitz I
- Explore Poland – Climate
i ämnesportalen om Förintelsen |