Förintelsen i uppslagsverk

Förintelsen i uppslagsverk. Begreppet Förintelsen, skrivet med versalt F i bestämd form singularis, syftar på det påstådda försöket att utrota Europas alla judar under andra världskriget. Detta folkmord ska ha skett på direkta order från ledande representanter för Tredje riket och i huvudsak utförts med homicidala gaskammare. Resultatet ska ha blivit att sex miljoner judar miste livet i vad som betecknas som "det största folkmordet genom tiderna".

Ordet Förintelsen motsvaras av det engelska ordet Holocaust som härrör från grekiska och betyder ungefär "bränt offer". Motsvarigheten på hebreiska är Shoa eller Shoah. Exakt när ordet Holocaust första gången förekommer i litteraturen är osäkert, men det är känt från boken L'antisémitisme, son histoire et ses causes (1894), av Bernard Lazare: "C'était un dérivatif et, de temps en temps, rois, nobles ou bourgeois offraient à leurs esclaves un holocauste de Juifs".

Efter andra världskriget höll de segrande makterna rättgångar i den tyska staden Nürnberg. På de anklagades bänk satt representanter för Tredje riket, som fälldes på flera punkter. Bland anklagelsepunkterna fastställde rätten att den tyska statsadministrationen och dess företrädare hade gjort sig skyldiga till ett omfattande massmord på judar, och detta massmord hade utförts bland annat med homicidala gaskammare i koncentrationsläger runtom i de områden som Tyskland kontrollerade, inklusive läger förlagda på rikstysk mark. Därmed ansågs det juridiskt fastställt vad som hade hänt i lägren.

Flera ord och begrepp existerar inte i äldre uppslagverk och böcker

Det har från revisionistiskt håll påpekats att ordet Förintelsen inte förekommer i uppslagsverk förrän i slutet av 1970-talet. I referensböcker, uppslagverk, skolböcker, historieböcker, tidningsartiklar och annan skriftlig dokumentation existerar inte begreppet. Endast sparsamt används ordet Judeutrotningen, men saknas även det i många fall. Revisionister menar att företrädare för "Förintelseindustrin" iscensatte ett propagandamaskineri under 1970-talet för att väcka liv i en myt som hade fallit i glömska i världens medvetande.

Granskning av uppslagsverk och övrig litteratur visar även att flera andra ord och begrepp saknas helt eller endast är sparsamt redovisade. Bland desssa idag centrala ord och begrepp nämns:

• Auschwitz
• Gaskammare
• Zyklon B (flera stavningar)
• Folkmord

Förintelsen som begrepp dyker upp på 1970-talet

År 1978 producerar det amerikanska bolaget NBC TV-serien Holocaust med bland andra Meryl Streep och James Woods i huvudrollerna. TV-serien, som omfattar nästan tio timmar material, fick stor genomslagskraft i Nordamerika och Europa och började sändas i Sverige den 8 mars 1979. Den judiske aktivisten Marvin J. Chomsky som regisserade serien ligger även bakom TV-serien Rötter (engelska: Roots) som handlar om en afrikansk slav, Kunta Kinte.

Sionistkritikern Norman Finkelstein menar i sin bok Förintelseindustrin att ledande sionister i själva verket redan efter sexdagarskriget i Mellanöstern år 1967 initierade en kampanj för att legitimera kriget och skapa en ökad acceptans för staten Israels existens. Ett led i denna kampanj var, enligt Finkelstein, att utnyttja vad som kallas för Förintelsen.

I samband med att TV-serien Holocaust visas och begreppet Förintelsen införs i litteraturen så menar Förintelserevisionister att antalet överlevare från Förintelsen ökar påtagligt. Efter andra världskriget vittnade ett antal överlevare om vad dom hade upplevt, och dessa vittnesmål låg till grund för de rättegångar som hölls där domar utfärdades, många gånger med dödsstraff som påföljd. Under 1980-talet börjar så många nya vittnen berätta om sina upplevelser, efter att ha varit tysta i närmare 40 år. Här menar revisionister att dessa nya vittnen omöjligt kan vara utan påverkan av den mediala uppståndelsen som träder i kraft under 1970-talets senare del och att dessa minnen i själva verket till stor del härrör från TV-serier, tidningsartiklar, böcker och hörsägen.

År 1985 lanseras dokumentärfilmen Shoah av Claude Lanzmann. I den nio timmar långa filmen intervjuas överlevare från Förintelsen om sina upplevelser och erfarenheter. Bland andra innehåller dokumentären vittnesmål från Abraham Bomba och Rudolf Vrba.

Nationalencyklopedins Internetupplaga skriver: "Tidvis har intresset för förintelsen varit svagt. Det nazistiska folkmordet rönte dock stor uppmärksamhet i kölvattnet på den amerikanska TV-serien Förintelsen (1978) och Steven Spielbergs film Schindler's List (1993) samt den svenska regeringens initiativ 1997 att lansera informationskampanjen Levande historia."

I Nationalencyklopedins bok Andra Världskriget - En uppslagsbok om bakgrund, förlopp och efterspel (2004) står det på sidan 110:

"På 1970- och 80-talen växte det internationella intresset för förintelsehistorien. En tändande gnista var den amerikanska TV-serien Holocaust (1978), som med hjälp av en rad framstående skådespelare gastaltade det svårgestaltbara i form av den fiktiva tysk-judiska familjen Weiss, vars medlemmar går olika öden tillmötes under förintelseprocessen. Holocaust blev en formidabel succé, som sågs över stora delar av världen och överallt skapade debatt om förintelsen och framställningen av förintelsen. När den svenske översättaren rubricerade serien Förintelsen stadfästes det svenska begreppet för folkmordet på judarna. TV-serien kan också sägas ha varit startskottet för en långvarig debatt om förintelsens amerikanisering, dvs. infogandet av folkmordsberättelsen i en amerikansk tolkningsram med genuint amerikanska värden och med Hollywoodeffekter."

1950-tal

Bonniers Folklexikon från år 1957 saknar orden Förintelsen, Gaskammare och Zyklon B. Under ordet Auschwitz hänvisas läsaren till den polska stavningen Oswiecim där det står: "Stad i vojvodskapet Krakow, s.v. Polen, vid Weichel. 12 000 inv. -I det O. belägna tyska förintelselägret för främst judar (nedlagt 1945) dödades 2 mill. människor."

1960-tal

I Nya Tidens Världshistoria, andra utökade upplagan, 1965 i nytryck 1990, beskrivs koncentraionslägret Buchenwald som ett läger där massmord med gaskammare förekom: "[...]...för att hämnas motståndet, hela byar, t. ex. Lidice i Tjeckoslovakien, som jämnades med marken och vilkas innevånare sköts ner eller deporterades, koncentrationsläger, som förvandlades till massutrotningscentra med gaskamrar i Maidanek, Treblinka, Dachau, Buchwenwald, Auschwitz och annorstädes, där "mindervärdiga" människor systematiskt kunde likvideras. I de nazistbehärskade områdena hade före krigets slut åtminstone nästan sex miljoner människoliv släckts på detta sätt, största delen utgjordes av östeuropeiska judar, men också polacker, ryssar, tjecker, och andra folk fanns däribland". Ordet Förintelsen förekommer inte i boken.

1970-tal

I Bonniers 3-Bands Lexikon, A-G, 1970, ISBN 91-0-042903-1, 3:e omarbetade upplagan, nytryck 1979 på sidan 409 finns inte ordet Förintelsen med. Uppslagsverket listar dock förintelseläger; "inom det nazistiska Tyskland benämning för de koncentrationsläger som var avsedda och inrättade för massmord på de intagna."

1980-tal

I Bonniers Världshistoria, Tragedins andra del (ISBN 91-34-50108-8), från 1986 är ordet Förintelsen som begrepp etablerat. Enligt författarna är allt noga dokumenterat på film och fotografier samt vittnesmål från Förintelseöverlevare. Boken nämner avlivningsbunkrar utan vidare förklaring och de kläder och glasögon som var kvar efter de som dog av bland annat tyfus omnämns som bevismaterial för avrättning i gaskammare.

På sidan 276 berättar författarna att "övertäckta lastbilsflak" användes för att avrätta fångar och att den dödliga gasen ska ha varit kolmonoxid. Dock framgår det inte om lastbilarna som användes var dieseldrivna eller inte. På samma sida och på sidan 277 anges Herman Göring som ansvarig för en order som ska ha utfärdats till Reinhard Heydrich. Denna order ska ha legat till grund för Wannseekonferensen där enligt bokens författare ett beslut togs om att utrota Europas judar. Boken beskriver beslutet och det påföljande förfarandet som Den slutgiltiga lösningen, ett begrepp etablerat redan under Theodor Herzls tid.

På sidan 278 i Bonniers Världshistoria, Tragedins andra del beskrivs en avrättning i gaskammare detaljerat. I Auschwitz-Birkenau ska det ha existerat gaskammare som rymde tusentals offer och som packades full innan kristaller med cyanväte kastades ner genom ett hål i taket eller via monterade duschmunstycken. På 15 minuter var processen över och gaskamrarna kunde öppnas för ventilation. Ingen uppvärmning av kristallerna var nödvändig. Efter avlivning rakades håret av på de döda kvinnorna. Enligt författarna finns hela förfarandet noggrant dokumenterat:

"I bl a Auschwitz-Birkenau hade gaskamrar byggts som kunde rymma tusentals människor. Genom en lucka i taket kastades cyanvätekristallerna in och förgasades - ibland via de duschstrilar som monterats upp i kamrarna - varpå offren dog. Gaskamrarna fylldes ofta till bristningsgränsen av människor. I genomsnitt 15 minuter förflöt innan skriken tystnade och offren dött. Därefter öppnades de väl förslutna kamrarna för genomventilering De s k Sonderkommandos, bestående av annu arbetsförmögna judar, skickades in i kamrarna för att utföra sina makabra uppgifter. I dödspaniken hade de ihjälgasade flätat sig samman till djävulska formationer - ännu stående - i blod och kroppsvätskor. Sonderkommandos hade tidigare berövat offren deras kläder, skor och glasögon och lagt upp dem i högar i särskilda förråd. De avlivade kvinnornas hår rakades av och förpackades- Slutligen drog man ut guldtänder och guldinläggningar på liken. Kropparna transporterades sedan till krematorierna, även de skötta av s k arbetsjudar. Alltsammans bokfördes noggrant."

2000-tal

Alla Tiders Historia från 2002 har innehållsregistret ordet Förintelsen på tre sidor: 398, 399 och 413. På sidan 399 står att läsa: "Det mest komprometterande skriftliga beviset för att utrotningen av judarna var en planerad aktion är ett protokoll från en konferens den 20 januari 1942 i Berlinförorten Wannsee. [...] Som kodnamn på Förintelsen användes Endlösung. den slutliga lösningen".

Bildgalleri

• Förintelsen i uppslagsverk
• 

  Bonniers Folklexikon från 1957, band II, sid. 951. Ordet Förintelsen finns ej med.

• 

  Bonniers Folklexikon från 1957, band IV, sid. 437. (Hänvisning från Auschwitz)

• 

  Bonniers Folklexikon från 1957, band II, sid. 1020. Ordet Gaskammare finns ej med.

• 

  Nya Tidens Världshistoria, andra utökade upplagan, 1956 i nytryck 1990. Buchenwald beskrivs som ett "massutrotningscentra med gaskamrar".

• 

  Andra Världskriget - En uppslagsbok om bakgrund, förlopp och efterspel, sid 97

• 

  Andra Världskriget - En uppslagsbok om bakgrund, förlopp och efterspel, sid 110

• 

  Bonniers 3-Bands Lexikon, A-G, 1970, ISBN 91-0-042903-1, 3:e omarbetade upplagan, 1979

• 

  Bonniers Världshistoria, Tragedins andra del, ISBN 91-34-50108-8, sid 275

• 

  Bonniers Världshistoria, Tragedins andra del, sid 276

• 

  Bonniers Världshistoria, Tragedins andra del, sid 277

• 

  Bonniers Världshistoria, Tragedins andra del, sid 278

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Revisionism

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Förintelsen

Referenser

• Bonniers Folklexikon - AB Nordiska Uppslagsböcker, Stockholm - Alb. Bonniers boktryckeri 1957 (ISBN saknas)
• R.R. Palmer - J. Colton, Nya Tidens Världshistoria - andra utökade upplagan. ISBN 91-24-19086-1, C 1956, 1965 by Alfred A. Knopf Inc. Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990
• Nationalencyklopedin - förintelsen
• Andra Världskriget - En uppslagsbok om bakgrund, förlopp och efterspel. 2004 NE Nationalencyklopedin AB, Malmö. ISBN 91-974661-9-0
• Alla Tiders Historia, Gleerups Förlag 2002 (tryckt 2006), ISBN 91-40-63427-2