Rättegången mot Adolf Eichmann

Från Metapedia
(Omdirigerad från Eichmann-rättegången)
Hoppa till: navigering, sök
Den åtalade Adolf Eichmann
Rättsalen i Jerusalem
Jankiel Wiernik med en bild av den modell av Treblinka han själv tillverkat
Yehiel De-Nur svimmade efter sitt vittnesmål
Medial bevakning av rättegången
Eliahu Rosenberg avlägger vittnesmål

Rättegången mot Adolf Eichmann, var en juridisk process som hölls i Jerusalem från den 11 april till den 15 december 1961. Åklagad för 15 brott stod Adolf Eichmann. Domare i målet var Moshe Landau, Benjamin Halevi och Yitzchak Raveh. Gideon Hausner var rättegångens åklagare och till Eichmanns försvarare utsågs Robert Servatius. Den 11 december 1961 fann rätten Eichmann skyldig på samtliga åtalspunkter. Den 15 december meddelades att domen blev avrättning.


Brott mot mänskligheten och det judiska folket

Adolf Eichmann åtalades på 15 punkter, bland annat för brott mot mänskligheten, brott mot det judiska folket och för medlemskap i otillåten organisation.[1] Han ansågs ha spelat en nyckelroll i mordet på sex miljoner judar och andra övergrepp under Förintelsen.[2]

Eichmann anklagades för:

  • Anklagelsepunkt 1: Ansvarig för mordet på miljontals judar
  • Anklagelsepunkt 2: Behandling av judar, innan morden skedde
  • Anklagelsepunkt 3: Fysisk och mental skada på judar innan de mördades
  • Anklagelsepunkt 4: Vidtog åtgärder som orsakade sterilitet på judar
  • Anklagelsepunkt 5: Förslavning, svält och deportering av miljontals judar
  • Anklagelsepunkt 6: Allmän förföljelse av judar baserat på nationalitet, ras, religiös och politisk grund
  • Anklagelsepunkt 7: Fråntagande av judisk egendom på ett inhumant sätt: rån, våld etc.
  • Anklagelsepunkt 8: De ovanstående punkterna betraktas som krigsbrott
  • Anklagelsepunkt 9: Deportering av en halv miljon polacker
  • Anklagelsepunkt 10: Deportering av 14 000 slovener
  • Anklagelsepunkt 11: Deportering av tusentals zigenare
  • Anklagelsepunkt 12: Deportering och mord på 100 tjeckiska barn från staden Lidice
  • Anklagelsepunkt 13, 14 och 15: Omfattar medlemsskap i organisationer som enligt Nürnbergprocessen betraktades som kriminella

Vittnen

Som vittnen kallades Förintelseöverlevare som redogjorde för sina upplevelser under andra världskriget och i tyska koncentrationsläger. Bland vittnesmålen framkom uppgifter om olika övergrepp begångna under Förintelsen, bland annat att aska från kremerade kroppar användes som grus på isiga vägar, kroppar skars upp i jakten på juveler, fångar torterades med att deras byxor fylldes med möss och att Josef Mengele sydde ihop tvillingar, rygg-mot-rygg. Några av de vittnen som inkallades var:

Eichmanns erkännanden

Eichmann avlade själv vittnesmål i rättsalen. Bland annat berättade han att han i staden Lemberg sett "blodfontäner" - blod som sprutade upp ur massgravar med döda judar. Eichmann berättade även att han i Lublin, där koncentrationslägret Majdanek låg, medverkade till att två "ruckel" (engelska: "hovels") byggdes om till gaskammare. För att producera gas till dessa gaskammare hämtades en motor från en rysk U-båt.[5]

Eichmann förklarade att han var dealaktig i Den Slutgiltiga Lösningen och Aktion Reinhardt och därmed utfört de order han blivit tilldelad av sina överordnade. Han medgav även att det var han som fört protokoll vid Wannseekonferensen.

Kritik mot rättegången

Förintelserevisionister som i efterhand har granskat rättegången mot Eichmann har framfört mycket stark kritik. Främst har kritiken handlat om vissa Förintelseöverlevare som framträdde och innehållet i deras vittnesmål som många gånger anses vara rena fantasier eller orimliga. Leon Weliczker Wells uppgav att han tvingades till slavarbete av en person utklädd till djävul. Vera Alexander vittnade om att Josef Mengele sydde ihop tvillingar, rygg-mot-rygg. Dessa två tillhör enligt revisionister några av de vittnesmål med låg trovärdighet som låg till grund för rättens dom.

Kritiken har även handlat om Eichmanns egen berättelse i rättssalen. Eichmann berättade att han sett blod spruta upp som en fontän ur marken där döda judar begravts och att en motor från en tillfångatagen rysk U-båt användes för att producera gas till homicidala gaskammare. Varken före eller efter andra världskriget har blod sprutat upp som en fontän ur massgravar, menar revisionisterna, och det är då orimligt att det endast hände under 1940-talet och endast från massgravar med judar. Kritiken har även handlat om den motor som ska ha tagits från en rysk U-båt. Tyskarna erövrade aldrig någon rysk U-båt under andra världskriget och kan därför inte heller ha använt sig av någon. En U-båtsmotor är i regel en dieselmotor och dieselavgaser är en ineffektiv gas att använda för avrättning av människor. Revisionister menar här att Eichmann, på grund av utfallet bland annat i Nürnbergprocessen, anade att han aldrig skulle bli frikänd och därför medvetet förstörde sitt eget vittnesmål och berättade för omvärlden avsiktliga lögner.

Referenser

  1. ↑ WWII Database - Adolf Eichmann
  2. ↑ Jewish News Archive - Eichmann to Plead ‘not Guilty’ at His Trial in Israel, Lawyer Announces
  3. ↑ VHO - Holocaust or Hoax? The Arguments by Jürgen Graf, CHAPTER V
  4. ↑ Historiography Project - How many deaths at Auschwitz? Dr. Robert Faurisson December 10, 1995
  5. ↑ One Third of The Holocaust - Episode 28: Confessing Germans part 2: Adolf Eichmann, Franz Suchomel

Källor

Auschwitz gate.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Förintelsen
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Rättegången_mot_Adolf_Eichmann&oldid=91950"