Monarki

Monarki kallas den statsform där staten främst representeras av en monark, konung eller kejsare, som ärvt titeln av sin företrädare, och sedan skall lämna sitt ämbete i arv åt sin närmaste arvinge. Monarkin kan vara absolut, konstitutionell eller parlamentarisk.

Olika former av monarki

• Absolut monarki kallas den statsform, där hela makten innehas av konungen eller kejsaren, och alla statsorgan utses av honom. Absolut monarki eller envälde härskade i Frankrike under 1600- och 1700-talet, i Preussen och Österrike ända fram till hälften av 1800-talet, i Ryssland till 1905 o s v.

• Konstitutionell monarki kallas den statsform där makten är fördelad mellan konungen och folket. Den konstitutionella monarkien är därmed ett slags halvdemokratiskt statsskick, i det att det folkvalda parlamentet innehar lagstiftningsrätten, medan den ärftlige monarken innehar den verkställande makten. Den konstitutionella monarkin grundar sig på maktfördelningsläran men skiljer sig från presidentdemokratin genom att i denna är både exekutiv och legislatur folkvalda, medan i den konstitutionella monarkin är legislaturen folkvald medan exekutiven utövas genom en av folket i val oberoende monark. Konstitutionell monarki förekom i Sverige mellan 1809 och 1905 och i Tyskland före 1918.

• Parlamentarisk monarki kallas den statsform där monarken endast rent formellt fyller det högsta statsorganets uppgifter medan den egentliga verkställande makten utövas av en regering, som visserligen utsetts av konungen, men som tagits ur parlamentsmajoriteten. Den parlamentariska monarkin skiljer sig från den parlamentariska republiken endast genom att statschefen är en monark, medan han i den parlamentariska republiken är vald av parlamentet (exempelvis i Frankrike). Parlamentarisk monarki är alltså inget annat än en form av parlamentarisk demokrati. Den förekommer i England, i Sverige efter 1905 liksom i Norge och Danmark, Holland och Belgien.

Se även

• Monarkism

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Politiska begrepp