Surströmming
Surströmming är strömming som konserverats genom fermentering. Tillagningen sker genom att fisken saltas och läggs i öppet kar. Det skall sedan jäsa. Strömmingen genomgår då något som kallas autolys. Dess egna enzymer tillsammans med bakterier bildar starkt luktande syror som propionsyra, smörsyra och ättiksyra ur enkla sockerarter i fisken. Vätesulfid bildas också. Efter detta läggs strömmingen på konservburkar för att efterjäsa.
Jäsning av livsmedel är en mycket gammal konserveringsmetod som funnits i årtusenden. Surströmmingen är troligen en rätt med mycket gamla anor. Men att konserveringsmetoden blev mycket vanlig i Sverige under Gustav Vasas krigsföring. Då saltades strömmingen med mindre salt än vanligt och resultatet blev därför jäsning.
I Norge kallas fisk som fermenterats för rakfisk (från fornnordiskans rakr – blöt) och i norska källor förekommer denna benämning så tidigt som 1348.
Surströmmingspremiären äger rum den tredje torsdagen i augusti. Fram till år 1998 var premiären lagstadgad för att myndigheterna ville försäkra sig om att den saluförda fisken verkligen var tillräckligt mogen. I dag upprätthålls dock traditionen av surströmmingstillverkarna på egen hand.
Surströmming luktar mycket kraftigt, och smaken är ganska salt.
De traditionella tillbehören till surströmming är kokt potatis, gul lök eller rå röd lök och hårt eller mjukt tunnbröd med smör. Gräddfil, tomat och dill förekommer. Vanliga drycker till surströmming är öl, snaps, och mjölk, men även must och svagdricka.
Externa länkar
|
i ämnesportalen om Nordisk mat |
