Sionismens samarbete med den tyska nationalsocialismen
Sionismens samarbete med den tyska nationalsocialismen. I dagens historieböcker framställs tiden före och under andra världskriget som Tredje rikets aggressiva förhållande till omvärlden i allmänhet och judar i synnerhet, en aggressivitet som resulterade i utrotningsläger och sex miljoner döda judar under Förintelsen. Den överordnade ideologin i Tredje riket, nationalsocialismen, uppfattas som en politisk -ism helt i kontrast till den ideologi som lade grunden för staten Israel, sionismen.
Innehåll
Sionismens politiska idé - nationell socialism
Moses Hess betraktas som sionismens ideologiske fader. Hans bok Rom och Jerusalem från 1862 lade den grund på vilken den judiska nationalismen utvecklades under 1800-talet. Hess beskrivs som en nationalist och socialist vars vision en judisk nationalstat, vilandes på socialistiska principer.[1][2] Theodor Herzl skrev i sina dagböcker att antisemiter skulle komma att bli sionisternas bästa allierade och därmed fungera som en katalysator för att få judar till att emigrera till Palestina och därmed utgöra det nödvändiga befolkningsunderlaget för att bilda en judisk stat. William Zukerman skrev i The Canadian Jewish Chronicle den 9 augusti 1935: "Whether Zionists want it or not, they cannot get away from the fact that they share with the Nazis the underlying principles of National Socialism."[3]
Samarbeten och överenskommelser
- The Canadian Jewish Chronicle rapporterade den 29 december 1933 att tyska nationalsocialister hade tillåtits deltaga på ett sionistiskt möte: "We can now understand why the Nazis recently graced a Zionist meeting with their precense, and even applauded certain remarks of the speakers."[4]
- Den 28 augusti 1933 undertecknades Haavara, en ekonomisk överenskommelse som skulle stimulera en utvandring av judar från Tyskland till Palestina. Resultatet blev export av varor till ett värde av 139.5 miljoner Reichsmark fram till krigsutbrottet 1939. En drivande kraft bakom överenskommelsen var Haim Arlosoroff.[5]
- Påbudet att judar skulle bära en Davidstjärna synlig på kläderna var ursprungligen en idé från Georg Kareski som i en intervju publicerad i den nationalsocialistiska tidningen Der Angriff den 23 december 1935 berömde Nürnberglagarna som bland annat förbjöd sexuella förbindelser mellan tyskar och judar.
- I The Pittsburgh Press den 20 november 1938 skrev Rabbi Edward L. Israel: "We cannot keep from mind the grim thought that during Hitler´s rise to power, a number of wealthy Jews helped to finance his campaign."[6] I en artikel publicerad i The Calgary Herald den 19 januari 1985 sade den ryske historikern Lev Korneyev att judiskt ägda banker finansierade Adolf Hitler på vägen till makten.[7]
- JTA rapporterade den 29 september 1978 att sionister agerade som femtekolonnare för Adolf Hitler.[8]
- Der Angriff lät prägla en medalj med ett hakkors på ena sidan och en Davidstjärna på den andra. Parollen var Ein nazi fährt nach Palästina och syftade på det gemensamma besöket SS-officer Leopold von Mildenstein och den sionistiska rörelsens representant Kurt Tuchler gjorde i Palestina 1935.[9][10][11]
- I de tyska koncentrationslägren tjänstgjorde många judar som Sonderkommando för den tyska lägeradministrationen.
- Runtom i Tredje riket etablerades Hachshara-läger, de flesta för att sionistiska judar skulle lära sig agrikultur som en förberedelse inför etablerandet av en egen nationalstat.
- Den världsberömde nazistjägaren Simon Wiesenthal har lämnat olika vittnesmål för sina egna förehavanden under andra världskriget. I ett av dessa uppger Wiesenthal att han åtnjöt stora friheter och fick ansvarsområden samt möjligheten att bära pistol under sin tyska fångenskap. Den förre förbundskanslern i Österrike, Bruno Kreisky, anklagade 1975 Wiesenthal för att använda "maffiametoder" och för att ha varit en agent åt tyskarna.
- Cirka 150 000 judar stred på Tysklands sida under andra världskriget enligt historikern Bryan Mark Rigg. Uppgiften framkommer i hans bok Hitler's Jewish Soldiers.
- Rederiet Lucy Borchardt tränade unga judar i sjöfart. Verksamheten bedrevs som en form av Hachshara-läger: "The Jewish community newspaper's 11th March 1938 report about the occupational training of Jewish youth made the exaggeration that the training in seamanship included "learning all deck and engine-room trades". For most it meant the leaning of a semi-skilled job on board ship. There were no formal examinations. This would have been possible only after an additional training. Nevertheless, many of these merchant marine chalutzim found a position with the embryo Jewish merchant marine after having acquired an emigration certificate for Palestine. Later people affectionately referred to Lucy Borchardt as the "mother of the Jewish merchant marine". This has a certain justification."[12]
- Rudolf Kastner och Joel Brand förhandlade med Adolf Eichmann om Blut gegen Ware-projektet, en uppgörelse om att byta ungerska judar mot varor från de allierade.
Bildgalleri
Se även
Referenser
- ↑ Jewish Virtual Library - Moses Hess (1812-1875)
- ↑ Jewish Encyclopedia - HESS, MOSES (MORITZ)
- ↑ The Canadian Jewish Chronicle - 9 augusti 1935
- ↑ The Canadian Jewish Chronicle - 29 december 1933
- ↑ The Cutting Edge - Confronting the Transfer Agreement, The Transfer Agreement: A 25-year Holocaust Odyessy
- ↑ The Pittsburgh Press - 20 november 1938
- ↑ The Calgary Herald - 19 januari 1985
- ↑ JTA - 29 september 1978
- ↑ IHR - Zionism and the Third Reich
- ↑ Real History - The extraordinary Nazi - Zionist cooperative effort in 1933 - a medal retrieves it from the Memory Hole
- ↑ Counterpunch - 51 Documents: Zionist Collaboration with the Nazis
- ↑ Uni-Hamburg - Merchant Marine Hachshara in Hamburg (1935-1938). Lucy Borchardt: "The only Jewish female ship owner in the world".
i ämnesportalen om Sionism |
i ämnesportalen om Förintelsen |
i ämnesportalen om Tredje riket |