Rom och Jerusalem

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Rom och Jerusalem, orginaltitel Rom und Jerusalem - Die letzte Nationalitaetenfrage är titeln på den bok som Moses Hess skrev 1862 och som anses vara den ideologiska grunden för sionismen. Rom och Jerusalem inspirerade även andra politiska företrädare vars litteratur hämtar inspiration från Hess, exempelvis Theodor Herzl och hans Judestaten (1896). Begreppet sionism används dock inte i boken utan är ett begrepp som myntas av Nathan Birnbaum 1890.


Rom och Jerusalem

Boken är uppdelad i olika stycken som kallas för Letters (i engelsk översättning). Varje letter innehåller ett antal tema kring vilka han ger sin syn. Hess blandar judisk nationalism, politik, filosofi och historiska skildringar i sin bok.

Raskamp

Som ett genomgående tema så uppmanar han det judiska folket att utveckla sin nationalkänsla för att folket ska kunna uppnå sitt mål - en judisk nationalstat. Hess, som var en god vän med Karl Marx, antyder i sin bok att en sista ras- och klasskamp håller på att utvecklas.[1] En kamp kommer att pågå under en tid där judendomen står emot resten av världen, som beskrivs som hednisk. Kampen kommer att vinnas av judarna, och den mänskliga civilisationen kommer att få nytt liv. Den barbariska världen lider mot sitt slut.[2] Roten till mänsklighetens antagonism ligger i en ras- och klasskamp[3], men raskampen är den primära och oundviklig.[4]

Judendomens innersta väsen

I Second Letter ger Hess sin syn på vad judendomen är. Judarna anses vara de stora lärarna av Gud och hans storhet. Det är judarna som är de rätta förkunnarna av Guds himmelska budskap och judendomen är den ädlaste av alla religioner och den religion under vilken alla folk i framtiden ska leva under[5] och de judiska skrifterna anses vara "böckernas bok".[6] I Fourth Letter läggs texten ut om det judiska folkets överlägsenhet gentemot andra folk då Hess menar att judar är en av de primära raserna inom mänskligheten och att judar har bevarat sin renhet över århundraden.[7] Ett kraftigt angrepp görs på de som han kallar "nya judar" - de sekulariserade judar som inte sällar sig till det judiska folkets nationalistiska strävan. Hess kallar dem för "förrädare mot sitt folk, sin ras och sin familj".[8]

Judar vs. andra folk

En jämförelse görs mellan fransmän och tyskar i Fifth Letter. Det franska folket anses vara goda människor då de gärna tar till sig främmande raselement som assimileras in i gruppen. Det franska folket anses därmed vara sympatiskt. Tyskar däremot anses uppvisa en ovilja att bryta ner sin etniska identitet och utmålas därför som ett folk som saknar värme.[9] Jämförelsen står i kontrast till budskapet i Rom och Jerusalem, där judar uppmanas till nationalism samt budskapet i Forth Letter där det judiska folket hyllas för sin egen rasrenhet. Det franska folket betraktas som en naturlig allierad i den gemensamma kampen.[10]

Hess utvecklar i Sixth Letter sitt resonemang kring vad som måste hända med Tyskland: ett raskrig måste utkämpas för att det tyska folket ska omvandlas till vad som anses civiliserat.[11] Den tyska rasen ska enligt Hess vara den som skänkte dubbla aspekter till den kristna världen - den spirituella och den materialistiska, något som som inte anses finnas inom judendomen. [12] Det tyska folkets mentalitet och dess närvaro som en dominant etnisk faktor i Europa anses fungera som ett filter som förhindrar utvecklingen av judisk nationalism, då vissa judar hyser sympatier för dem.[13] Hess förutspår att det franska folkets armeer ska segra över en modern Nebukadnessar.[14]

En jämförelse görs mellan judar och greker. Grekerna beskrivs som ett folk som betraktar sin omvärld som perfekt och som redan är iordningställd som den ska vara medan judarna strävar efter en värld som ska bli perfekt.[15] Hess förutspår att de olika folken i Amerika kommer att assmileras till ett.[16] Europeer, asiater och afrikaner beskrivs som "barbarer".[17]

En jude är alltid en jude

Seventh Letter utvecklar Hess sitt resonemang kring judendomen och dess inneboende nationalism. Judar över hela världen binds samman av ett gemensamt öde och det faktum att dom alla är judar, oavsett var de bor.[18] Men judendomen är en nationell religion under ständig utveckling, något som anses vara en naturlig process då judar betraktas som genialiska.[19] Hess menar att alla nationer ska utveckla sin egen historiska kult för att bli som judarna - ett folk av Gud.[20] Men oavsett vad som än händer så förblir en jude alltid en jude. Även en konverterad jude är alltid en jude.[21] Konvertering gör inte en jude till tysk.[22]

Angrepp på kristendomen

I sin bok går Hess även till angrepp mot kristendomen och menar att flera av de händelser som Nya Testamentet redogör för i själva verket inte kan ha hänt.[23] Kristendomen benämns även som "dödens religion"[24] och som judendomens fiende under medeltiden.[25] Kristendom och Islam kallas för "inskriptioner på gravstenar" härstammandes från svagare folk.[26] Judendomen, å sin sida, är den enda religionen som ända fram till Franska revolutionen som var både nationell och samtidigt humanitär. Genom judendomen har mänsklighetens historia blivit okränkbar. Fram tills dess var endast judendomen mänsklig och efter revolutionen har det franska foket kommit att bli jämbördiga medtävlare om den hedervärda titeln som ett folk av Gud.[27] Bibliska händelser som beskrivs i evangelierna avfärdas som rena påhitt[28] och Jesus betydelse ifrågasätts.[29] Att Jesus korsfästes, menar Hess, är felaktigt och kristendomen är ett resultat av judendom och hedendom.[30]

Nationalism - det centrala temat

Den judiska nationalismen är att av mer centrala teman i boken och judar anses vara de mest genialiska, humanitära, utvecklade och upplysta av alla folk.[31] På flera platser citeras Spinoza som en filosofisk förebild. Hess kallar på det judiska folket och manar dem till uppvaknande, ett uppvaknande som skall leda hela vägen fram till ett återuppbyggt hemland - Israel. Och platsen där den judiska nationalstaten ska ligga pekas tydligt ut - Palestina. Till sin hjälp skall internationella judiska bankirer komma, en stereotyp som bekräftas av Hess.[32] Den streotypa bilden av judar förstärks då Hess fortsätter i Eleventh Letter med att bekräfta den antisemitiska bilden att judar lånar ut guld till sina värdfolk så arméer kan beväpnas vid krig. [33] Med uppmaningen Marschera framåt, ni ädla hjärtan! sätter Hess tonen för den nationalistiska kampen som ska föra det judiska folket till Östern [Palestina] som ska "skälva" vid det moraliska folkets ankomst. De arabiska folken anses vara "vilda" och afrikaner beskrivs som "horder" - och dessa folk ska utbildas av judarna.[34]

Den judiska identiteten och en framtida lösning

I Twelfth Letter menar Hess att judar i exil inte till fullo kan vara produktiva eftersom de primärt saknar det mest elementära av alla förutsättningar - det nedärvda hemlandet. Sekundärt så riskerar judar att förlora sin nationella religion och tradition om de assmileras med de värdfolk de lever bland.[35] Dessa två faktorer återkommer i olika meningsformuleringar i Rom och Jerusalem och anses vara viktiga för den judiska identiteten. Lösningen för det judiska folket att bevara sin särart som etnisk och religiös grupp är ett eget hemland och fortsatt homogenitet. Hess beskriver det framtida samhället med en retorik och terminologi som reflekterar till hans ställningstagande för socialismen, ett ställningstagande som fördjupades med hans goda relationer till Karl Marx. Med en gemensam värdegrund ska det judiska samhället byggas och de olika samhällsklasserna mötas - rik och fattig, ortodox och progressiv.[36] Socialism ges en särskild ställning jämte vetenskapen.[37] Tillsammans delar alla judar ett gemensamt öde och alla kommer att se sig som en ras som har lidit i två tusen år. Judar som ska kolonisera Palestina och bygga upp Israel ska komma från hela världen, men främst de judar som är bosatta i Tyskland, Polen och Ryssland.[38]

Rasbiologi och etniska skillnader

På många ställen i sin bok har Hess analyser som tar sitt avstamp i rasbiologiska iakttagelser. Det gamla Egyptens olika folk beskrivs i rastermer[39], såväl som tyskar.[40] Hess pekar ut två kulturer där den judiska har utvecklats - den indo-germanska och den semitiska. Den indo-germanska kultur som nådde sin högsta anses vara den grekiska. Som en antites mot denna står den hebreiska. Som källa anger Hess de klassiska verken av helleniter å ena sidan och de hebreiska verken å den andra. Kärnan i dess skillnader är kulturernas vara och bliva.[41] Ninth Letter innehåller att stycke där judar och tyskar ställs upp som två kontrasterande folk, som genom sina motsatser dras till varandra. Tysken anses vara vetenskaplig-filosofisk då juden anses vara religiös-moralisk.[42]

Framtiden för världen

Socialister och vetenskapsmän ska samarbeta för att frigöra mänskligheten.[43] Energin från vilken världen ska omdanas kommer från judarna eftersom det är judarna som besitter de visioner som krävs för det sociala livet i framtiden.[44] Hess förutspår krig i Europa med Tyskland, Italien och Österrike inblandat som ett led i raskampen. Reflektionen görs under rubriken "The last race rule".[45]

Citat från Rom och Jerusalem

    The race struggle is the primal one, and the class struggle is secondary. The last dominating race is the German.– Rom och Jerusalem - sid 121

Referenser

  1. [Sid 74]
  2. [Sid 113 och 115]
  3. [Sid 117]
  4. [Sid 121]
  5. [Sid 24]
  6. [Sid 84]
  7. [Sid 31]
  8. [Sid 33]
  9. [Sid 39]
  10. [Sid 119]
  11. [Sid 43]
  12. [Sid 45]
  13. [Sid 46]
  14. [Sid 89]
  15. [Sid 98]
  16. [Sid 66]
  17. [Sid 82]
  18. [Sid 51]
  19. [Sid 71, 76, 113 och 115]
  20. [Sid 52]
  21. [Sid 53]
  22. [Sid 129]
  23. [Sid 108 och 109]
  24. [Sid 40]
  25. [Sid 66]
  26. [Sid 41]
  27. [Sid 64]
  28. [Sid 108]
  29. [Sid 109]
  30. [Sid 112]
  31. [Sid 71 och 76]
  32. [Sid 80]
  33. [Sid 82]
  34. [Sid 84]
  35. [Sid 89]
  36. [Sid 92]
  37. [sid 119]
  38. [Sid 92 och 93]
  39. [Sid 98]
  40. [Sid 45, 46, 66]
  41. [Sid 98]
  42. [Sid 66]
  43. [Sid 119]
  44. [Sid 115]
  45. [Sid 121]

Samtliga sidhänvisningar refererar till den engelska översättningen av Meyer Waxman, Ph. D.

Externa länkar

Flag of Israel.svg.png
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Sionism