Regiment Westland

Från Metapedia
(Omdirigerad från SS-Regiment Westland)
Hoppa till: navigering, sök

SS-Regiment Westland (SS-Standarte Westland, SS-Infanterie-Regiment Westland, SS-Panzergrenadier-Regiment 10 Westland) var ett regemente som under andra världskriget tillhörde Waffen-SS divisionen Wiking. Westland bestod huvudsakligen av nederländska och flamländska frivilliga och stred under hela kriget på östfronten.

Historia

Bildande

Sommaren 1940, efter att fälttåget i väst avslutats, bildades ett nytt SS-regemente med infanterister. Det fick namnet Westland och skulle huvudsakligen bestå av nederländska och flamländska frivilliga. Under de första månaderna var rekryterna fria att återvända hem om de en eller annan anledning kände att de inte klarade av utbildningen. Många lämnade regementet, men en del av dem kom tillbaks nästa sommar då kriget mellan Tyskland och Sovjetunionen inletts.

När divisionen Wiking bildades i december 1940 blev de två nya regementena Nordland och Westland en del av divisionen. I april 1941 anlände rekryterna i Westland till Klagenfurt för den mer specialiserade vapen- och infanteriutbildningen.

Operation Barbarossa

Wiking var en av divisionerna som korsade den sovjetiska gränsen den 22 juni 1941 som en del av operation Barbarossa.

Den 2 juli stupade Westlands regementesbefäl SS-Standartenführer Hilmar Wäckerle när han sköts i ryggen av en sovjetisk krypskytt.

I början av juli nådde Wiking floden Zbruch. Spaningsuppgifter om fientliga kolonner och fungerande tågförbindelser gjorde att I. bataljonen i Westland tog ett snabbt beslut. De genomförde ett överraskande ett nattanfall och erövrade en bro. Därefter gjorde en snabb framryckning till en närbelägen by. De sovjetiska styrkorna besköt Westlands ställningar med allt de hade och gjorde ursinniga motanfall, men SS-soldaterna höll sina positioner fram till de avlöstes av en bergsjägardivision, 1. Gebirgs-Division.

Den 19 juli gjorde soldater ur Westlands 9. och 10. Kompanie en makaber upptäckt. Sex man ur Wikings pionjäravdelning hittades torterade och stympade till döds sedan de blivit tillfångatagna.

Division Wiking framryckte vidare österut och kom till den stora floden Dnjepr. Floden korsades och Wiking närmade sig i mitten av november Rostov.

Enheter ur Westland tvingades rycka in och hjälpa en pansardivision som var inblandad i hårda strider vid Oktjabrisk. När tyskarna väl kämpat sig in i Rostov mötte de NKVD-trupper i gatustrider. Sårade soldater ur Wiking avrättades med bajonetter där de låg på gatorna eller när de drogs ut ur ambulanser. Staden erövrades till slut, men några dagar senare tvingades de tyska styrkorna retirera till försvarspositioner vid floden Mius där de grävde ner sig för vintern.

Fall Blau

Under den tyska sommaroffensiven 1942, Fall Blau, var division Wiking med och erövrade Rostov den 23 juli innan de gick i täten i anfallet ner mot Kaukasus.

Floden Kuban korsades och Wiking fortsatte österut och fick order om att genom att erövra byn Sagopshi bana väg för anfallet mot ett av tyskarnas huvudmål Groznyj. Sagopshi erövrades framgångsrikt, men Wikings divisionsbefäl Felix Steiner valde att istället för att framrycka österut mot Groznyj istället vända blicken norrut mot Malgobek och de befästa höjderna runt staden. Westland fick uppgiften att stå i reserv för Germania som skulle göra första anfallet. Natten mellan den 4 och 5 oktober gjorde SS-soldaterna sig redo. Inledningsvis gick anfallet bra och västra delen av Malgobek erövrades. Men de sovjetiska styrkorna satte in ett motanfall med tunga stridsvagnar. Nordland lyckades hejda anfallet, men en utvilad sovjetisk division förstärkt med ”Stalinorglar” sattes in i striderna. Situationen såg hopplös ut för Wiking, men ytterligare ett försök genomfördes av Nordland och Finnisches Freiwilligen-Bataillon der Waffen-SS att inta höjden som kallades 701. Anfallet kom överraskande och SS-soldaterna hade inledande framgångar. Men snart bestod striderna av intensiva närstrider och Wiking tvingades att dra sig söderut mot Alagir.

I november 1942 omorganiserades regementet till ett pansargrenadjärsregemente.

I samband med Stalingrads fall fick Wiking order om att snabbt lämna Kaukasus för att undvika att hela den tyska armén nere i Kaukasus skars av.

Dnjepr

Under hösten 1943 var den sovjetiska krigsmakten på offensiven och tyskarna retirerade över floden Dnjepr. I början av oktober hade sovjetiska styrkor bildat ett brohuvud vid division Wikings område. Regiment Westland fick order om att nedkämpa brohuvudet. Ett första anfall misslyckades och order kom att fortsätta anfallen. Regementet genomförde flera anfall och antalet stridsdugliga män sjönk snabbt. Vid det sista anfallet där regementesbefälhavaren August Dieckmann stupade hade regementet inte fler än tjugo man att sätta in. [1]

Warszawa

Den sovjetiska sommaroffensiven 1944, operation Bagration, hade varit en stor framgång för dem och nästan hela armégrupp Mitt hade slagits i spillror. Tyskarna hade förlorat över 300 000 soldater och mängder med utrustning. De sovjetiska styrkorna närmade sig nu Warszawa och Wiking, nu en del av IV. SS-Panzerkorps tillsammans med SS-pansardivisionen Totenkopf (och andra enheter), sattes in för att stoppa dem.

Den 24 juli närmade sig sovjetiska styrkor Siedlce som låg på vägen mellan Warszawa och Brest. Därmed hotades de tyska styrkor som befann i området kring Brest, inklusive 5. SS-Panzer-Division "Wiking". Divisionen fick order om att skicka styrkor mot Siedlce och de kvarvarande förbanden bildade Kampfgruppe Westland bestående av Regiment Westland, I. bataljonen i SS-Panzer-Regiment 5 och delar av SS-Panzer-Artillerie-Regiment 5. Dagen efter fick alla tyska styrkor runt Brest order om att retirera västerut mot Siedlce. Kampfgruppe Westland användes i lokala motanfall och höll sig norr om floden Bug. Den 31 juli började de korsade den men det dröjde till den 2 augusti innan hela stridsgruppen var över.

Den 29 augusti hade Wiking i uppdrag att försvara positioner mellan Radzymin och floden Bugs utlopp till floden Narew. Nio sovjetiska divisioner anföll och kårbefälhavaren Herbert-Otto Gille rapporterade att han aldrig tidigare sett så mycket fientligt infanteri, attacker från attackflygplan och artilleribeskjutning. Westland befanns sig på Wikings högra flank och pressades till slut tillbaka till byn Ruda. Den 31 augusti bildade divisionen en ny försvarslinje ett antal kilometer längre västerut.

Den 1 september lyckades Westland stoppa upp ett sovjetiskt anfall i Wólka Radzyminska.

Efter en kort tids relativ återhämtning återkom de hårda striderna i mitten av oktober. Den 12 oktober erövrade sovjetiska styrkor en väg- och järnvägskorsning söder om Zegrze. Dagen efter genomförde Westland tillsammans med ett tiotal stridsvagnar från SS-Panzer-Regiment 5 hela arton motanfall. Dock utan att lyckas slå tillbaka de sovjetiska styrkorna. Den 14 oktober hotades Westland av inringning vid Wieliszew, men regementet försvarade sina positioner och två dagar senare anlände förstärkningar som drev tillbaka de sovjetiska styrkorna. Under striderna hade Westland tvingas kasta in all tillgänglig personal i striderna, kockar, skrivbiträden, mekaniker med flera. Styrkan låg vid detta lag i en av regementets bataljoner på 40 stridsdugliga män.

Befälhavare

De högdekorerade i Westland

Huvudartikel: De högdekorerade i SS-Panzergrenadier-Regiment 10 Westland

Referenser

  1. Utdrag från ett brev från SS-Obersturmführer Fritz Hahl publicerat på http://forum.axishistory.com/viewtopic.php?f=38&t=148449

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget