Regiment Germania

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Det finns andra betydelser av uppslagsordet Germania.

Regiment Germania (SS-Standarte Germania, SS-Regiment Germania, SS-Infanterie-Regiment Germania, SS-Panzergrenadier Regiment 9 Germania) var ett av de ursprungliga regementena i SS-VT som sedan kom att bli en huvudkomponenterna i Waffen-SS-divisionen Wiking.

Historia

Regementets soldater tilldelades en ärmelbindel med regementesnamnet. Den bars på nedre delen av vänsterarmen.

I Hamburg bildades 1934 SS-Standarte 3 / VT när Politische Bereitschaft Hamburg gick upp i SS-VT, men bytte snart namn till SS-Standarte 2 / VT efter att Adolf Hitler beslutat att Leibstandarte inte skulle ingå i regementesnumreringen. Under NSDAP:s partidagar i Nürnberg 1936 fick regementet sitt namn SS-Standarte Germania och tilldelades sitt standar.

Regementet bestod av tre infanteribataljoner, ett motorcykelkompani, ett pansarvärnskompani och ett infanterikanonkompani. Även om SS-Standarte Germania var ett sammanhängande regemente tjänstgjorde de sällan tillsammans då inte alla enheter var samlade i Hamburg.

Anschluss, Sudet och Polen

SS-Standarte Germania deltog i den tyska annekteringen av Österrike, Anschluss, i mars 1938. Senare på hösten var de med i intåget i Sudetområdet, den tyskbefolkade delen av Tjeckoslovakien. De deltog även i inmarschen i resterande Tjeckoslovakien i mars 1939. De stannade i Prag som vaktregemente till juli.

De deltog i fälttåget i Polen som en del av 14. Armee. Regementet tjänstgjorde inte som ett enhetligt regemente utan dess olika förband spreds ut inom 14. Armee.

Fälttåget i väst

I oktober 1939 blev Germania en del av den nya divisionen SS-Verfügungs-Division.

Den 24 maj korsade SS-Verfügungs-Division La Bassékanalen och dagen efter fick divisionen order om att anfalla de brittiska trupper som förskansat sig i Nieppeskogen. Regementena Germania och Der Führer anföll skogen. Brittiska prickskyttar åsamkade betydande förluster hos SS-soldaterna, men de gjorde ändå framsteg när de aggressivt utnyttjade sin numerära överlägsenhet.

På kvällen den 1 juni fick SS-Verfügungs-Division order om att dra sig tillbaka från fronten för vila och att få ny utrustning och ersättningsmanskap.

Wiking

Regementet lämnade i december 1940 divisionen för att bilda kärnan i den nya divisionen Wiking. I slutet av månaden besökte divisionsbefälet Felix Steiner Germania och höll ett antal föreläsningar ner på kompaninivå. Steiner pratade om potentialen hos tyngre infanterivapen och grundläggande taktik. Efter föreläsningarna drillades manskapet i Steiners anda genom praktiska övningar.

Operation Barbarossa

Wiking var en av divisionerna som korsade den sovjetiska gränsen den 22 juni 1941 som en del av operation Barbarossa. Germania fick som första uppgift att rensa ett skogsområde för att underlätta för pansarkolonnerna.

I början av juli nådde Wiking floden Zbruch. Det rådde dimma och framskjutna enheter ur Germania såg sig plötsligt omringade av retirerande sovjetiska förband. Men med hjälp av ett av regementets kompanier lyckades de avvärja hotet. Men de hann inte erövra den bro över floden som var deras mål innan den sprängdes i luften. Men soldaterna i Germania stod inte handfallna för det. Pionjärplutonen skickades fram för att med eget artilleriunderstöd korsa floden i uppblåsbara gummibåtar. Fler soldater strömmade över, rensade närbelägna hus och spred ut sig för att bilda ett brohuvud. De sovjetiska styrkorna gjorde inget motanfall utan grävde istället ner sig strax öster om staden Satanov för att hindra en tysk utbrytning från brohuvudet. Samtidigt anföll sovjetiska bombflygplan soldaterna i Germania som höll på att korsa floden. Under natten till den 5 juli slogs en provisorisk bro över floden och tyngre utrustning kunde börja fraktas över. Sovjetiska bombflygplan försökte bomba sönder bron, men misslyckades. Den tyska styrkan i brohuvudet blev snart så stark att de åter kunde tvinga de sovjetiska styrkorna till reträtt.

Division Wiking framryckte vidare österut och kom till den stora floden Dnjepr. Floden korsades och Wiking närmade sig i mitten av november Rostov.

Germania ryckte fram mot Agrafenovka som ligger norr om Rostov. När tyskarna kämpat sig in i Rostov mötte de NKVD-trupper i gatustrider. Sårade soldater ur Wiking avrättades med bajonetter där de låg på gatorna eller när de drogs ut ur ambulanser. Staden erövrades till slut, men några dagar senare tvingades de tyska styrkorna retirera till försvarspositioner vid floden Mius där de grävde ner sig för vintern.

Fall Blau

Under den tyska sommaroffensiven 1942, Fall Blau, var division Wiking med och erövrade Rostov den 23 juli innan de gick i täten i anfallet ner mot Kaukasus.

Germania framryckte tillsammans Regiment Nordland och tog sig över floden Kuban.

Wiking fortsatte sedan österut och fick order om att genom att erövra byn Sagopshi bana väg för anfallet mot ett av tyskarnas huvudmål Groznyj. Sagopshi erövrades framgångsrikt, men Wikings divisionsbefäl Felix Steiner valde att istället för att framrycka österut mot Groznyj vända blicken norrut mot Malgobek och de befästa höjderna runt staden.

Germania fick uppgiften att genomföra första anfallet medan Regiment Westland stod i reserv och Regiment Nordland skulle ge eldunderstöd. Natten mellan den 4 och 5 oktober gjorde SS-soldaterna sig redo. Inledningsvis gick anfallet bra och västra delen av Malgobek erövrades. Men de sovjetiska styrkorna satte in ett motanfall med tunga stridsvagnar. Nordland lyckades hejda anfallet, men en utvilad sovjetisk division förstärkt med ”Stalinorglar” sattes in i striderna. Situationen såg hopplös ut för Wiking, men ytterligare ett försök genomfördes av Nordland och Finnisches Freiwilligen-Bataillon der Waffen-SS att inta höjden 701. Anfallet kom överraskande och SS-soldaterna hade inledande framgångar. Men snart bestod striderna av intensiva närstrider och Wiking tvingades att dra sig söderut mot Alagir.

I november 1942 omorganiserades regementet till ett pansargrenadjärsregemente.

I samband med Stalingrads fall fick Wiking order om att snabbt lämna Kaukasus för att undvika att hela den tyska armén nere i Kaukasus skars av.

Fjärde slaget om Charkov

I augusti 1943 var de sovjetiska styrkorna på offensiven efter slaget om Kursk. Division Wiking förflyttades till området nordväst om den hotade staden Charkov och deltog i det fjärde slaget om staden. Efter ett lyckat motanfall såg tyskarna möjligheten av erövra byn Klenovoje. II. bataljonen i Germania tillsammans med ett kompani ur den estniska frivilligbataljonen SS-Panzergrenadier-Batallion Narwa och Wikings pansarbataljon gjorde sig redo. Den 12 augusti satte de sig i rörelse mot höjderna söder om byn. Samtidigt rörde sig sovjetiska styrkor mot samma höjder. Det blev en kapplöpning. SS-förbanden lyckades och splittrade i strider dessutom upp de sovjetiska styrkorna. Dagen efter fortsatte anfallet mot byn, men hårdnackat sovjetiskt motstånd gjorde att de misslyckades med att erövra den.

Den 15 augusti gick sovjetiska styrkor till anfall men SS-förbanden höll sina positioner på höjderna. Anfallen pågick i flera dagar och försvararna höll hårdnackat sina positioner.

Tjerkassy

I februari 1944 inringades regementet tillsammans med resten av divisionen i Tjerkassyfickan. I mars stred de vid Kovel.

Warszawa

Den sovjetiska sommaroffensiven 1944, operation Bagration, hade varit en stor framgång för dem och nästan hela armégrupp Mitt hade slagits i spillror. Tyskarna hade förlorat över 300 000 soldater och mängder med utrustning. De sovjetiska styrkorna närmade sig nu Warszawa och Wiking, nu en del av IV. SS-Panzerkorps tillsammans med SS-pansardivisionen Totenkopf (och andra enheter), sattes in för att stoppa dem.

Den 31 juli samlades Kampfgruppe Germania i Stanisławów mellan Siedlce och Warszawa. Den 2 augusti genomförde tyska styrkor ett större anfall mot sovjetiska positioner utanför Wolomin. En bataljon från Germania tillsammans med II. bataljonen ur SS-Panzer-Regiment 5 anföll byn Poświętne. De sovjetiska försvararna fick lämna byn och ytterligare två byar för att istället sätta upp en ny försvarslinje längre västerut.

Den 18 augusti utsattes Germanias positioner i orten Tłuszcz för ursinniga sovjetiska stormanfall. Fronten höll på att rämna och stridsvagnar från SS-Panzer-Regiment 5 skickades skyndsamt dit och med deras hjälp lyckades soldaterna från Germania att hålla sina ställningar.

Den 29 augusti hade Wiking i uppdrag att försvara positioner mellan Radzymin och floden Bugs utlopp till floden Narew. Nio sovjetiska divisioner anföll och kårbefälhavaren Herbert-Otto Gille rapporterade att han aldrig tidigare sett så mycket fientligt infanteri, attacker från attackflygplan och artilleribeskjutning. Soldaterna ur Germania höll sina positioner, men hela divisionen retirerade 31 augusti till en ny försvarslinje ett antal kilometer längre västerut. Denna reträtt skapade en lucka på floden Narews västra strand så delar av Germania beordrades dit.

Under striderna runt Warszawa hade Regiment Germania förluster på 40% av manskapet.

Ungern och Österrike

I maj 1945 kapitulerade Regiment Germania till sovjetiska styrkor.

Befälhavare

De högdekorerade i Germania

Huvudartikel: De högdekorerade i SS-Panzergrenadier-Regiment 9 Germania

Numerär styrka


Organisation

Oktober 1934

  • I. Sturmbann
  • II. Sturmbann
  • III. Sturmbann
  • 13. Minenwerfer-Sturm
  • 14. Kradschützen-Sturm

Februari 1935

  • Stäbe SS-Sturmbann x 3
  • SS-Schützen-Stürme x 9
  • SS-Kradschützen-Sturm
  • SS-Maschinengewehr-Stürme x 3
  • SS-Minenwerfer-Sturm
  • SS-Nachrichten-Züge SS-Sturmbann x 3
  • SS-Musikzüge SS-Sturmbann x 3
  • SS-Kraftfahrkolonnen x 3

September 1939

  • Regiment Stab
  • I. Infanterie-Bataillon (mot)
  • II. Infanterie-Bataillon (mot)
  • III. Infanterie-Bataillon (mot)
  • 13. Infanterie-Geschütz-Kompanie (mot)
  • 14. Panzerabwehr-Kompanie (mot)
  • 15. Kradschützen-Kompanie
  • Nachrichten-Zug
  • Kradschützen-Zug
  • Musikkorps

SS-Panzergrenadier-Regiment

  • I./SS-Panzergrenadier-Bataillon
    • 1. Kompanie
    • 2. Kompanie
    • 3. Kompanie
    • 4. Kompanie
  • II./SS-Panzergrenadier-Bataillon
    • 5. Kompanie
    • 6. Kompanie
    • 7. Kompanie
    • 8. Kompanie
  • III./SS-Panzergrenadier-Bataillon
    • 9. Kompanie
    • 10. Kompanie
    • 11. Kompanie
    • 12. Kompanie
  • 13. Kompanie
  • 14. Kompanie
  • 15. Kompanie
  • 16. Kompanie (Infanterie-Geschütz)

Källor

  • Mattson, Gregory L. SS-Divisionen Das Reich, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, 2007
  • Axis History Factbook
  • Lexikon der Wehrmacht
  • Butler, Rupert. SS-divisionen Wiking. Svensk militärhistoriskt bibliotek. 2007.
  • Kjellander, Petter. Till siste man – Estniska frontsoldater berättar. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2011.
  • Bacyk, Norbert. Pansarslaget vid Praga. Leandoer & Ekholm. 2006.
Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget