Paul Hausser
SS-Oberstgruppenführer und Generaloberst der Waffen-SS Paul Hausser, född den 7 oktober 1880, död den 21 december 1972, var en veteran från första världskriget och en välkänd tysk officer inom Waffen-SS. Hausser hade ett stort ansvar för utbildningen och utformningen när det väpnade SS bildades. Han var befälhavare för divisionen Das Reich och senare II. SS-Panzerkorps innan han fick befälet över arméer och armégrupper. Hausser förlänades med svärden till sitt riddarkors. Efter kriget var han med och grundade veteranorganisationen HIAG.
Innehåll
Tidigt liv och första världskriget
Paul Hausser föddes i en militär familj och placerades redan som 12-åring i en förberedande kadettutbildning innan han 1896 påbörjade den riktiga utbildningen. Tre år senare tog han examen som löjtnant och placerades i 7.(Westpreußischen) Infanterie-Regiment 155. 1908 antogs han till Krigsakademin i Berlin och efter denna utbildning tjänstgjorde Hausser i staber innan och under det första världskriget.
Mellankrigstiden
Efter kriget överfördes Hausser till den nya tyska armén, Reichswehr. Stabsuppgifterna fortsatte men han blev också tilldelad befälhavaruppgifter och den 1 februari 1931 befordrades han till generalmajor. Den 31 januari 1932 lämnade han Reichwehr och anslöt sig till det paramilitära kampförbundet Stahlhelm. När Stahlhelm gick upp i SA fick Hausser rangen SA-Standartenführer och blev befälhavare för SA-Reserve-Brigade Berlin-Brandenburg.
Den första tiden i SS
1934 gick Hausser med i SS och blev kommendant för SS-Junkerschule Braunschweig som utbildade blivande SS-officerare. Haussers ansvarsområden växte och han fick ansvaret för organisation, utbildning och disciplin inom SS-VT. Han blev inspektör för alla SS-Junkerschule, stabschef för utbildningssektionen, och inspektör för hela SS-VT. I sin roll som inspektör för de ursprungliga regementena inom det väpnade SS, Leibstandarte, Deutschland och Germania, knöt han starka band med soldaterna och fick smeknamnet ”Papa”.
Hausser gick med i NSDAP den 1 maj 1937.
De första fälttågen
När andra världskriget bröt ut den 1 september 1939 tjänstgjorde Hausser som förbindelseofficer i staben i Panzer-Division "Kempf", en experimentdivision bestående av både armé- och SS-förband. SS-VT regementet Deutschland ingick tillsammans med SS-VT:s artilleriregemente, luftvärnskulsprutebataljon, spaningsbataljon och signalbataljon. Haussers uppgift var att se till att samarbetet mellan armén och SS fungerade.
Efter fälttåget i Polen tilldelades Hausser befälet över SS-Verfügungs-Division, som senare skulle byta namn till Das Reich. Han ledde divisionen i fälttåget i väst våren och sommaren 1940, i fälttåget på Balkan våren 1941 och under Operation Barbarossa sommaren 1941.
II. SS-Panzerkorps
Den 8 augusti 1941 förlänades Hausser med riddarkorset för sin divisions insatser i striderna vid Smolensk. Den 1 oktober befordrades han till SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS och 13 dagar senare, den 14 oktober sårades han allvarligt i ansiktet av granatsplitter. Han fick vård men hans högra öga kunde inte räddas. Efter sjukhusvistelse och konvalescens blev han den 28 maj 1942 (Aufstellungs)Kommandeur of SS-Generalkommando en tjänst som innebar att Hausser var ansvarig för att bilda en ny SS-kår. Den 14 september 1942 blev han befälhavare för II. SS-Panzerkorps och ledde detta förband under slaget om Charkov februari-mars 1943. Under slaget drog han på sig Hitlers vrede genom att ignorera ordern om reträttförbud. Striderna fortsatte och den 14 mars var staden i händerna på SS-trupperna.
Under sommaren 1943 ledde Hausser sin kår under slaget vid Kursk. I december skickades kåren till Frankrike för vila, omorganisation och återupprustning, men i mars 1944 skickades den tillbaks till östfronten för att möta ett uppkommande hot. I samband med den allierade invasionen i Normandie den 6 juni 1944 beordrades kåren tillbaks till Frankrike.
Slutstriderna
Den 28 juni fick Hausser befälet över 7. Armee och ledde senare utbrytningen från Falaisefickan. Den 1 augusti befordrades han till SS-Oberstgruppenführer und Generaloberst der Waffen-SS och den 20 augusti fick han svåra skallskador och fördes i sista stund ut från Falaisefickan innan den stängdes. När Hausser senare informerats om att han förts ut ur fickan brusade han upp och röt: ”Jag ska ställa dig inför krigsrätt. Hur kan du transportera högste befälhavaren från slagfältet utan hans medgivande?”[1] Det blev aldrig någon krigsrätt.
Armégruppsbefälhavare
Hausser fick den 16 augusti 1944 tillfälligt vikariera som armégruppsbefälhavare då han befälhavaren för Armégrupp B generalfältmarskalk Günther von Kluge under en förflyttning blivit angripen av allierade jaktbombare som slog ut hans radioutrustning och var därmed "försvunnen" under många, långa timmar.
Efter att ha sårats den 20 augusti hade Hausser flera månaders konvalescens innan han i januari 1945 åter var tillbaka i tjänst. Han fick den 23 januari befälet över Armégrupp Oberrhein som fem dagar senare bytte armégruppen namn till Armégrupp Weichsel och Heinrich Himmler blev befälhavare. Hausser fick istället befälet över Armégrupp G, en tjänst som han hade tills den 3 april då han fick sin sista befattning innan krigsslutet. Han tjänstgjorde i generalfältmarskalk Albert Kesselrings stab med ansvar för säkerhet och ordning.
Vid krigsslutet gick Hausser i amerikansk fångenskap och släpptes fri 1948. Han var vittne i Nürnbergrättegången.
Efter kriget
1951 grundade Paul Hausser tillsammans med andra SS-profiler veteranorganisationen HIAG (Hilfsgemeinschaft auf Gegenseitigkeit der Angehörigen der ehemaligen Waffen-SS). Han är författare till böckerna Waffen-SS im Einsatz från 1953 och Soldaten wie andere auch från 1966.
Bibliografi
Kommenderingar
- Kommendant för SS-Junkerschule Braunschweig (15 november 1934 – 30 maj 1936)
- Inspektör för SS-Junkerschulen (1 augusti 1935 – 5 maj 1937)
- Chef för utbildningssektionen inom SS (1 juni 1936 – 30 september 1937)
- Inspektör för SS-Verfügungs-Truppen (1 oktober 1936 – 10 augusti 1939)
- Förbindelseofficer i staben för Panzer-Division "Kempf" (juli 1939 – 9 oktober 1939)
- Befälhavare för SS-Verfügungs-Division (19 oktober 1939 – 14 oktober 1941) sårad
- Chef för Kommandoamt der Waffen-SS i SS-Führungshauptamt (juni 1940 – 15 augusti 1940)
- Konvalescens (14 oktober 1941 – 28 maj 1942)
- (Aufstellungs)Kommandeur of SS-Generalkommando (28 maj 1942 – 14 september 1942)
- Befälhavare för II. SS-Panzerkorps (14 september 1942 – 28 juni 1944
- Befälhavare för 7. Armee (28 juni 1944 – 20 augusti 1944) sårad
- Befälhavare för Armégrupp B (16 augusti 1944 – 17 augusti 1944)
- Konvalescens (20 augusti 1944 – 21 januari 1945)
- Befälhavare för Armégrupp Oberrhein (23 januari 1945 – 28 januari 1945)
- Befälhavare för Armégrupp G (28 januari 1945 – 3 april 1945)
- Stabstjänst hos Oberbefehlshaber Südwest med ansvar för säkerhet och ordning (3 april 1945 – 8 maj 1945)
Befordringar
- Kadett – 1892
- Leutnant – 20 mars 1899
- Oberleutnant – 19 augusti 1909
- Hauptmann i.G. – mars 1914
- Major – 22 mars 1918
- Oberstleutnant – 1 april 1923
- Oberst – 1 november 1927
- Generalmajor – 1 februari 1931
- Charakter als Generalleutnant – 31 januari 1932
- SA-Standartenführer (SA-Reserve) – mars 1934
- SS-Standartenführer – 15 november 1934
- SS-Oberführer – 1 juli 1935
- SS-Brigadeführer – 22 maj 1936
- SS-Gruppenführer – 1 juni 1939
- med tillägget: und Generalleutnant der Waffen-SS – 19 november 1939
- SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS – 1 oktober 1941
- SS-Oberstgruppenführer und Generaloberst der Waffen-SS – 1 augusti 1944
Utmärkelser
Första världskriget
- Järnkorset av andra klassen
- Järnkorset av första klassen
- Bayerischer Militär-Verdienstorden IV. Klasse mit Schwertern
- Ritterkreuz des Sächsischen Albrechtsordens I. Klasse mit Schwertern
- Ritterkreuz I. Klasse des Württemburgischen Friedrichs-Ordens mit Schwertern
- Königlich-preußischen Ritterkreuz des Hausorden von Hohenzollern mit Schwertern
- Alhaltische Friedrichs-Kreuz
- Hederskorset för frontsoldater
- Österreichisch-ungarisch Militär-Verdienst-Kreuz III. Klasse mit Kriegsdekoration
Andra världskriget
- Järnkorset av andra klassen – september 1939
- Järnkorset av första klassen – 17 maj 1940
- Riddarkorset – 8 augusti 1941
- eklöven – 28 juli 1943
- svärden – 26 augusti 1944
- Såradmärke i silver – 9 maj 1942
- Guldpartimärket – 30 januari 1943
- SS Hedersring
- SS Hederssvärd
Referenser
- ↑ SS-Divisionen Hitlerjugend av Rupert Butler, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, 2007. Sidan 100
Källor
- Axis Biographical Research
- Lexikon der Wehrmacht
- SS-Divisionen Das Reich av Gregory L. Mattson, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, 2007
i ämnesportalen om Andra världskriget |