Max Simon

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Max Simon

SS-Gruppenführer und Generalleutnant der Waffen-SS Max Simon, född den 6 januari 1899, död den 1 februari 1961, var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Simon ledde ett regemente i SS-Division Totenkopf och blev inringad i Demjanskfickan. Den 26 februari 1943 fick Simon befälet över hela divisionen sedan Theodor Eicke stupat. Han ledde divisionen i två månader innan han tvingades lämna fronten på grund av sjukdom. Trots sin sjukhusvistelse stod han formellt kvar som befälhavare tills oktober då han fick befälet över den nyuppsatta 16. SS-Panzergrenadier-Division "Reichsführer SS". Divisionen stred i Italien och bekämpade både allierade styrkor och partisaner. Hösten 1944 förflyttades Simon för att bli befälhavare för XIII. SS-Armeekorps med vilken han tjänstgjorde på västfronten till krigsslutet.

Freikorps & Reichswehr

Max Simon föddes i Breslau/Schlesien och gick 1917 in i armén. Han tjänstgjorde under första världskriget och förlänades med järnkorset av andra klass. Efter kriget gick Simon med i en frikår (Freikorps) och senare blev han en del av den nya reguljära armén (Reichswehr) där han fram till 1929 tjänstgjorde i ett kavalleriregmente.

Totenkopf

Den 1 maj 1933 gick Simon med i SS. Han överfördes snart till ett Totenkopfverbände. Simon deltog i annekteringen av Österrike (Anschluss).

Efter andra världskrigets inledning omorganiserades en del av Totenkopfverbände till en militär division. Divisionen fick sitt elddop under fälttåget i väst 1940 och Simon ledde vid denna tid SS-Totenkopf-Infanterieregiment 1. Hans regemente var det första förband ur SS-Division Totenkopf som var i strid när de fick order om att undsätta Erwin Rommel som hamnat i problem. Regementet utkämpade hårda strider vid Cambrai.

Sommaren 1941 inleddes fälttåget mot Sovjetunionen, operation Barbarossa, och den 2 juli försökte SS-Division Totenkopf bryta igenom Stalinlinjen. I dessa strider sårades Simon, och tvingades tillfälligt lämna ifrån sig sitt regemente. Simon ledde åter regementet under striderna vid Mschaga som inleddes den 10 augusti. Simon deltog med sitt regemente i flera hårda strider i spetsen för divisionen och den 20 oktober förlänades Simon med riddarkorset.

Demjansk

Simon blev med sitt regemente inringad i Demjanskfickan. De slitna resterna av divisionen stannade kvar i frontlinjen även efter fickans undsättning. Mellan juni och augusti 1942 hoppade Simon in som divisionsbefälhavare efter att Theodor Eicke beordrats till permission av Heinrich Himmler. Vid denna tid var de sovjetiska styrkorna på offensiven vid denna frontsektor och Totenkopf led svåra förluster. Det var också under dessa strider som Simon vägrade följa en direkt order. Vid ett sovjetiskt anfall erövrades en viktig stad och två kompanier i Totenkopf utplånades i stort sett i dessa strider. Simon fick order om att återta staden, men vägrade med motiveringen att han redan förlorat 532 man under eftermiddagens strider. Simon blev dock inte bestraffad för sin ordervägran. Den 2 augusti skrev Simon ett brev till Eicke där han berättade att divisionen nu endast bestod av 51 officerare och 2 685 man, som dessutom skulle försvara en 41 kilometer lång frontlinje. Han var orolig för divisionen snart skulle kollapsa och under augusti månad deltog de i ytterligare hårda strider innan de i slutet av månaden nåddes av beskedet att de skulle avlösas.

Efter återhämtning och omorganisation i Frankrike under hösten 1942 återvände divisionen till östfronten i början av 1943 och kom att delta i det tredje slaget om Charkov. Under striderna stupade divisionsbefälhavaren Theodor Eicke och Simon tog över divisionsbefälet. Under våren blev Simon sjuk och tvingades lämna sin post, även om han formellt stod kvar som divisionens befälhavare fram till oktober 1943.

16. SS-Panzergrenadier-Division "Reichsführer SS"

När den nya divisionen 16. SS-Panzergrenadier-Division "Reichsführer SS" sattes upp under hösten 1943 blev Simon dess förste befälhavare. För divisionens insatser i Italien förlänades Simon under oktober 1944 med både Tyska korset i guld samt eklöven till sitt riddarkors.

Kårbefäl

Den 20 oktober (eller 16 november) 1944 fick Simon befälet över XIII. SS-Armeekorps och stred på västfronten under krigets sista månader mot amerikanska förband. Simon gick i krigsfångenskap och ställdes inför en brittisk krigförbrytardomstol för en massaker på civila i Italien som soldater ur 16. SS-Panzergrenadier-Division "Reichsführer SS" gjorde sig skyldiga till. Simon dömdes till döden, en dom som omvandlades till livstids fängelse men 1954 släpptes han. Strax efter frisläppandet påbörjade de västtyska myndigheterna en rättsprocess mot Simon för dödsdomarna mot tre sabotörer i krigets slutsskede. Max Simon avled den 1 februari 1961.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Första världskriget

Andra världskriget

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Max_Simon&oldid=85442"