Matthias Kleinheisterkamp

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS Matthias Kleinheisterkamp, född den 22 juni 1893, död i april/maj 1945, [1] var en tysk officer inom Waffen-SS under andra världskriget. Kleinheisterkamp var med i fälttågen i Polen och i väst som bataljonsbefäl i SS-Standarte Deutschland. Han förflyttades senare till SS-Division Totenkopf och kom en period att leda den. Han ledde också divisionerna Das Reich och Nord i Sovjetunionen respektive norra Finland.

Kleinheisterkamp avslutade kriget som befälhavare för XI. SS-Armeekorps som stred på östfronten och gick under i Halbefickan. I ett utbrytningsförsök avslutades även Kleinheisterkamps liv. Däremot är det omtvistat om han stupade eller begick självmord. Kleinheisterkamp förlänades postumt med eklöven till sitt riddarkors.

Första världskriget och mellankrigstiden

Matthias Kleinheisterkamp valde att efter sin studentexamen 1914 gå med i det militära. Han deltog i första världskriget och stred både på väst- och östfronten. Han sårades allvarligt i huvudet 1918. Han återhämtade sig och förlänades med järnkorset av båda klasserna.

Efter kriget gick Kleinheisterkamp med i Freikorps, men tjänstgjorde även i armén, Reichswehr, innan han gick med i Allgemeine-SS den 1 november 1933. Han förflyttades till SS-Verfügungstruppe den 1 april 1935 och tjänstgjorde SS-Junkerschule Braunschweig som infanteri-instruktör. Ett år senare kom han med i Paul Haussers inspektörsstab (Hausser var vid denna tid inspektör för SS officersutbildning samt hela det befintliga SS-VT). Den 20 april 1937 gick Kleinheisterkamp med NSDAP.

De första fälttågen

Den 1 december 1938 fick Kleinheisterkamp befälet över III. bataljonen i SS-Standarte Deutschland. Han ledde sin bataljon under fälttåget i Polen 1939. Därefter blev han ansvarig för evakueringen av tyska civila och diplomater från den polska huvudstaden Warszawa och ledde Gefechtsgruppe Kleinheisterkamp. Kleinheisterkamp kom sedan tillbaka till sin bataljon och ledde den även under fälttåget i väst 1940.

Efter att ha befordrats till SS-Standartenführer den 18 maj 1940 blev Kleinheisterkamp i juli befälhavare för Infanterie-Regiment 3 i SS-Division Totenkopf trots att han hade svårt att komma överens med divisionsbefälet Theodor Eicke. Kleinheisterkamp var med i den tyska invasionen av Sovjetunionen den 22 juni 1941, operation Barbarossa. Sedan Eicke sårats i striderna samma sommar tog Kleinheisterkamp tillfälligt över rollen som divisionsbefälhavare innan han ersattes av Georg Keppler. Tre månader senare förflyttades Kleinheisterkamp till Waffen-SS högkvarter, SS-Führungshauptamt.

SS-Gebirgs-Division Nord

Den 31 december 1941 blev Kleinheisterkamp befälhavare för SS-Division Reich (mot) och förlänades med riddarkorset den 31 mars 1942 för sina insatser på östfronten. Kleinheisterkamp hade två gånger tidigare nominerats för utmärkelsen men inte fått den.

I april 1942 förflyttades Kleinheisterkamp än en gång. Denna gång till norra Finland där han sedermera tog över befälet för SS-Gebirgs-Division Nord. Under sin tid i divisionen utmärkte han sig som ett duktigt divisionsbefäl och var mycket populär bland sina mannar. Han ledde divisionen till den 15 december 1943 och han förlänades även med det finska frihetskorset av första klass.

Halbefickan

I oktober 1943 började VII. SS-Panzerkorps sättas upp för vilken Kleinheisterkamp tog över befälet i maj 1944. Kåren absorberades av IV. SS-Panzerkorps sommaren 1944 och skickades till östfronten. Kleinheisterkamp följde inte med utan tog istället befälet över XI. SS-Armeekorps. Med denna kår stred han på östfronten tills den gick under i Halbefickan. Den 28 april 1945 genomförde de inringade tyska trupperna ett utbrytningsförsök. Kleinheisterkamp åkte runt stående i en halvbandvagn och försökte höja moralen hos sina soldater. Anfallet påbörjades och vid 20-tiden på kvällen närmade sig Kleinheisterkamp Halbe och vad som hände sen är omtvistat. Ibland heter det att han stupade i strid, ibland att han tillfångatogs och ibland att han begick självmord. Klart är dock att Matthias Kleinheisterkamp inte överlevde kriget. Han förlänades postumt med eklöven till sitt riddarkors.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Första världskriget

Mellankrigstiden

Andra världskriget

Referenser

  1. ↑ Dödsdatumet varierar beroende på källa från den 28 april till den 8 maj.

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Matthias_Kleinheisterkamp&oldid=92539"