Intelligenskvot

Intelligenskvot är ett mått på intelligens. Förkortningen "IQ" från "Intelligenz-Quotient" används ofta.

Historik

Den franska psykologen Alfred Binet och medarbetare skapade år 1905 föregångaren till de moderna IQ-testerna. Syftet var att identifiera utvecklingsstörning bland skolbarn. Den tyske psykologen William Stern skapade begreppet intelligenskvot vilket beräknades som barnets mentala ålder (den åldersgrupp som i genomsnitt fick samma resultat) delat med barnets faktiska ålder multiplicerat med 100. Exempelvis, om en 10 år gammal person fick ett testresultat motsvarande medeltestresultatet för 14-åringar var personens IQ 140 (14/10*100). Denna metod har flera nackdelar som att den inte fungerar för vuxna varför moderna IQ-tester använder en annan metod. Namnet intelligenskvot används dock fortfarande även om detta tekniskt sett är fel då dagens metod inte använder division och således inte producerar en kvot.

Moderna IQ-tester

Graf över hur resultat från ett IQ-test fördelas i en befolkning. De flesta har en IQ i närheten av 100. De olika färgerna representerar 15 IQ-poäng eller en standarddeviation.

Efter att ett IQ-test har konstruerats testas en grupp personer som är representativa för befolkningen i allmänhet (standardiseringsgruppen). När sedan testet används på en annan person jämförs personens resultat med standardiseringsgruppens resultat. IQ 100 definieras som medelvärdet av standardiseringsgruppen testresultat. 15 IQ poäng definieras motsvara en standarddeviationen (SD) av standardiseringsgruppen testresultat. Således, en person som får samma testresultat som genomsnittet av standardiseringsgruppen (och befolkningen i allmänhet) har en IQ på 100. En person som får ett testresultat som är en standarddeviation bättre en standardiseringsgruppens (och befolkningens) genomsnittliga resultat har en IQ på 115.

Barn jämförs med en standardiseringsgrupp med samma ålder som barnet. Således, ett barn med exempelvis en IQ på 120 presterar inte lika bra på IQ-testet som en vuxen med IQ på 120. Men jämfört med andra barn av samma ålder eller jämfört med andra vuxna presterar båda lika bra.

Värdena 100 och 15 valdes för att man skulle få resultat som liknade de man fick med den tidigare kvotmetoden. Även andra värden har använts istället för 15 (som 16) vilket skapat en betydande förvirring men idag använder i USA de mest populära IQ-testerna värdena 100 och 15.

Ungefär 2/3 av befolkningens IQ är mellan 85 och 115 (1 SD från medelvärdet 100). Ungefär 95% av befolkningens IQ är mellan 70 och 130 (2 SD från medelvärdet 100). Man bör notera att IQ-värdena är inte linjärt jämförbara. Således, att en person har IQ 100 innebär inte att personen kan lösa dubbelt så många av problemen i ett IQ-test som en person som har IQ 50. IQ-poäng är inte procentsiffror.

Man räknar med att cirka 14% av befolkningen i Sverige har en IQ mellan 70 och 85. Vilket gör att de kan ha svårt att ta till sig undervisningen i skolan. Ungefär 2,5% har en IQ under 70.

Alla standardiseringsgrupper får således definitionsmässigt en medel-IQ på 100 när ett test skapas. Detta innebär dock inte att alla standardiseringsgrupper i medel presterar lika bra om grupperna gör samma test. Detta gäller även för olika versioner av samma test som använt olika standardiseringsgrupper under olika tidsperioder. När man ska jämföra IQ-resultat som erhållits med olika tester i olika länder och/eller under olika tidsperioder måste därför olika omvandlingar av värdena göras. Exempelvis, i boken Intelligence: A Unifying Construct for the Social Sciences som sammanställde resultaten från olika undersökningar av länders medel-IQ definierades Storbritanniens nutida medel-IQ till 100 och dess nutida standarddeviation till 15. Testresultaten från olika tester i olika länder och under olika tidsperioder omvandlades för kunna jämföras med varandra baserat på detta.

Den generella intelligensfaktorn (g-faktorn)

Testuppgift liknande testuppgifterna i IQ-testet "Ravens Progressiva Matriser". Personen som testas ska ange den figur som saknas i nedre högra hörnet. Testet är inte språkberoende vilket anses vara en fördel.

Det finns många olika slags IQ-tester. Vissa tester är visuella och andra är verbala. Olika tester undersöker exempelvis spatiella förmågor, läsförmågor, vokabulär, aritmetik, minne, allmän kunskap, eller abstrakt tänkande. Det har visat sig att en person tenderar att få likartade resultat oavsett vilken metod som används. Således är korrelationerna mellan testresultaten höga. Detta har ansetts vara ett argument för att alla IQ-test mäter samma underliggande mentala förmåga. Denna förmåga har fått namnet den generella intelligensfaktorn eller g-faktorn. De IQ-test som mäter g-faktorn bäst mäter vanligen någon form av abstrakt tänkande. IQ-testet "Ravens Progressiva Matriser" som undersöker abstrakt visuellt tänkande har ofta ansetts vara det IQ-test som mäter g-faktorn bäst.

Specifika faktorer

Moderna IQ-test mäter förutom en övergripande mental förmåga också mer specifika, smala mentala förmågor där en individ kan styrkor och svagheter. Således är många moderna IQ-test influerade av Cattell-Horn-Carroll-teorin som har ansetts bygga på mycket av vad som är känt om intelligens. I denna används en hierarki av faktorer. Högst upp finns g-faktorn. Under denna finns 10 breda förmågor som i sin tur kan delas upp i ytterligare smala förmågor. De 10 breda förmågorna är:

• Flytande intelligens. Förmågan att resonera, forma koncept, och lösa problem med hjälp av ny eller tidigare okänd information och tidigare okända procedurer.
• Kristalliserad intelligens. Personens tidigare kunskap, förmågan att kommunicera denna, och förmågan att resonera med hjälp av tidigare lärd erfarenhet och tidigare lärda procedurer.
• Kvantitativ förmåga
• Läs och skrivförmåga
• Korttidsminne
• Långtidsminne
• Visuell förmåga
• Auditorisk förmåga
• Processhastighet.
• Besluts/reaktionshastighet. Kräver vanligen tidsmätningar med en noggrannhet på sekunder eller bråkdelar av sekunder. Mäts inte i vanliga IQ-test.

Tidigare delades g-faktorn ofta bara upp i flytande och kristalliserad intelligens vilka antogs motsvara "performance"/"nonverbal"-skalan och "verbal"-skalan i det populära WAIS IQ-testet. Senare tids forskning har visat att situationen är mer komplex.

Flynneffekten

Medelresultaten på IQ-tester har långsamt stigit. Exempelvis har man på ett vanligt använt IQ-test sett en ökning motsvarande 3 IQ-poäng per årtionde i USA. Effekten noterades inte initialt eftersom en ny standardiseringsgrupp används varje gång ett IQ-test skapas eller uppdateras. Effekten ses dock när man jämför de olika standardiseringsgruppernas resultat över en tidsperiod. Flynneffekten har fått sitt namn efter IQ-forskaren James R. Flynn. Orsaken eller orsakerna till effekten är oklara. Föreslagna förklaringar inkluderar mindre undernäring i barndomen, mer utbildning, en mer intellektuellt stimulerande värld, eller ökad erfarenhet av göra olika slags tester. Således får en person som gör samma IQ-test på nytt en genomsnittlig förbättring motsvarande 5-6 IQ poäng. Emellertid verkar detta vara en övre gräns för hur mycket ökad testerfarenhet kan öka resultaten. Senare tids studier i vissa i-länder, inklusive Danmark och Norge, ger stöd för att Flynneffekten där upphört eller reverserats så att medel-IQ nivåerna har sjunkit.

År 2017, "i en ny artikel i tidskriften Intelligence så visar James Flynn att de skandinaviska länderna nu faller i IQ. Norge, Danmark och Finlands utveckling är påtagligt lika under sent 1900-tal och tidigt 2000-tal. Det handlar om en genomsnittlig förlust på 0.23 IQ-poäng per år sedan 1990-talet. Inte mycket per år – men på sikt en kraftig effekt. Både Finland och Norge har alltså tappat flera poäng sedan 1990-talet, i Danmark är tappet något svagare. Sverige saknar data för senare år, men ligger mycket nära grannländerna i mätningarna för 1990-talet. James Flynn tror att Sverige följer sina grannländer i utvecklingen."

Se även artikeln om dysgenik.

Korrelationer och andra samband med andra faktorer

IQ för olika utbildnings- och yrkesgrupper

Medel-IQ för olika grupper (i USA):

• Filosofie doktor eller läkare 125
• Fullgjord högskoleutbildning ("College") 115
• 1-3 år högskoleutbildning 105-110
• Enklare administrativt arbete ("clerical"), försäljare 100-105
• Fullgjord gymnasieskola ("High school") utan högskoleutbildning, hantverkare ("skilled worker") (elektriker, finsnickare) 100
• 1–3 års gymnasieskola (9-11 års utbildning) 95
• Yrken som kräver viss utbildning ("semi-skilled worker") (lastbilschaufför, industriarbetare) 90-95
• Fullgjord grundskola ("Elementary school", fullgjort 8 års utbildning) 90
• Ej fullgjord grundskola (0-7 års utbildning) 80-85

En annan beskrivning är att vid IQ 75 är chansen 50% chans att nå gymnasiet ("High school").

Alternativ beskrivning av olika yrkesgruppers medel-IQ (i USA):

• Professionella ("professional") och tekniska yrken 112
• Lägre chefer ("managers") och administrativa yrken 104
• Enklare administrativa yrken ("clerical"), försäljare, hantverkare ("skilled workers", "craftsmen"), förmän 101
• Yrken som kräver viss utbildning ("semi-skilled workers") 92
• Yrken som inte kräver utbildning 87

Typ av arbeten som kan utföras vid lågt IQ:

• Vuxna kan skörda grönsaker, reparera möbler 60
• Vuxna kan utföra hushållsarbete ("domestic work"), enklare snickerier 50
• Vuxna kan klippa gräsmattor, enklare tvätt 40

Även om medel-IQ skiljer sig mellan grupperna så är det många i varje grupp som har avsevärt högre och lägre IQ än medelvärdena. Personer med hög IQ finns i alla utbildnings- och yrkesgrupper. De största effekterna ses för personer med låg IQ. Således är det (i USA) mycket ovanligt att en person med fullgjord högskoleutbildning eller som arbetar i ett professionellt yrke har en IQ lägre än 90.

Betyg och utbildningslängd

I USA förutsäger ett barns IQ barnets betyg i framtiden och antalet utbildningsår i framtiden. Korrelationen mellan IQ och skolbetyg var 0,5 och korrelationen mellan IQ och utbildningslängd var 0,55 i en rapport från 1996. Personer med högre IQ tenderade att lära sig mer av vad som undervisades.

Arbetsprestation

I USA var i en översikt korrelationen 0,54 mellan IQ och korrigerade mått på arbetsprestation som betyg av chefer och arbetsprov.

Personer med högre IQ kan ofta lära sig flera gånger snabbare än de med lägre IQ. De kostar därför mindre att utbilda. Vissa saker kan inte läras av personer med låg IQ även om dessa ges tid och hjälp.

Den amerikanska militären kräver som minimum en IQ runt 85 för anställning. Två försök har gjorts att sänka detta till 80 men dessa personer kunde inte lära sig soldatkunskaper tillräckligt väl för att försvara personernas kostnader.

Det amerikanska psykologförbundets rapport Intelligence: Knowns and Unknowns från år 1996 angav att IQ ibland har beskrivits som den "bästa tillgängliga förutsägelsemetoden" för framtida arbetsprestation.

Funktionell läsförmåga

IQ har ansetts vara relaterat till funktionell läsförmåga. En person med dålig funktionell läsförmåga kan tekniskt sett läsa och skriva men har svårt att använda dessa förmågor för olika praktiska ändamål. I USA har funktionell läsförmåga delats in i fem klasser där en allt mindre andel av befolkningen kan utföra mer mer komplicerade uppgifter. En stor rapport hävdade att 2/5 av den amerikanska befolkningen inte hade tillräcklig stor funktionell läsförmåga för kunna utnyttja sina rättigheter eller utföra sina skyldigheter som medborgare. En person med en IQ lägre än 85 har vanligen svårt att klara uppgifter som att hitta information i en text, att kommunicera skriftlig med företag eller myndigheter, att skriva en arbetsansökan, att skriva ett brev som förklarar ett fel i en kreditkortsräkning, eller att beräkna kostnader från restaurangmenyer eller varukataloger. Personer med dålig funktionell läsförmåga kan också ha problem med uppgifter som att fylla i formulär, förstå vilka bidrag de har rätt till efter att ha läst information om detta, förstå läkarinstruktioner eller recept, använda kartor, eller förstå tidningsartiklar.

Religiositet

Flera stora studier har i USA visat signifikanta men relativt svaga korrelationer mellan lägre IQ och religiositet. Sambandet har kvarstått även efter att man kontrollerat för utbildningsnivå och har varit starkast för fundamentalism.

Fertilitet

Studier i vissa i-länder har funnit att lägre IQ korrelerar med fler antal barn. Se även artikeln om dysgenik.

Brottslighet

En rapport från 1996 av det amerikanska psykologförbundet anger att i en stor dansk studie var korrelationen mellan låg IQ och ungdomsbrottslighet 0,19. Detta minskade något till 0,17 när man kontrollerade för social klass.

Enligt IQ-forskaren Arthur Jensen visar data att personer med IQ mellan 70 och 90, och i synnerhet personer mellan 80 och 90, har högst brottslighet. De med lägre och högre IQ har lägre brottslighet. Att sambandet således inte är linjärt kan innebära att korrelationen, som mäter linjära samband, mellan IQ och brottslighet blir missvisande låg.

En litteraturöversikt över kriminologiska studier från 2009 skriver att brottslingars IQ är ungefär 8 poäng lägre än den allmänna befolkningens IQ. Detta gäller i synnerhet för återfallsförbrytare. Det har föreslagits att detta beror på att bara ointelligenta brottslingar åker fast. Emellertid finns det ett liknande samband även mellan låg IQ och självrapporterad brottslighet. Barn diagnostiserade med uppförandestörning har ökad risk för senare brottslighet och har lägre IQ än andra barn vilket också anses tala mot teorin.

"Rasism" och SDs valresultat

Beträffande hävdade samband mellan intelligens (inte nödvändigtvis IQ) och "rasism" och intelligens och SDs valresultat se sektionen om detta i artikeln om invandring och opinion.

Savann-IQ-interaktionshypotesen

Savann-IQ-interaktionshypotesen av evoluttionspyskologen Satoshi Kanazawa börjar med att föreslå att g-faktorn (den generella faktorn) utvecklades för att generellt lösa olika problem som är evolutionärt nya och för vilka det därför inte finns evolutionära instinkter. "Savann" syftar på att det kan vara sådana problem som inte fanns på den östafrikanska savannen där en lång period av människans evolutionära historia utspelade sig. Hypotesen hävdar att en konsekvens av detta är att personer med hög IQ är bättre på att lösa evolutionärt nya problem men är inte bättre på att lösa evolutionärt gamla problem för vilka det finns bra evolutionära instinkter. Man kan t.o.m. vara sämre på att lösa sådana problem eftersom personer med hög IQ kan ha en tendens att ignorera bra instinktiva lösningar och istället ofta prova och föredra okonventionella beteenden och åsikter. Detta har kortfattat uttrycks som att intelligenta kan ha en tendens att sakna "sunt förnuft" ("common sense"). Det har också föreslagits att adoption av och demonstrativt uppvisande av sådana okonventionella åsikter och beteenden blivit ett självändamål då detta blivit en metod som används för att socialt visa för andra personer ens egen överlägsenhet och elitstatus.

Kanazawa har hävdat att teorin förklarar flera samband mellan hög IQ och beteenden som hävdats vara evolutionärt märkliga eller evolutionärt negativa. Ett är att högre IQ i en studie var associerat med större angivet stöd för att hjälpa genetiskt inte nära relaterade grupper. Ett annat kan vara sambandet mellan hög IQ och låg fertilitet. Sambandet med lägre religiositet har angetts vara evolutionärt märkligt baserat på evolutionspsykologiska teorier som angett flera möjliga anledningar till att hög religiositet kan ha varit evolutionärt fördelaktigt i tidiga samhällen. Vidare har det hävdats att hög IQ är associerat med större bruk av evolutionärt nya droger. En preferens för klassisk musik var i en studie associerat med hög IQ vilket förklarats med att instrumentell musik utan sång är ett evolutionärt nytt beteende. En annan studie fann en association mellan att vara nattuggla och hög IQ vilket förklarats med att aktivitet nattetid var ovanligt i den forntida miljön. Vidare fann en studie en svag men statistik signifikant association mellan hög IQ och uppgiven homosexualitet (vilket studien noterar inte nödvändigtvis är identiskt som verklig homosexualitet). Kanazawa hävdade att baserat på studier så är exklusiv homosexualitet sällsynt både hos icke-mänskliga arter och i traditionella samhällen som jägare-samlare och är ett evolutionärt nytt beteende varför sambandet stöder hans teori. Kanazawas forskning har varit kontroversiell och utsatts för kritik som att korrelationerna mellan IQ och andra egenskaper ofta är svaga. En studie år 2013 riktade flera sorters kritik mot teorin.

Vidare kan det vara en stor skillnad mellan att uttrycka stöd för politiskt korrekta principer och stöd för mer konkreta och besvärliga handlingar och den skillnaden kan vara speciellt stor hos mer intelligenta.

Länder och IQ

Forskning om länder och IQ har under de senaste åren undersökt skillnader mellan olika länders medel-IQ, orsakerna till dessa skillnader, och korrelationer mellan länders medel-IQ och andra faktorer.

Ras och IQ

Sambandet mellan ras och intelligens har undersökts i ett stort antal vetenskapliga studier.

Kön och intelligens

Sambandet mellan kön och intelligens har diskuterats ur flera olika synvinklar.

Neuroanatomi och neurofysiologi

Modern medicinsk teknisk har tillåtit alltmer noggranna undersökningar av hur IQ relaterar till neuroanatomi och neurofysiologi. En metaanalys från 2005 av tidigare studier fann en korrelation på 0,33 mellan hjärnvolym mätt med magnetröntgen och IQ. En metaanalys från 2009 av tidigare studier fann att korrelationen mellan externt mätt huvudstorlek och generell mental förmåga var 0,2. Korrelation mellan hjärnstorlek mätt med modern medicinsk bildteknik och generell mental förmåga var 0,4. När man korrigerade för att olika undertester mäter g-faktorn olika väl ökade korrelationen till 0,63. Studier på olika djurarter, inklusive på olika arter av primater, har funnit positiva korrelationer mellan hjärnstorlek och mått på mental förmåga. Två studier fann korrelationer på 0,48 och 0,56 mellan hjärnstorlek och antal nervceller i hjärnbarken.

Speciella mätningar av reaktionstid korrelerar också med generell mental förmåga. Vid en kombination av flera mått på reaktionstid kan man komma upp i en korrelation på 0,7. Snabb reaktionstid korrelerar också med större hjärnvolym.

Flera biologiska skillnader har föreslagits motsvara och förklara IQ-skillnader. Dessa inkluderar skillnader i antal nervceller, skillnader i hur effektivt nervceller formar kontakter med varandra, skillnader i nervcellers energiförbrukning, skillnader i nervcellers myelinisering vilket påverkar effektiviteten i signalförmedling, och skillnader i effektiviteten i regleringen av nervcellernas miljö som omgivande pH. Vissa regioner i hjärnan kan vara speciellt viktiga som frontallobernas storlek, storleken på corpus callosum och andra regioner som påverkar informationsutbyte mellan hjärnhalvorna, hjärnbarkens tjocklek, och graden av veckning av hjärnbarken.

Ärftlighet

Heritabilitet

Heritabilitet anger för en studerad grupp hur stor del av en egenskaps variation i gruppen som beror på genetiska faktorer. Om genetik inte påverkar variationen är heritabiliteten 0 och om genetik bestämmer all variation så är heritabiliteten 1. Heritabilitetssiffran anger situationen vid ett visst mättillfälle och kan förändras om balansen mellan miljöfaktorer och genetiska faktorer ändras. Exempelvis, om miljön blir mer likartad så kommer de genetiska faktorerna att bestämma relativt mer av variationen och heritabiliteten ökar. Heritabilitet kan uppskattas exempelvis genom studier på tvillingar.

En rapport av det amerikanska psykologförbundet från 1996 angav att i USA har studier uppskattat heritabiliteten för IQ till 0,45 för barn och 0,75 för vuxna. Att heritabiliteten stiger med ålder kan bero på att personer när de blir äldre alltmer får möjlighet att själva välja om de vill vistas i intellektuellt stimulerande miljöer eller inte. Personer med genetiska anlag för högre IQ kan ha en tendens att välja att vistas i intellektuellt stimulerande miljöer vilket ytterligare ökar deras IQ medan det omvända gäller för de med genetiska anlag för lägre IQ. Höga heritabilitetsiffror för IQ är inget definitivt bevis för att gruppskillnader beträffande IQ delvis beror på genetik. Andra forskare har angett en heritabilitet på 0,5 för vuxna.

Hjärnstorlek har i studier haft en heritabilitet på 50–80%.

Korrelationer

IQ-korrelationer för olika grupper som växt upp/levt tillsammans och inte. Observera att inte ens samma person som IQ-testas två gånger får en perfekt korrelation utan denna är 0,95.

Växt upp/levt tillsammans

• enäggstvillingar 0,86
• tvåäggstvillingar 0,55
• biologiska syskon 0,47
• biologiska förälder-barn 0,42
• adoptivförälder-adoptivbarn 0,19

Inte växt upp/levt tillsammans

• enäggstvillingar 0,76
• tvåäggstvillingar 0,35
• biologiska syskon 0,24
• biologiska förälder-barn 0,22

Medel-IQ för föräldrar och barn från olika yrkesgrupper

Medel-IQ för personer som arbetar i olika yrken och medel-IQ för barn med båda föräldrarna från denna yrkesgrupp (i USA). Likheterna är inget definitivt bevis för grupperna skiljer sig åt genetiskt eftersom miljön troligen skiljer sig avsevärt för barnen i de olika grupperna.

• Professionella ("professional") och tekniska yrken: 112
  • Barn med båda föräldrarna från dessa yrken: 108
• Lägre chefer ("managers") och administrativa yrken: 104
  • Barn med båda föräldrarna från dessa yrken: 103
• Enklare administrativa yrken ("clerical"), försäljare, hantverkare ("skilled workers", "craftsmen"), förmän: 101
  • Barn med båda föräldrarna från dessa yrken: 100
• Yrken som kräver viss utbildning ("semi-skilled workers"): 92
  • Barn med båda föräldrarna från dessa yrken: 96
• Yrken som inte kräver utbildning: 87
  • Barn med båda föräldrarna från dessa yrken: 87

Beteenden av föräldrar

En studie år 2014 angav att efter att hänsyn tagits till genetiska skillnader så hade olika beteenden av föräldrarna bara en mycket svag och inkonsistent association med deras barns IQ.

Hjärnskillnader

Individer som hade mer likartade genetik hade också mer likartade hjärnor enligt en studie som använde modern medicinsk bildteknik. Detta gällde i synnerhet för frontalloberna och områden involverade i språkförmåga. Dessa områden var också associerade med generell mental förmåga i studien.

Individuella gener

Ett flertal gener har i olika studier rapporterats vara associerade med IQ. Emellertid hade nästan ingen av dessa associationer verifierats av andra forskare enligt en litteraturöversikt från 2009. Troligen bestäms den genetiska delen av IQ av ett mycket stort antal gener som var och en har en liten effekt.

Kritik

En kritik mot IQ-tester är att hävda att det finns andra former av intelligens eller mentala egenskaper som också viktiga. En respons är att IQ-tester har mycket omfattande vetenskapligt stöd och mäter en bred mental förmåga med mycket stor praktisk betydelse. Detta motsägs inte av att andra mentala egenskaper som personlighetsdrag eller kreativitet också är viktiga.

Howard Gardner har formulerat en teori beträffande förekomsten av flera sorters intelligenser. Moderna IQ-tester mäter flera sorters mentala förmågor men dessa är starkt korrelerade med varandra vilket anses bero på g-faktorn. Gardner hävdar däremot att hans intelligenstyper är okorrelerade med varandra. Kritiker har hävdat att Gardners teori till skillnad från IQ har mycket litet eller inget empiriskt stöd och att när hans föreslagna intelligenser undersökts så har det visat sig att de är korrelerade vilket ansetts bero på g-faktorn. Att Gardners teori är populär i vissa kretsar har setts som beroende på önsketänkandet att alla människor är intelligenta beträffande något.

Externa länkar

• Motpol: IQ och ärftlighet: en introduktion
• Realisten: Naturlig rättvisa applicerad på utbildningsväsende och arbetsmarknad
• Realisten: IQ och dess betydelse
• Gener förklarar skillnader i skolresultat
• Dumhetsforskare varnar för lat och korkad medelklass

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Sociobiologi

Referenser

Delar av denna artikel är delvis baserad på text från Wikipedias artikel "Intelligence quotient" [1] och är därför licenserad under GFDL. Allt sådant material har kontrollerats överensstämma med originalkällorna.