Ann Heberlein

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Ann Heberlein

Ann Helen Van Der Heeg Heberlein är född 22 juni 1970 i Malmö. Hon är teologie doktor i etik och var verksam vid Lunds universitet. Hon skriver regelbundet i Expressen och Sydsvenskan och är dessutom en flitigt engagerad föreläsare i etiska frågor. Sitt stora publika genombrott fick hon med den självutlämnande boken Jag vill inte dö jag vill bara inte leva (2009) som handlar om hur det är att leva med diagnosen bipolär typ 2. Heberlein anmälde Vänsterpartiets gruppledare i Sörmlands landsting, Lotta Back som även arbetar som sjuksköterska inom den psykiatriska vården efter att denne likställt Heberleins politiska åsikter med mental ohälsa.[1]

Heberlein har ofta engagerat sig i samhällsdebatten, till exempel kring sexuellt våld mot kvinnor, invandringspolitik och Svenska kyrkan. I januari 2017 offentliggjorde hon att hon lämnar Svenska Kyrkan i protest mot ledningens samarbete med företrädare för islam, ett för svagt engagemang för förföljda kristna, och mot kyrkans politisering.[2] I juni samma år meddelade Heberlein att hon kommer kandidera för Moderaterna i riksdagsvalet 2018 då hon vill stå upp för "de klassiska konservativa värderingarna".[3] Heberlein lämnade sin tjänst som lektor vid Lunds universitets teologiska institution i oktober 2017 då hon anser sig blivit motarbetad av administrationen på institutionen och att det bakomliggande motivet är politiska vänstersympatier hos ledningen.[4]

Våld som politiskt verktyg

2014 argumenterade Heberlein för att våldsverkarens uppsåt borde vägas in när vi bedömer om våld är legitimt eller inte. "En våldshandling som utförs med utgångspunkt i en hatisk och människofientlig ideologi bör bedömas på ett annat sätt än en våldshandling som utförs i syfte att försvara och värna idén om alla människors lika värde" hävdar hon, och fortsätter "jag känner en viss tvekan inför den romantisering av våld som jag kan urskilja i delar av den autonoma rörelsens retorik – men jag menar att det är naivt att blunda för att våld understundom är nödvändigt. Om vi strävar efter en rättvis värld, en värld där alla människors lika värde respekteras i lika hög utsträckning och inte nöjer oss med lugn och ro måste vi acceptera att våld ibland är nödvändigt. Det är inte frihetskämparnas och antifascisternas våld som är problemet. Problemet är förtrycket och de fascistiska ideologier frihetskämparna och de antifascistiska aktivisterna reagerar på."[5] Ideologiskt motiverad brottslighet är således försvarbart förutsatt att det har en underliggande vänsterpolitisk motivation.

Utsatt för åsiktsförtryck

I början av 2018 startade Heberlein en kampanj på Kickstarter som skulle samla in pengar till en bok om våldtäktsepidemin i Sverige kallad "Våldtäkt och kultur. En kartläggning av gruppvåldtäkter i Sverige 2012-2017." Efter bara en dag lyckades hon samla in 160.000 kronor. Att påvisa missförhållanden som inte stämmer överens med etablissemangets föreställningar relaterat till massinvandringen utsätts ofta för åsiktsförtryck som resultat och kampanjen stoppades av Kickstarter efter flera anmälningar.[6]. Kampanjen startades igen via sidan Ledarsidorna.se och på några dagar samlade man in runt en miljon kronor till projektet.[7]

Banal godhet

Heberlein menar att den bakomliggande drivkraften till Sveriges massinvandring är "banal godhet" vilken hon definierar som en oreflekterad vilja att göra gott utan att behöva ta ansvar för handlingens konsekvenser. Hon hävdar att Sverige har i decennier präglats av en banal godhet som ”genomsyrat all offentlig debatt, frodats på kultursidor och påverkat nyhetsrapportering, lamslagit politiker, kastrerat poliskåren och infiltrerat myndigheter”. Förklaringen går ut på att samhället har anammat en godhetsfilosofi som berövat oss förnuftet relaterat till invandring och mångkultur. Teorin har likheter med Karl-Olov Arnstbergs bok PK-samhället vilken förklarar den uppkomna situationen med att vänstern/marxismen transformerats och skapat en ny ideologi i form av politisk korrekthet som sedermera erövrat media, universitet och till slut hela det offentliga samhället. Svagheten i Heberleins förklaring är att den kräver okunskap hos subjektet. Vavra Suk ifrågasätter förklaringsmodellen och frågar: "är man ”naiv” eller ”vill göra gott” när man inte bara vägrar att lyssna på människor som vet bättre, utan straffar dem för att de säger sanningen?". Suk påpekar "att hävda naivitet är vid det här laget en förolämpning av åhörarnas intelligens. Sedan flera år finns Nya Tider och andra aktörer som sprider information. Vi vet att journalister och politiker bombarderas av mejl från bekymrade medborgare med länkar till artiklar som berättar om mångkulturens baksidor. "Eller som de själva kallar det, att de ”drabbas av näthat”. Nej. I dag går det inte att hävda naivitet eller missriktad godhet". Suk föreslår att ”Godhetssignalering” är en bättre förklaring av beteendet hos etablissemanget, vilket "är något helt annat, där avsikten är att öka sin egen status bland likasinnade".[8]

Bibliografi

  • Den sexuella människan. Etiska perspektiv (2004)
  • Kränkningar och förlåtelse: en etisk studie med hänsyn till föreställningar om offer, förövare, skuld och ansvar (2005, doktorsavhandling)
  • Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar (2008)
  • Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (2008)
  • En liten bok om ondska (2010)
  • Ett gott liv (2011)
  • Så vänder jag ändå tillbaka till Gud (2014)
  • Etik: människa, moral, mening: en introduktion (2014)
  • Fas 3 (2015)
  • Den banala godheten: mångkultur, integration och svenska värderingar (2017)

Utvalda citat

    Om vi strävar efter en bättre värld måste vi acceptera att våld är nödvändigt– Ann Heberlein i Sveriges Radio.[9]

    Jag undrar mest hur Janouch ställer sig till att vara de lågbegåvade extremhögersvennarnas drottning– Ann Heberlein på Twitter.[10]

Externa länkar

Referenser

Istock-newspapers.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Nordisk massmedia