Albert Frey
SS-Standartenführer Albert Frey, född den 16 februari 1916, död den 1 september 2003, var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Frey tjänstgjorde i Leibstandarte SS Adolf Hitler tills han sårades under striderna i Normandie sommaren 1944. Han hade dessförinnan utmärkt sig under striderna på östfronten och förlänats med riddarkorset med eklöv.
Innehåll
Leibstandarte
Albert Frey föddes i Heidelberg. Den 15 juni 1933 gick han med i SS och från december samma år tjänstgjorde han i Politische Bereitschaft Württemberg som senare gick upp i SS-Standarte Deutschland. Frey steg i graderna och den 1 april 1937 påbörjade han officersutbildning vid SS-Junkerschule Braunschweig och en månad senare gick han med i NSDAP. Ett år senare när utbildningen var klar började han tjänstgöra som plutonsbefäl i Leibstandarte SS Adolf Hitler.
När kriget bröt ut i och med det tyska fälttåget i Polen 1939 tjänstgjorde Frey som plutonsbefäl i Leibstandartes 9. kompani. Ett kompani som han ledde under fälttåget i väst 1940. Under dessa två fälttåg förlänades Frey med järnkorset av båda klasserna. Han förflyttades till 11. kompaniet [1] som han ledde under fälttåget på Balkan 1941 och under inledningen av operation Barbarossa.
Östfronten
På hösten 1941 fick Frey befälet över III. bataljonen och under framryckningen mot Rostov i november stötte hans bataljon på stora problem vid bildandet av ett tysk brohuvud över floden Mius norr om Taganrog. Tre sovjetiska pansartåg orsakade svåra förluster bland Freys män, men till slut kunde pansartågen slås ut. För denna insats förlänades Frey den 17 november 1941 med det Tyska korset i guld.
Under sommaren 1942 skickades Leibstandarte till Frankrike för att uppgraderas till en pansargrenadjärsdivision. I början av 1943 återvände divisionen till östfronten och deltog i det tredje slaget om Charkov. Där Frey förlänades med riddarkorset den 3 mars. Han tog snart även befälet över hela regementet, SS-Panzergrenadier-Regiment 1, efter Fritz Witt.
I samband med slaget om Kursk skickades Leibstandarte till Italien och återvände till östfronten i november. Där fick Frey befälet över en Kampfgruppe som bestod av hans regemente förstärkt med en Pantherbataljon, en Sturmgeschützbataljon och en artilleribataljon. De stred vid Kiev och för sina insatser här förlänades Frey med eklöven till sitt riddarkors den 20 december 1943. Eklöven delades personligen ut av Adolf Hitler i sitt högkvarter Wolfsschanze i Ostpreussen.
Normandie
Frey deltog i striderna i Normandie och sårades av granatsplitter i underkäken den 20 juli 1944 i närheten av Garcelles. Efter sjukhusvård placerades han i [[Waffen-SS befälsreserv, men var även förbindelseofficer hos Gau-ledningen i Oberdonau. Vid den tyska kapitulationen gick Frey under jorden och flydde utomlands.
År 1990 skrev Frey sina memoarer som fick titeln Ich wollte die Freiheit. Erinnerungen des Kommandeurs des 1. Panzergrenadierregiments der ehemaligen Waffen-SS.
Kommenderingar
- Tjänstgöring vid Politische Bereitschaft Württemberg (som senare gick upp i SS-Standarte Deutschland) (december 1933 - )
- Utbildning vid 4. Friedens-Junker-Lehrgang vid SS-Junkerschule Braunschweig (1 april 1937 – 1 mars 1938)
- Ansluten till SS-Junkerschule Braunschweig (12 mars 1938 – 1 april 1938)
- Plutonsbefäl i III. bataljonen i Leibstandarte SS Adolf Hitler (1 april 1938 - )
- Befälhavare för 9. kompaniet i III. bataljonen i Leibstandarte SS Adolf Hitler (fälttåget i väst 1940)
- Befälhavare för 11. kompaniet i Leibstandarte SS Adolf Hitler (1 augusti 1940 – 16 oktober 1941) [2]
- Befälhavare för III. bataljonen i SS-Infanterie-Regiment 1 i SS-Division Leibstandarte SS Adolf Hitler (16 oktober 1941 – 30 april 1942)
- Befälhavare för I. bataljonen i SS-Infanterie-Regiment 1 i SS-Division Leibstandarte SS Adolf Hitler (30 april 1942 – 13 maj 1943)[3]
- Befälhavare för SS-Panzergrenadier-Regiment 1 i 1. SS-Panzer-Division Leibstandarte SS "Adolf Hitler" (13 maj 1943 – 20 juli 1944) sårad
- Sjukhusvistelse vid Reservelazarett Bad Ems
- Placerad i Waffen-SS befälsreserv hos SS-Führungshauptamt (18 september 1944 – 8 maj 1945)
- Förbindelseofficer hos Gau-ledningen i Oberdonau
Befordringar
- SS-Mann – 15 juni 1933
- SS-Sturmmann – 6 januari 1935
- SS-Rottenführer – 20 april 1935
- SS-Unterscharführer – 10 maj 1936
- SS-Scharführer – 20 december 1936
- SS-Standartenjunker – 1 oktober 1937
- SS-Standartenoberjunker – 1 mars 1938
- SS-Untersturmführer – 19 mars 1938
- SS-Obersturmführer – 20 april 1939
- SS-Hauptsturmführer – 9 november 1940
- SS-Sturmbannführer – 20 april 1942
- SS-Obersturmbannführer – 21 juni 1943 (med verkan från 1 juli 1943)
- SS-Standartenführer – 6 augusti 1944
Utmärkelser
- Järnkorset av andra klass – 25 september 1939
- Järnkorset av första klass – 30 juni 1940
- Riddarkorset – 3 mars 1943
- Eklöven – 20 december 1943
- Tyska korset i guld – 17 november 1941
- Infanteristormmärket i brons – 3 oktober 1940
- Såradmärke i svart
- Östfrontsmedaljen
- Medalj till minne av den 13 mars 1938
- Medalj till minne av den 1 oktober 1938 med slottet Prag-spännet
- Deutsches Reichssportabzeichen in Bronze
- SA-Sportabzeichen in Bronze
- SS Hedersring – 12 november 1941
- SS Hederssvärd
- SS-Zivilabzeichen
- Kgl. Bulgarischer Tapferkeitsorden IV. Klasse 1. Stufe – 6 juli 1942
- Krone mit Schwertern am Band des Ordens für militärische Tugend (Rumänien) – 3 september 1942
Bibliografi
- Ich wollte die Freiheit. Erinnerungen des Kommandeurs des 1. Panzergrenadierregiments der ehemaligen Waffen-SS (Munin-Verlag, 1990)
Referenser
Källor
i ämnesportalen om Andra världskriget |