50. Infanterie-Division

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

50. Infanterie-Division var en tysk infanteridivision under andra världskriget. Divisionen stred på den södra delen av östfronten och var bland annat med om att erövra Sevastopol. I krigets slutskede försvarade de Ostpreussen.

Under kriget stupade fyra av divisionens befälhavare.

Bildande

50. Infanterie-Division bildades vid mobiliseringen den 26 augusti 1939 från Grenzkommandantur Küstrin. Den nya divisionen förflyttades dagen efter till ett område i närheten av den polska gränsen. De var inte fullt utrustade, exempelvis hade de gamla MG 08 kulsprutor och saknade tillräckligt med infanterikanoner och pansarvärnskanoner. Men trots detta korsade den 1 september gränsen och framryckte mot Bromberg. De deltog från den 12 september i att från väster hjälpa till att eliminera den inringade polska styrkan mellan floderna Weichsel och Bzura (se Slaget om Bzura).

Frankrike och Balkan

Under hösten och vintern genomfördes utbildning, omorganisering och förstärkning av divisionen innan de i februari 1940 förlades i ställningar vid västfronten. 50. Infanterie-Division var under fälttåget i väst inledningsvis placerad i reserven. Den 5 juni deltog de i anfallet mot Chemin des Dames och utkämpade under tre dagar hårda strider där. Därefter fortsatte de framryckningen söderut och nådde den 11 juni floden Marne och den 19 juni floden Loire. Efter den franska kapitulationen påbörjade divisionen marschen hem till Tyskland. Efter en tids permission återvände divisionens soldater i oktober till vardagen, med övningar och inskolning av nya rekryter. I december påbörjades en vinterövning som kombinerades med en förflyttning till nästa operationsområde, Bulgarien. De anlände till Bulgarien i slutet av februari 1941 och deltog våren i fälttåget på Balkan. Divisionen bekämpade grekiska styrkor i de östra gränstrakterna mot Bulgarien. Under framryckningen mot staden Komotini blev det hårda strider vid Höjd 510 (eller Feste Hellas) som var en utbyggd och välförsvarad grekisk stödjepunkt. Därefter ryckte delar av divisionen fram österut mot den turkiska gränsen, medan andra delar ryckte västerut. Efter att under hårda strider korsat floden Nestos intogs staden Kavala och divisionen fick efter det bevaknings- och ockupationsuppgifter längs Egeiska havets nordöstra kust.

Den 8 maj återvände 50. Infanterie-Division till Bulgarien och vidare in i Rumänien där de stationerades norr om staden Focsani i närheten av den sovjetiska gränsen.

Östfronten

Efter att den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, inletts i slutet av juni 1941 korsade divisionen floden Prut och framryckte genom Bessarabien. Efter att ha brutit igenom Stalinlinjen ryckte de ner på Krimhalvön och deltog från mitten av november i inringningen av Sevastopol. I december genomförde divisionen sitt första anfall mot den belägrade staden och tillika fästningen. De tyska anfallen ebbade ut och de stridande grävde ner sig för vintern. I maj 1942 deltog 50. Infanterie-Division i den tyska offensiven för att rensa Kertjhalvön, operation Trappenjagd, från sovjetiska styrkor och därefter återvände de till Sevastopol där de tyska anfallen mot staden återupptogs i juni. De intensiva striderna varade i nästan en månad innan staden föll.

Hösten 1942 förflyttades 50. Infanterie-Division till Kaukasus och i början av 1943 retirerade de till Kubanbrohuvudet. Där grävde de ner sig och försvarade sina ställningar mot sovjetiska anfall. De stannade kvar i det krympande brohuvudet fram till oktober då hela den tyska styrkan i området evakuerades över Kertjsundet till Krim. Divisionen var efter det stationerad på Krim. I april 1944 anföll sovjetiska styrkor norrifrån och vid Perekop lyckades 50. Infanterie-Division stoppa anfallet. Men det sovjetiska trycket fortsatte och till slut befodrades divisionen att retirera mot Sevastopol. Därifrån påbörjades en evakuering av de tyska styrkorna på Krim. 50. Infanterie-Division hann inte evakueras fullt ut utan 3 000 man hamnade i sovjetisk krigsfångenskap.

De delar av divisionen som evakuerats till Rumänien återvände i juni 1944 till Tyskland där den återuppbyggdes. Men redan den 1 juli fick de marschorder till Ostpreussen vars gränser sovjetiska styrkor nu närmade sig. 50. Infanterie-Division utmärkte sig när de tillsammans med några andra förband i början av november återerövrade Goldap. Men denna lilla tyska framgång påverkade inte helheten utan divisionen utkämpade hårda reträttstrider och gick slutligen under i slaget vid Heiligenbeil våren 1945. Enskilda grupper från divisionen fortsatte dock striderna som tillfälligt ihopskrapade Kampfgruppen.

Befälhavare

Gradbeteckningarna visar den eller de grader befälhavaren hade under den period han ledde divisionen.

Nyuppställning efter evakueringen från Krim

Statistik

  • Fälttåget i Polen 1939 – 133 stupade, 394 sårade och 14 saknade.
  • Fall Rot 1940 – 446 stupade, 1 106 sårade och 12 saknade.
  • Fälttåget på Balkan 1941 – 30 stupade, 177 sårade och 22 saknade.
  • Hela kriget – 6 100 stupade, 23 000 sårade och 4 700 saknade.

Organisation

1939

  • Infanterie-Regiment 121
  • Infanterie-Regiment 122
  • Infanterie-Regiment 123
  • Artillerie-Abteilung 150
  • Pionier-Bataillon 71
  • Nachrichten-Abteilung 71
  • Versorgungseinheiten 354

1940

  • Infanterie-Regiment 121
  • Infanterie-Regiment 122
  • Infanterie-Regiment 123
  • Artillerie-Regiment 150
  • Pionier-Bataillon 71
  • Panzerabwehr-Abteilung 150
  • Radfahr-Schwadron 150
  • Nachrichten-Abteilung 71
  • Infanterie-Divisions-Nachschubführer 150

1944

  • Grenadier-Regiment 121
  • Grenadier-Regiment 122
  • Grenadier-Regiment 123
  • Füsilier-Bataillon 50
  • Artillerie-Regiment 150
  • Panzerjäger-Abteilung 150
  • Feldersatz-Bataillon 150
  • Versorgungsregiment 150
  • Infanterie-Divisions-Nachrichten-Abteilung 150

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=50._Infanterie-Division&oldid=92490"