Paul Betz
Generalmajor Paul Betz, född den 10 juli 1895, stupad den 10 maj 1944, var en tysk officer i Heer under andra världskriget. Han tjänstgjorde vid hemmafronten som befälhavare vid en ingenjörsutbildningsbataljon vid ingenjörsskolan i Dessau-Rosslau fram till den 1 maj 1941. Från denna utbildningsbataljon satte Betz upp den operativa Pionier-Bataillon (motorisiert) 900. Den nya bataljonen underställdes den tyska Afrikakåren och transporterades till Nordafrika. Betz återvände till Tyskland i slutet av november 1941 och tjänstgjorde vid hemmafronten tills sommaren 1942 då han förflyttades till den södra delen av östfronten. Där tog han över en självständig ingenjörsregementesstab som verkade på kårnivå. Han ledde denna stab i ungefär ett och halvt år.
I december 1943 överfördes Betz till XXXXIX. Gebirgs-Korps som befann sig på Krim. Där utnämdes han till övergripande ingenjörsbefälhavare inom kåren (Korpspionierführer). Samtidigt fick han även befälet över en Kampfgruppe. För sina insatser som befälhavare sattes han i januari 1944 av sin överordnande general upp på en lista för blivande divisionsbefälhavare. Den 1 april blev han kommendant över Sevastopol, som utsattes för hårt sovjetiskt tryck. Den 1 maj sårades befälhavaren för 50. Infanterie-Division, Friedrich Sixt, och Betz fick ta över divisionen. Dock hann han inte leda sin division speciellt länge då han den 10 maj stupade i ett sovjetiskt flyganfall.
Paul Betz befordrades postumt till generalmajor och förlänades med riddarkorset.
Kommenderingar
- Instruktör vid Kriegsschule i München (12 oktober 1937 – 26 augusti 1939)
- Ansluten till OKH:s befälsreserv
- Stabstjänst för Militärbefehlshaber Posen (12 september 1939 – 30 oktober 1939)
- Instruktör för de tekniska kurserna vid Pionierschule II i Dessau-Rosslau (30 oktober 1939 – 5 februari 1940)
- Befälhavare för Pionier-Lehr-Bataillon 2 vid Pionierschule II (5 februari 1940 – 1 maj 1941)
- Befälhavare för Pionier-Bataillon (motorisiert) 900 i Deutschen Afrika Korps (senare Panzergruppe Afrika) (1 maj 1941 – 24 november 1941)
- Ansluten till OKH:s befälsreserv
- Befälhavare för Pionier-Lehr-Bataillon 1 vid Pionierschule II (28 februari 1942 – 15 juli 1942)
- Till förfogande för Pionierschule II
- Befälhavare för Pionier-Regiment Stab z.b.V. 700 (21 juli 1942 – 5 december 1943)
- Korpspionierführer i XXXXIX. Gebirgskorps samtidigt blev han även befälhavare för Kampfgruppe Betz (5 december 1943 – 1 april 1944)
- Fästningskommandant i Sevastopol och samtidigt befälhavare för Grenadier-Feldausbildungs-Regiment 615 (1 april 1944 – 2 maj 1944)
- Befälhavare för 50. Infanterie-Division (2 maj 1944 – 10 maj 1944) stupad
Befordringar
- Krigsfrivillig – 18 augusti 1914
- Fahnenjunker –
- Fähnrich – 8 maj 1915
- Leutnant – 5 augusti 1915
- Oberleutnant –
- Hauptmann – 1 oktober 1934 (den grad han fick när han återinträdde i krigsmakten)
- Major – 1 april 1939
- Oberstleutnant – 1 september 1940
- Oberst – 1 april 1942
- Generalmajor – 28 juni 1944 (postumt)
Utmärkelser
Första världskriget
- Järnkorset av andra klass –
- Järnkorset av första klass –
- Såradmärke i svart
- Hederskorset för frontsoldater –
Mellankrigstiden
Andra världskriget
- Järnkorset av andra klass – 22 oktober 1939
- Järnkorset av första klass – 16 september 1941
- Riddarkorset – 16 juni 1944 (postumt)
- Tyska korset i guld – 10 februari 1944
- Krigsförtjänstkors av andra klass med svärd
- Kommandeurkreuz des Kgl. Rumän. Ordens der Krone mit Schwertern
- Östfrontsmedaljen
- Wehrmacht-Dienstauszeichnung IV. Klasse
Motiveringen till Betz riddarkors
- "Am Morgen des 08.05.1944 hatte der Russe im Raum Sewastopol die Sapunhöhen genommen und war bis zum Weingut Nikolajewka und zum Englischen Friedhof durchgestoßen. Die Kampfgruppen Marienfeld (50. ID) und Faulhaber (98. ID) traten zum Gegenangriff in Richtung auf den Kamm der Sapun-Berge an und verhinderten den drohenden Zusammenbruch der Front. In der Nacht vom 08. zum 09.05.1944 gelang der Übergang über die Ssewernaja-Bucht. Dann wurde der Regimentsstab 123 mit den Bataillonen II./121 und III./122 alarmiert und hinter der Nikolajewka-Stellung von Oberst Betz persönlich zum Angriff auf den durchgebrochenen Feind angesetzt. Das III./122 eroberte die Höhen beim Weingut Nikolajewka zurück. Oberst Betz, der sich schon als Kampfgruppenführer und Korps-Pionierführer des XXXXIX. Gebirgs-Korps bewährt hatte, führte auch jetzt die 50. Infanterie-Division ohne Rücksicht auf seine Person. Am Abend des 09.05.1944 begab er sich nach vorn zu seinen Regimentern und fiel durch Fliegerangriff in der Stellung des Grenadier-Regiments 121."
Källor
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
