Operation Trappenjagd
Operation Trappenjagd var en tysk offensiv på östfronten under andra världskriget. Operationen genomfördes i maj 1942 och syftade till att rensa Kertjhalvön på östra Krim från sovjetiska styrkor. Detta var en del av förberedelserna till den tyska sommaroffensiven, Fall Blau. Efter tio dagar hade tyskarna lyckats med operationen och kunde nu koncentrera sig på att erövra staden och fästningen Sevastopol på västra Krim som belägrats i ungefär ett halvår.
Innehåll
Styrkeförhållanden
Tyskland
Ansvarig för operation Trappenjagd var 11. Armee under Erich von Manstein som avdelat två kårer för anfallet. Sammanlagt bestod den tyska anfallsstyrkan av fem infanteridivisioner och en pansardivision som tillsammans omfattade cirka 100 000 man. De hade dessutom tillgång till tre rumänska divisioner som dock spelade en underordnad roll i operationen. Denna markstyrka understöddes av VIII. Fliegerkorps som hade tillgång till runt 460 flygplan.
Sovjetunionen
Mer än 200 000, kanske upp emot 300 000 man [1].
Bakgrund
Tyska styrkor erövrade Krim, förutom Sevastopol, hösten 1941. Den 7 december genomförde sovjetiska styrkor som en del av den allmänna vinteroffensiven en motoffensiv. Strax efter årsskiftet var Kertjhalvön återerövrad.
Under våren 1942 förstärkte sovjetiska styrkor den försvarslinje de upprättat över det 17 kilometer breda näs som förbinder Kretjhalvön med övriga Krim. Bland annat grävdes fem meter djupa och tio meter breda pansargravar som dessutom vattenfylldes.
I samband med att den tyska sommaroffensiven, Fall Blau, planerades under våren beslutade Adolf Hitler att Krim skulle vara helt rensat på sovjetiska styrkor innan framryckningen mot Stalingrad och Kaukasus påbörjades. Först skulle Kertjhalvön rensas och därefter skulle fästningen och hamnstaden Sevastopol erövras. Men med tanke på styrkeförhållandena var det högt ställda mål och det var inte mycket som talade för att tyskarna skulle lyckas.
Förlopp
Den 8 maj 1942 inleddes operation Trappenjagd. Erich von Manstein inledde operationen med ett skenanfall (XXXXII. Armeekorps) mot den norra delen av näset för att binda upp och eventuellt få de sovjetiska högsta befälen att omdirigera sina trupper dit. Sedan satte Manstein in huvudanfallet i söder (XXX. Armeekorps), ett område som på grund av sumpmark den sovjetiska ledningen ansåg mindre lämpligt för anfallsföretag och av den anledningen inte var lika väl försvarat.
Det tyska infanteriet kunde genom frontala angrepp redan första dagen bryta igenom. Snabbt kunde, den för operation Trappenjagd sammansatta, motoriserade brigaden Groddeck utnyttja luckan och framryckte snabbt österut i syfte att skära av de sovjetiska sambandslinjerna. Den 9 maj erövrade de det sovjetiska flygfältet utanför Marfovka, långt bakom frontlinjen, och förstörde 35 jaktflygplan (av modellen I-153) på marken. Detta bidrog till att öka paniken hos de sovjetiska styrkorna.
När övergångar över pansargravarna var byggda kunde tyskarna föra fram 22. Panzer-Division som sedermera rullade upp den sovjetiska försvarslinjen. Det tyska anfallet förstärktes av att en bataljon från 132. Infanterie-Division med stormbåtar gjorde en amfibieoperation och tog sig runt en sovjetisk befästningslinje samt kunde upprätta ett brohuvud. Dessutom genomförde artilleriet och flyget verkningsfulla angrepp.
Den motoriserade 22. Panzer-Division framryckte huvudsakligen norrut mot Azovska sjön, som de nådde den 11 maj, och kunde ringa in stora sovjetiska styrkor med hjälp av XXXXII. Armeekorps. Samtidigt ryckte andra tyska styrkor österut hack i häl på de flyende sovjetiska försvararna. De sovjetiska försvararna flydde österut mot kusten och en del av dem kunde evakueras.
Den 15 maj erövrades staden Kertj.
Efter tio dagar, den 18 maj, var Kertjhalvön helt i tyska händer och tyskarna kunde vända blicken mot Sevastopol.
Förluster
De tyska styrkorna förlorade 3 400 soldater (varv 600 stupade), åtta stridsvagnar, tre Sturmgeschütz och nio artilleripjäser.
De sovjetiska styrkorna förlorade 150 - 170 000 man som krigsfångar, 28 000 stupade, 3 800 motorfordon, 1 100-1400 kanoner, 260-280 stridsvagnar och 320-420 flygplan. Enbart 37 000 man kunde evakueras [2] [3] [4].
Sovjetiska källor uppger sammanlagt förluster på 176 000 man samt att 120 000 man evakuerades [5].
Referenser
- ↑ Zetterling, N. Hitler mot Stalin – Kampen på östfronten 1941-45. Prisma. 2009. Sid 325 not nr 286.
- ↑ Piekalkiewicz, Janusz. Andra världskriget, del 6. Peter Asschensfeldts Förlag. 1999. Sid 42.
- ↑ Zetterling, N. Hitler mot Stalin – Kampen på östfronten 1941-45. Prisma. 2009. Sid 325 not nr 286.
- ↑ Forczyk, Robert. Sevastopol 1942. Svenskt Militärhistoriskt bibliotek. 2009.
- ↑ Zetterling, N. Hitler mot Stalin – Kampen på östfronten 1941-45. Prisma. 2009. Sid 325 not nr 286.
Källor
- Flaherty, Thomas H. (red). Vägen till Stalingrad. Bokorama. 1993.
- Forczyk, Robert. Sevastopol 1942. Svenskt Militärhistoriskt bibliotek. 2009.
- Piekalkiewicz, Janusz. Andra världskriget, del 6. Peter Asschensfeldts Förlag. 1999.
- Zetterling, N. Hitler mot Stalin – Kampen på östfronten 1941-45. Prisma. 2009.
i ämnesportalen om Andra världskriget |