Karl-Adolf Hollidt
Generaloberst Karl-Adolf Hollidt, född den 28 april 1891, död den 22 maj 1985, var en tysk officer i Heer under andra världskriget. Han var generalstabschef på arménivå under fälttåget i väst 1940 och fick därefter befälet över 50. Infanterie-Division som han ledde på södra delen av östfronten. I januari 1942 fick han befälet över XVII. Armeekorps som under sommaren och hösten ryckte fram mot Stalingrad. Efter sovjetiska motangrepp samlades diverse förband ihop till Armee-Abteilung Hollidt. Ur denna styrka bildades sedan den nya 6. Armee, sedan den gamla kapitulerat i Stalingrad. Han ledde armén i defensiva strider fram till hösten 1943 då han insjuknade. Hollidt förlänades med eklöven till sitt riddarkors.
Innehåll
Stabsofficer
Karl-Adolf Hollidt påbörjade sin militära karriär 1909 och tjänstgjorde inom infanteriet under första världskriget. Efter kriget gick han med en Freikorps innan han fortsatte sin militära karriär i Reichswehr.
Vid mobiliseringen i slutet av augusti 1939 blev Hollidt befälhavare för 52. Infanterie-Division och stationerades vid västfronten. Redan i september lämnade han sitt befäl för att istället bli generalstabschef i 5. Armee, som snart förflyttades till Polen och blev Grenzschutz-Abschnittskommando Mitte. Efter några veckor i Polen blev han istället generalstabschef för Oberbefehlshaber Ost. I maj 1940 organiserades Oberbefehlshaber Ost om till 9. Armee och kastades in i fälttåget i väst. Hollidt behöll sin roll som generalstabschef.
Östfronten
På hösten 1940 blev Hollidt på nytt divisionsbefälhavare när han fick befälet över 50. Infanterie-Division. Denna division ledde han under fälttåget på Balkan våren 1941. Efter den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, inletts ledde han divisionen på södra delen av östfronten och förlänades den 8 september med riddarkorset.
I januari 1942 blev Hollidt kårbefälhavare när han fick befälet över XVII. Armeekorps som även den befann sig på södra delen av östfronten. Under den tyska sommaroffensiven, Fall Blau, var hans kår en del av 6. Armee och ryckte fram mot Stalingrad. I november blev han befälhavare för Armee-Abteilung Hollidt som var ett slags alarmhögkvarter som samlade ihop tillgängliga styrkor och försökte lappa ihop fronten efter sovjetiska angrepp. Från detta högkvarter bildades den nya 6. Armee den 6 mars 1943 (den gamla 6. Armee kapitulerade i Stalingrad). Den 17 maj 1943 förlänades Hollidt med eklöven till sitt riddarkors.
Den 4 augusti nämndes Hollidt i Wehrmachtbereicht sedan hans styrkor lyckats slå tillbaka ett sovjetiskt genombrottsförsök vid floden Mius. Den 1 september befordrades han även till generalöverste.
Ruhr-fickan
På senhösten 1943 insjuknade Hollidt och tvingades lämna sitt befäl. I befälslistorna över 6. Armee står att han ledde armén från december 1943 till mars 1944, men det är osäkert då han var sjuk. En sjukdom som gjorde att han i april 1944 placerades i befälsreserven och han kom inte att få fler militära tjänstgöringar under kriget. Däremot arbetade han från februari 1945 i det industrialiserade Ruhr-området med produktions- och försvarsfrågor underställd den lokale Gauleitern. Han stängdes in i den så kallade Ruhr-fickan och gick i amerikansk krigsfångenskap den 17 april 1945. Han dömdes i Nürnbergrättegångarna till fem års fängelse för att ha använt sovjetiska krigsfångar och civilister till att bygga ställningar åt 6. Armee. Hollidt frisläpptes den 22 december 1949.
Kommenderingar
- Generalstabschef i I. Armeekorps (15 oktober 1935 – 10 november 1938)
- Infanteriekommandeur 9 (10 november 1938 – 26 augusti 1939) omorganisation till 52. Infanterie-Division
- Befälhavare för 52. Infanterie-Division (26 augusti 1939 – 8 september 1939)
- Generalstabschef i 5. Armee (10 september 1939 – 13 oktober 1939) omorganisation till Grenzschutz-Abschnittskommando Mitte
- Generalstabschef för Grenzschutz-Abschnittskommando Mitte (13 oktober 1939 – 23 oktober 1939)
- Generalstabschef för Oberbefehlshaber Ost (23 oktober 1939 – 15 maj 1940) omorganisation till 9. Armee
- Generalstabschef för 9. Armee (15 maj 1940 – 25 oktober 1940)
- Befälhavare för 50. Infanterie-Division (25 oktober 1940 – 23 januari 1942)
- Befälhavare för XVII. Armeekorps (23 januari 1942 – 2 april 1942)
- Permission
- Befälhavare för XVII. Armeekorps (12 juni 1942 – 23 november 1942)
- Befälhavare för Armee-Abteilung Hollidt (gick även under namnen: Gruppe Hollidt, Angriffsgruppe Hollidt och Alarmgruppe Hollidt) (23 november 1942 – 6 mars 1943) omorganisation till 6. Armee
- Befälhavare för 6. Armee (6 mars 1943 – 22 november 1943)
- Sjukdom
- (Befälhavare för 6. Armee (19 december 1943 – 25 mars 1944)) osäkert om han ledde armén i praktiken då han var sjuk
- Sjukdom
- Ansluten till OKH:s befälsreserv (april 1944 – 17 april 1945) krigsfångenskap
- Arbete med produktions- och försvarsfrågor i det industrialiserade Ruhr-området (20 februari – 17 april 1945)
Befordringar
- Fahnenjunker – 19 juli 1909
- Fahnenjunker-Unteroffizier – 25 november 1909
- Leutnant – 16 november 1910
- Oberleutnant – (1 mars) 22 mars 1915
- Hauptmann – 22 mars 1918
- Major – 1 februari 1930
- Oberstleutnant – 1 februari 1932 (1933)
- Oberst – 1 januari 1935
- Generalmajor – 1 april 1938
- Generalleutnant – 1 april 1940
- General der Infanterie – 1 februari 1942
- Generaloberst – 1 september 1943
Utmärkelser
Första världskriget
- Järnkorset av andra klass – 9 september 1914
- Järnkorset av första klass – 18 oktober 1916
- Grossherzoglich Hessische Tapferkeitsmedaille
- Såradmärke i svart
- Hederskorset för frontsoldater
Andra världskriget
- Järnkorset av andra klass – 30 maj 1940
- Järnkorset av första klass – 7 juni 1940
- Riddarkorset – 8 september 1941
- Kgl. Rumän. Orden “Michael der Tapfere” III. Klasse – 19 september 1941
- Krimskölden
- Wehrmacht-Dienstauszeichnung IV. bis I. Klasse
- Nämnd i Wehrmachtbericht – 4 augusti 1943
Wehrmachtbereicht
4 augusti 1943
- "In der Schlacht am Mius haben Infanterie- und Panzerverbände des Heeres und der Waffen-SS unter Führung des Generalfeldmarschalls von Manstein und des Generals der Infanterie Hollidt mit vorbildlicher Unterstützung der von General der Flieger Deßloch geführten Luftwaffenverbände wiederholt Durchbruchsversuche starker feindlicher Kräfte vereitelt und im schwungvollen Gegenangriff den nördlich Kuibyschewo eingebrochenen Feind geschlagen."
Källor
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
