4. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Brigade Nederland
4. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Brigade Nederland (eller SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Brigade Nederland som namnet ändrades till i augusti 1944), var en brigad som till stor del bestod nederländska frivilliga under andra världskriget. Brigaden sattes upp under hösten 1943 och förflyttades runt årsskiftet 1943/1944 till östfronten tillsammans med 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland". De stred i Estland där de försvarade Narvalinjen. Under sensommaren och hösten 1944 deltog brigaden i reträtten ut ur Estland. De stred senare i Kurlandslagen och evakuerades från Kurland till Pommern i januari/februari 1945. Den 10 februari 1945 uppgraderades brigaden till en division, 23. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nederland".
Innehåll
Historia
Grundande
Efter att den nederländska frivilliglegionen, SS-Freiwilligen Legion Niederlande, upplösts i april 1943 började man fundera på ett nytt nederländskt förband. Det fanns en vilja att sätta upp en division, men det bedömdes inte finnas tillräckligt mycket manskap för ett så stort förband. Istället sattes en brigad, 4. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Brigade Nederland, upp i oktober 1943. Brigaden utgjorde tillsammans med 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" stommen i III. (Germanische) SS-Panzerkorps.
Brigadens manskap kom huvudsakligen från SS-Freiwilligen Legion Niederlande och nya rekryter, men även runt 1 500 nederländska frivilliga som tjänstgjorde i SS-Panzergrenadier-Division "Wiking" förflyttades till den nya brigaden under hösten. Runt 2 500 nederländare tjänstgjorde som mest i brigaden och antalet sjönk allt eftersom. Detta beroende på höga förluster samt det låga antalet nya rekryter. I övrigt fylldes brigaden upp av tyskar och folktyskar från Rumänien.
Under hösten 1943 utbildades brigaden i Kroatien, i närheten av Zagreb. Förutom övningsverksamhet användes brigadens personal till bevakningsuppdrag samt partisanbekämpning. På julafton 1943 förflyttades brigaden till norra delen av östfronten, till positioner vid Oranienbaumfickan i närheten av Leningrad. Den 14 januari 1944 påbörjades en storskaligt sovjetisk offensiv som avslutade den tyska belägringen av Leningrad. Brigaden trycktes tillbaka mot Narva som var en viktig strategisk stad tack vare sitt läge som infallsport till Baltikum. Brigade Nederland utmärkte sig i striderna och fick i en dagorder tillsammans med Kampfgruppe Rühle ett speciellt tack från kårbefälhavaren Felix Steiner.
Narvalinjen
Brigade Nederland upprättade ställningar i försvarslinjen längs floden Narva och slog tillbaka ett antal sovjetiska anfall inklusive pansaranfall. Men striderna var kostsamma och brigaden hade svåra förluster. I mars 1944 hade brigaden ansvaret för ett vitalt område strax norr om Peipussjön. Skulle de sovjetiska styrkorna där lyckas etablera ett ordentligt brohuvud riskerade hela armégrupp Nord att bli inringad. Istället stabiliserades fronten och de tyska styrkorna började få upp ammunitionsnivåerna till artilleriet och pansarvärnet till föreskriven nivå. Under denna relativt lugna tid förstärkes positionerna och man slickade sina sår. Mellan den 1 januari och den 13 april 1944 förlorade brigaden (stupade, sårade, saknade): 87 officerare, 502 underofficerare samt 3 139 soldater. Förluster som i stort sett inte ersattes.
I juni 1944 började sovjetiska anfall återigen komma på allvar. De lyckades den 12 juni tillfälligt bryta igenom den tyska försvarslinjen. Brigade Nederland tillsammans med delar av 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" slå tillbaka genombrottet. Under denna tid underställdes SS-Panzer-Grenadier-Regiment 24 "Danmark" brigaden. De tyska stabsofficerarna räknade snart med att få möta en större sovjetisk offensiv och brigaden grävde åter nya ställningar. De förstärkes av ett artilleriregemente, men tvingades lämna över större delen av sina Sturmgeschütz till Nordland.
Förlusten av regementet General Seyffard
På årsdagen tre år efter Tysklands anfall mot Sovjetunionen, operation Barbarossa, den 22 juni 1944 inleddes den sovjetiska sommaroffensiven operation Bagration. Den 24 juli riktades ett större sovjetiskt anfall mot Narvalinjen. Brigade Nederland fick order om att retirera tillbaks till Tannenberglinjen. Brigadens reträtt skulle täckas av 48. Freiwilligen-Panzergrenadier-Regiment General Seyffard, men när resten av brigaden dragit sig tillbaka gjorde ett ödesdigert misstag att regementet lotsades åt fel håll. Det upptäcktes av det sovjetiska flygvapnet och ledde till en massaker då sovjetiska flyg- och markstyrkor tillsammans utplånade regementet. Endast en handfull män under ledning av SS-Untersturmführer Nieuwendijk-Hoek nådde fram till Tannenberglinjen. Regementet sattes på nytt upp i Tyskland och återkom senare till Brigade Nederland.
Kurlandfickan
I augusti 1944 bytte brigaden namn från 4. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Brigade Nederland till SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Brigade Nederland.
I september fick Brigade Nederland i uppgift att försvara den estniska staden Pärnu. Men sovjetiska framryckningar på andra frontavsnitt gjorde att de tyska styrkorna blev tvungna retirera ut ur Estland in till Lettland där de den 14 oktober grävde ner sig i Kurland. De utkämpade hårda försvarsstrider och hade svåra förluster, men när det första Kurlandslaget var över hade Brigade Nederland hållt sina linjer. I Kurland utsattes de tyska styrkorna för partisanattacker och Jürgen Wagner beordrade att för varje SS-soldat som dödades av partisaner skulle ett antal civila dödas. Den 27 oktober inleddes det andra Kurlandslaget. Brigade Nederland var placerat strax utanför den huvudsakliga sovjetiska anfallsriktningen, men II. bataljonen ur 49. Freiwilligen-Panzergrenadier-Regiment de Ruyter utsattes för två massiva infanterianfall. Dock ebbades i mitten av november den sovjetiska anfallskraften av och frontlinjen lugnade ner sig något.
Fler Kurlandslag följde men utan någon större inblandning från Brigade Nederland. Den 26 januari 1945 fick Jürgen Wagner order om att Brigade Nederland tillsammans med resten av III. (Germanische) SS-Panzerkorps skulle evakueras från Kurland för att sättas in i Pommern. De anlände den 4 februari och blev den 10 februari på pappret uppgraderade till en division, 23. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nederland", trots att inget nytt manskap tillfördes. Som division deltog de i Operation Sonnenwende, en mindre offensiv som syftade till att undsätta inneslutna tyska förband och civila i staden Arnswalde, vilket även lyckades.
Befälhavare
- SS-Brigadeführer Jürgen Wagner (3 oktober 1943 – 10 februari 1945) (det finns uppgifter om att han blev befälhavare så sent som den 20 april 1944, men det beror sannolikt på ett missförstånd då han befordrades till SS-Brigadeführer det datumet)
Numerär styrka
- december 1943 – 9 342 man
- 13 april 1944 – 6 305 man
- 30 juni 1944 – 6 713 man
- 20 september 1944 – 8 960 man
Organisation
4. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Brigade Nederland
- 48. Freiwilligen-Panzergrenadier-Regiment General Seyffard
- 49. Freiwilligen-Panzergrenadier-Regiment de Ruyter
- SS-Artillerie-Regiment 54
- SS-Nachrichten-Abteilung 54
- SS-Panzerjäger-Abteilung 54
- SS-Pionier-Bataillon 54
SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Brigade Nederland
- SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Regiment 48 General Seyffard
- SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Regiment 49 de Ruyter
- SS-Artillerie-Regiment 54
- SS-Nachrichten-Abteilung 54
- SS-Panzerjäger-Abteilung 54
- SS-Pionier-Bataillon 54
- SS-Flak-Abteilung 54
- SS-Feldersatz-Bataillon 54
Källor
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
