Kitty Hart-Moxon
Kitty Hart-Moxon, född Kitty Felix 1926 i Bielsko, Polen. Judisk Förintelseöverlevare, pensionerad sjuksköterska vid Birmingham Royal Orthopaedic Hospital och författare av böckerna I am Alive (1961) och Return to Auschwitz (1981). Deporterades till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau den 2 april 1943. Hart har medverkat i två dokumentärfilmer: Return to Auschwitz från 1979 och Death March: A Survivor's Story från 2003. År 2003 dekorerades Hart med medaljen Order of the British Empire för sitt arbete med att sprida kunskap om Förintelsen.
Dokumentär blir bok
Harts bok Return to Auschwitz från 1981 är baserad på en dokumentärfilm med samma namn, inspelad 1979. I dokumentärfilmen berättar Hart hur hon och hennes mamma överlever koncentrationslägret trots att bägge drabbas av tyfus. Modern gömmer dottern under en madrass med en död människa ovanpå madrassen för att ingen ska upptäcka att hon är svårt sjuk av den sjukdom som tog många liv i lägret. I dokumentären pekar Hart även ut en exakt plats i lägret där människor ska ha bränts levande i eldgropar. Hon hittar även mer än 30 år efter kriget aska i den sanka marken, aska hon gräver upp med en pinne intill en vattenfylld grop i marken.
Hart berättar i filmen även om det tillstånd Auschwitz-Birkenau var då hon anlände 1943. Enligt Hart var marken inte täckt av gräs utan på gränsen till ett träsk, vilket är ett riktigt påpekande eftersom området där det världskända lägret är byggt var ett träsk tidigare, med mycket fuktig mark vilket enligt revisionister gjorde det omöjligt att bränna människokroppar i eldgropar eftersom grundvattennivån var så nära markytan att de vattenfylldes omedelbart. Revisionister har även påpekat att den fuktiga marken var en bidragande orsak till spridningen av sjukdomar då den var en trivsam miljö för olika insekter, samt att marken omöjliggjorde begravning av människor eftersom ruttnande kroppar ytterligare skulle bidraga till sanitär olägenhet.
Hart berättar i dokumentären att hon fann guld och juveler som hon inte ville att lägeradministrationen skulle få tag på. Upptäckten av de värdefulla föremålen gjordes enligt Hart i närheten av toaletterna. I dokumentären antyder den medverkande manlige följeslagaren att Hart då skulle ha svalt föremålen, en berättelse som enligt revisionister har sina likheter med vad Irene Zisblatt berättar.
Hart evakueras till koncentrationslägret Salzwedel, ett satellit-läger till Neuengamme, där hon inte får någon mat på tio dagar tills lägret intas av amerikanska trupper. Då hon kommer över en bit bröd springer hon till sin mamma med brödet.
Förstahandsvittne
Hart-Moxon är ett förstahandsvittne till Förintelsen. Enligt hennes egna uppgifter kunde hon från den byggnad hon var internerad se arbetet i krematoriebyggnad IV. Hon blev då ögonvittne till hur människor gick in i byggnaden och aldrig kom ut och hur SS-soldater öppnade en lucka i taket på byggnaden och tömde burkar med vita kristaller. Lägerpersonal ska sedan med skottkärra ha transporterat bort aska. Arbetet pågick enligt Hart-Moxon dygnet runt. Hon berättade även i en intervju för tidningen Daily Mail den 24 januari 2012 att hon blev vittne till hur kroppar brändes i eldgropar i Birkenau.[1] I intervjun framkommer även att hon på grund av tyfus fick vård i lägrets sjukhusavdelning samt att hon träffade Josef Mengele. Enligt Hart-Moxons egna uppgifter i intervjun ska arbetet med Den Slutgiltiga Lösningen ha intensifierats under hennes tvååriga vistelse i lägret vilket tvingade Tredje riket att återanvända kläder från avlidna fångar.
Videogalleri
Se även
Referenser
Källor
- The Guardian – Memories of the Holocaust: Kitty Hart-Moxon
- Holocaust Memorial Day Trust - Kitty Hart-Moxon – Obey and Die
- CODOH – Days of Remembrance / A Department of Defense Guide for Commemorative Observance
- CODOH – The 'Gas Chambers' of Auschwitz and Majdanek
- BBC – DEATH MARCH: A SURVIVOR'S STORY
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
