Judisk gruppevolutionär strategi

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Judisk gruppevolutionär strategi refererar till teorier framförda av professorn i psykologi Kevin MacDonald, som menar att det finns evolutionära förklaringar till viss gemensam karaktäristik för judar, det judiska inflytandet och hur det används av judar, såväl som motståndsrörelser mot detta från icke-judar vilket judarna kallar antisemitism.

Källorna till texten i denna artikel är från Kevin MacDonalds böcker om ej annat anges.

Översikt

Fundamenten i MacDonalds teorier kan beskrivas som att européerna har blivit evolutionärt formade av sin historiska miljö att vara starkt individualistiska med relativt lite etnocentrism, vilket i sin tur gett stora framgångar, men på samma tid orsakat dem att bli sårbara för påverkan från judar som i sin tur formats av en annan historisk miljö till att i stället vara starkt kollektivistiska och etnocentriska.

Européernas historiska miljö har varit kall och hård. Det största problemet för överlevnad var inte konkurrens från andra grupper utan istället den omgivande fysiska miljön. Detta orsakade låg etnocentrism, låg grad av xenofobi och en moralisk världsbild oberoende av gruppmedlemskap. Den låga befolkningstätheten exkluderade stora familjer och gynnade exogama (utanför den egna gruppen) giftermål. Överlevnad krävde självtillit och oberoende individualistiskt tänkande.

Dessa drag kan ses i den europeiska kulturen som tidigt anammade karaktäristik som små hushåll, exogami samt ett ekonomiskt och vetenskapligt system baserat på individualistisk prestation och kreativitet.

Den historiska miljön för judarna var mindre krävande. Det största problemet för överlevnad var tävlan med andra grupper. Detta orsakade hög etnocentrism, hög grad av xenofobi, hög aggressivitet mot utomstående och en moralisk världsbild där vad som är bra är det som gynnar den egna gruppen. Den högre befolkningstätheten gynnade stora familjer och favoriserade endogama (inom gruppen) äktenskap. En framgångsrik överlevnad berodde på den kollektiva reaktionen inom gruppen vilket i sin tur premierade underkastelse av gruppens normer och ledarskap.

Dessa generella Mellanösterndrag formades vidare av kulturella sedvänjor inom judendomen vilket hade till effekt av en eugenisk ökning av intelligensen.

Påstådd karaktäristik

MacDonald menar att judar har fyra viktiga särdrag.

  • Hög etnocentrism. Detta leder till favoriseringar och ett kollektivistiskt beteende inom gruppen. Relaterat till detta finns en hög grad av självbedrägeri vilket kan vara påverkat av den oftast undermedvetna åtskillnaden mellan den egna gruppen och andra grupper. Därav verkar judarna omedvetet applicera en annan moralisk standard på ickejudar och judar där man indignerat kräver att ickejudar inte borde favorisera den egna gruppen medan man själva anser det önskvärt att stödja andra judar på olika sätt. En annan effekt är skapandet och det stora stödet för ideologier som är kollektivistiska för den egna gruppen, såsom marxism och socialism mer generellt. Denna höga etnocentrism bidrar till ett starkt etniskt nätverkande och liknande beteende där judar föredrar att arbeta med och stödja främst judiska intressen före ickejudiska.
  • Hög psykologisk aggressivitet. Speciellt mot människor utanför den egna gruppen. Han argumenterar också för en stark känsla av klagomål inom gruppen, motvilja och aktivism mot den europeiska och kristna kulturen som man ser som ansvariga för antisemitismen.
  • Hög psykologisk intensitet. Emotionellt känslostarka personer är benägna att ha starka känslor som både kan vara positiva och negativa. Det kan också ses som en beteendeförstärkare. Detta orsakar bland annat en stark drivkraft, starka åtaganden, enkelspårig envishet och en livssyn som är antingen svart eller vit. Ett exempel på detta är att all kritik av judar eller staten Israel ses som en potentiell anstiftning till massmord på judar och måste därför bekämpas.
  • Hög intelligens. I synnerhet verbal intelligens.

Etnocentrism (och det närbesläktade konceptet av etnisk nepotism) kan ses som en applikation av J. Philippe Rushtons studie om genetisk likhet. I den menar han att människor av evolutionära skäl är mer attraherade att söka allianser med människor som är genetiskt lika en själv. Genetisk likhet kan visa sig inom flera områden såsom fysiskt utseende, personlighet, uppförande, intressen, sätt att tala o.s.v Den genetiska likhetsteorin förutsäger att åtminstone Ashkenazi-judar, som är nära genetiskt relaterade, borde lockas till och bilda allianser med varandra, särskilt om judar har en särskilt stark tendens till attraktion gentemot dem som är genetiskt liknande. MacDonald skriver att judar kanske till och med kan känna igen varandra även i avsaknad av distinkta kläder och frisyrer.

Det finns anekdotiska bevis för detta påstående. Teologen Eugene Borowitz skriver att judar söker varandra i sociala situationer och känner sig "långt mer hemma" efter att de har upptäckt vem som är judisk. "De flesta judar hävdar att de är utrustade med en interpersonell vän-eller-fiende ”avkänningsanordning” som gör det möjligt för dem att upptäcka närvaro av en person av judisk härkomst, trots att personen inte säger något." En annan judisk författare kommenterar den otroliga känslan av enighet han har med andra judar och hans förmåga att känna igen andra judar på offentliga platser, en talang som vissa judar kallar "J-Dar." Samtidigt som han äter med sin icke-judiska fästmö, känns han omedelbart igen som judisk av några andra judar, och det finns ett omedelbart "broderskapsband" mellan dem som utesluter sina icke-judiska följeslagare.
Robert Reich, Clintons arbetsmarknadsminister, beskriver sitt första möte ansikte mot ansikte med Federal Reserves styrelseordförande Alan Greenspan, "Vi har aldrig träffat varandra förut, men jag kände igen honom genast. En titt, en fras och jag vet var han växte upp, hur han växte upp, var han fick sin framåtanda och sin humor. Han är New Yorkare. Han är judisk. Han ser ut som min farbror Louis, hans röst är lika min farbror Sam. Det känns som att vi har varit tillsammans vid otaliga bröllop, Bar Mitzvahs och begravningar. Jag känner till hans genetiska struktur. Jag är säker på att vi inom de senaste femhundra åren - kanske ännu mer nyligen - delade samma förfader."

Religion

Den judiska religionen har lagt stor vikt vid endogami och gjorde det i praktiken svårt för konvertering till judendomen. Det finns en relativt liten betoning på religiösa artefakter och i stället en religiös betoning på den etniska gruppen. Detta bidrog till inom gruppen altruism och separation från utomstående.

Det läggs tonvikt på jämlikhet i gruppen, gruppsamhällsekonomiskt ansvar och harmoni. Detta kan ha bidragit till det starka judiska stödet för olika former av socialism (för dem i gruppen).

Kevin MacDonald har också argumenterat för likheter mellan de esoteriska och pseudovetenskapliga analyserna som används i många ideologier och rörelser som skapats eller formats av judar och de esoteriska och pseudovetenskapliga judiska textanalyserna i Torahstudien. Sådana textanalyser har länge varit mycket viktiga delar av judisk kultur och religion.

Arbeten av Kevin MacDonald

MacDonalds boktrilogi om judendomen

De tre första böckerna utgör det som kallas för MacDonalds "trilogi". I denna trilogi beskriver han judendomen som en "gruppevolutionär strategi" som förbättrar judarnas förmåga att tävla med icke-judar om resurser. Han argumenterar för att judendomen främjar i judar en serie genetiska egenskaper, inklusive en högre än genomsnittet verbal intelligens och en stark tendens till kollektivistiskt beteende. Han beskriver hur hans tänkande förändrats under tiden han har skrivit trilogin i förordet av pocketupplagan av Kritikkulturen.

"Jag tror att det finns ett märkbart skifte i min ton från den första boken till den tredje, helt enkelt för att (skulle jag vilja tro) jag visste mycket mer och hade läst mycket mer. Människor säger ofta efter att ha läst den första boken tycker de att jag verkligen beundrar judar, men det är osannolikt att de säger samma sak om de två sista och särskilt om Kritikkulturen. Det beror på att när jag skrev Kritikkulturen hade jag förändrats väldigt från den person jag var sedan jag skrev den första boken."

A People That Shall Dwell Alone: Judaism as a Group Evolutionary Strategy, with Diaspora Peoples, 1994

MacDonald beskriver judendomen som en de facto gruppevolutionär strategi som begränsar exogami, förespråkar kulturell segregering, främjar välgörenhet och ekonomiskt samarbete inom den egna gruppen och därigenom skapar eugeniska och uppväxtmässiga faktorer som ger höga nivåer av intelligens, resursanskaffningsförmåga, god föräldraomsorg och samhörighet inom gruppen. Han undersöker bevis från den judiska historien, kultur och genetik till stöd för sin avhandling och hävdar att judendomen bygger på en stark och genetiskt baserad predisposition mot etnocentrism som är karakteristiska för Mellanösternkulturerna i allmänhet, men förstärks till följd av selektiva effekter som följer av judisk kulturpraxis. Dessa metoder kan spåras tillbaka till 600-500 f.Kr. när den hebreiska bibeln under den babyloniska exilen redigerades av de religiösa ledarna för att främja judisk gruppsammanhållning, självvald segregering och endogami. Han analyserar det stora anseendet för rabbinskt lärande och studerar de komplexa och omfattande judiska skrifterna som de facto eugeniska mekanismer som främjar judisk verbal intelligens.

Han argumenterar vidare att judar vanligen användes som en proxygrupp mellan en styrande elit (och särskilt främmande eliter) och den inhemska befolkningen med ofta skadliga effekter för den sista gruppen. Driven av stark social kontroll inom den traditionella gruppen har judiska ekonomiska aktiviteter ofta präglats av en hög grad av nepotism och inhemsk välgörenhet i kombination med starka kontrollmekanismer mot judar som samarbetade med ickejudar mot judiska intressen eller som stödde ickejudiska företag eller hjälpte ickejudar i ekonomiska aktiviteter.

Separation and Its Discontents: Toward an Evolutionary Theory of Anti-Semitism, 1998

MacDonald bygger på sitt arbete från boken A People That Shall Dwell Alone, MacDonald argumenterar för att antisemitism kan analyseras som en följd av resurskonkurrens mellan grupper där varje grupp rationellt driver sina egna intressen och ickejudar ofta reagerar på närvaron av den framgångsrika gruppevolutionära strategin som används av judarna, snarare än att antisemitismen är en manifestation av ickejudarnas irrationella ondska. MacDonald undersöker antisemitism under tre perioder av institutionaliserad antisemitism: Romarriket i det tredje århundradet; de iberiska inkvisitionerna från det trettonde århundradet; och Tredje riket under perioden 1933-45. Han undersöker vidare olika strategier som används av judar för att minimera antisemitism som förespråkar anstötligt judiskt beteenden under åtal, lobbying, mutor och att ha personliga relationer med och utföra oumbärliga tjänster för den ickejudiska eliten. Imagestrategier innefattar rekrytering av ickejudar för att stödja judiska intressen samt att kontrollera den offentliga bilden av judendomen via censur av ärekränkande material och att främja vetenskapligt material som stöder judiska intressen.

Han diskuterar vidare den långa historien att rationalisera judendomen och argumenterar för att judar, i synnerhet starkt identifierade judar, kommer att vara relativt benägna till självbedrägeri genom att ignorera eller rationalisera negativ information om sig själva och sin grupp. Slutligen diskuterar han huruvida judendomen har upphört att vara en evolutionsstrategi på grund av den nuvarande nivån av blandäktenskap i några grupper av diaspora judar och hävdar att det inte har upphört att vara så och att den fortsätter att blomstra.

The Culture of Critique: An Evolutionary Analysis of Jewish Involvement in Twentieth-Century Intellectual and Political Movements, 1998

Kritikkulturen
Afji.jpg
Se även artikeln: Kritikkulturen

MacDonald undersöker och analyserar intellektuella och politiska rörelser som Boasiansk antropologi, vänsterns politiska ideologi och beteende, psykoanalysen, The New York Intellectuals och Frankfurtskolan. I boken framför MacDonald teorin att dessa rörelser, populära under 1900-talet, framställs som universalistiska till sin natur, letts av människor som starkt identifierade sig som judar och som betraktade sitt engagemang i dessa rörelser som ett sätt att tjäna judiska intressen. Han beskriver vidare judiska ansträngningar för att forma USA:s invandringspolitik i strid med de europeiska folkens intressen. En viktig teori är att alla dessa rörelser kan ses som försök att förändra det västerländska samhället på ett sätt som skulle neutralisera eller eliminera antisemitismen och tillhandahålla de judiska grupperna kontinuitet, antingen på ett öppet eller halvöppet sätt.

Han avslutar boken genom att diskutera de framtida effekterna av massinvandringen. "Förutsägningen är att segment av de europeiskättade folken i världen så småningom kommer inse att de har blivit missgynnade och missgynnas både av multikulturalismens ideologi och av den etniska individualismens ideologi. Om analysen av antisemitism som presenteras i SAID är korrekt, kommer den förväntade reaktionen hos européerna att bli att emulera aspekter av judendomen till exempel att tjäna gruppens intressen, anamma kollektivistiska ideologier och att organisera sig socialt."

Han skriver att det är oklart om "den reaktiva strategin kommer att vara tillräcklig för att stabilisera eller vända den nuvarande trenden hos de europeiska folken i Nordamerika och naturligtvis i Europa, huruvida processen kommer att degenerera till en självförstörande reaktionär rörelse som inträffade med den spanska inkvisitionen, eller om det kommer att initiera en måttlig och permanent vändning från den radikala individualismen mot en hållbar gruppstrategi. Det är dock säkert att den gamla dialektiken mellan Västvärlden och judendomen kommer att fortsätta under överskådlig framtid."

Understanding Jewish Influence: A Study in Ethnic Activism, 2004

Se även artikeln: Att förstå det judiska inflytandet

Tre essäer och ett företal av den framlidne Samuel Francis.

  • ”Kännetecken för den judiska aktivismen” – beskriver de fyra drag som nämns i denna artikel
  • ”Sionism och den interna dynamiken i judendomen”
  • ”Neokonservatism som en judisk rörelse” – inkluderat en diskussion om krigen i Mellanöstern som startats av västerländska makter

Övriga verk

MacDonald har också skrivit om andra etniska grupper i diasporan, till exempel om kineser och assyrier. [1]

Kritik

MacDonald har fått kritik från flera framstående evolutionspsykologer inklusive Steven Pinker[2] och John Tooby. Tooby, som var en av de som först definierade evolutionspsykologi menar på att innehållet i MacDonalds böcker inte faller inom ramen för vad som är evolutionspsykolgi.[3] Pinker delar MacDonalds tro att ashkenaziska judar ligger mellan en halv och en standardavvikelse högre än etniska européer intelligensmässigt[4][5], men håller inte med MacDonald om hur denna påstådda skillnad ska kunna ha uppstått. I det anonyma blogginlägget "Världens sämsta evolutionspsykologer?" kritiseras MacDonalds forskning bland annat för att basera sig på gruppselektion – ett kontroversiellt evolutionärt begrepp som ifrågasatts av bland annat Richard Dawkins och Peter Singer men som fått stöd av Edward O Wilson.[6]

Externa länkar

Kevin MacDonald

Soccobiologias.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Sociobiologi

Övrigt

Referenser

  1. ↑ Socalization for ingroup identity among assyrians in the United States
  2. ↑ http://www.kevinmacdonald.net/pinker.htm
  3. ↑ Center for Evolutionary Psychology
  4. ↑ https://www.youtube.com/watch?v=Beqtt42iDW8
  5. ↑ https://newrepublic.com/article/77727/groups-and-genes
  6. ↑ Why evolution is true
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur engelskspråkiga Wikipedia, och artikeln är därför licensierad under GFDL.
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Judisk_gruppevolutionär_strategi&oldid=93000"