Alain de Benoist

Från Metapedia

Hoppa till: navigering, sök
Alain de Benoist
Benoist med penna och papper framför datorn.

Alain de Benoist, född den 11 december år 1943, är en fransk teoretiker och filosof, mest känd som centralfigur i en kulturrörelse som kallas Nya Högern. Hans främsta arbetsområden är politisk filosofi och idéhistoria. Han har också skrivit flera verk om arkeologi, folkliga traditioner, religionshistoria och biologi. Han är även grundare och utgivare för tidsskriften Krisis.

Innehåll

Bakgrund

I mars år 1968 när Benoist var tjugofem år gammal startade han en teoretisk tidskrift med namnet Nouvelle Ecole (svenska: nya skolan). Avsikten var att försvara och återuppväcka den europeiska kulturen och skapa en ny intellektuell tankeriktning eller ideologi anpassad till den nya situationen i efterkrigstiden. Ett delmål var att förse den politiska högern med "intellektuell ammunition" och bryta den marxistiska dominansen över de meningsförmedlande institutionerna (främst media och utbildningsväsendet). Benoist avvisade dock både högern och vänstern och intresserade sig i stället för betydelsen av idéer, som så att säga är förutsättningen för de frågeställningar som senare dyker upp i politiken.

Till en början producerades Nouvelle Ecole med fotokopiator men den fick snabbt stor spridning och regelbunden utgivning. I maj 1968 bestämde sig några vänner till Benoist för att organisera läsarkretsen i en kulturell förening. Föreningen fick namnet GRECE och började genast stå värd för olika seminarier, sommarskolor och konferenser. De startade också bokförlaget Copernic och producerade flera nya tidskrifter och nyhetsbrev med olika målgrupper. GRECE kan sägas ha uppstått som en motsvarighet till den marxistiska Frankfurtskolan.

Den unge Benoist var influerad av logisk positivism, en vetenskapsinriktad filosofisk skola som söker rena filosofin från metafysiken. Den erkänner enbart kunskap som kan förklaras med logiska, matematiska och vetenskapliga resonemang. Eftersom Benoist sökte bryta det marxistiska inflytandet över universitetsvärlden angrep han den miljöbetonade ideologi som på den tiden helt dominerade akademikan. Den var i grund och botten en form av neolysenkoism som säger att det biologiska arvet helt saknar betydelse, en föreställning som i dag nästan helt och hållet försvunnit. Senare övergav han positivismen och anknöt till huvudsakligen tyska tänkare som filosofen Martin Heidegger.

Benoist utsåg tidigt liberalismen till huvudfiende men ansåg att den skulle vara omöjlig att störta politiskt så länge kulturen är genomsyrad av liberala synsätt och värderingar. Benoist menade därför att man måste utkämpa ett kulturrevolutionärt krig för att undergräva den politiska makten. Detta kulturkrig kan ha nått sin höjdpunkt då han tillsammans med tre kollegor anställdes på Le Figaro, en av de största dagstidningarna i Frankrike.

När GRECE uppmärksammades av fransk media 1979 fick den namnet "Nya Högern" (Nouvelle Droite). En beteckning som Benoist tydligt avvisade. Han hade inte skapat en ny höger, utan en ny tankeriktning eller kultur. Det fanns dock en tvetydighet i att han sade sig härstamma från den traditionella högern och ville förnya den nuvarande högern. Den traditionella, delvis katolska franska högern å sin sida betraktade honom som "kryptovänster".

Benoist har skrivit omkring 50 böcker och över 3000 artiklar med ett ovanligt brett omfång. Han har skrivit om allt från antiken och kristendomen till globalism och cybernetik. Redan 1977 samlades hans bästa artiklar i Vu de droite (sv. Sett från höger) som belönades av Franska Akademin. Boken är för närvarande uppe i en tolfte upplaga.

Benoist anses i regel vara GRECE:s förgrundsfigur men han var inte med vid grundandet och har aldrig varit föreningens ordförande. Han hävdar sitt oberoende både från gruppen och Nouvelle Ecole, Eléments och andra tidningar som föreningen har gett ut. Däremot ansvarar han för den privata tidskriften Krisis.

Differentiell antirasism

Benoist har bidragit till begreppen "folkens sak" och "rätten till olikhet" som är svar på den brist på respekt för olikheter som han menar kännetecknar universell antirasism. Benoist förespråkar i stället en differentiell antirasism som förnekar rasliga hierarkier men erkänner och respekterar folks olikheter. Han förkastar alla försök att värdera etniska grupper som bättre eller sämre, liksom bedömanden som enbart utgår från en persons etniska, religiösa eller kulturella tillhörighet.

Böcker (urval)

Externa länkar

Personliga verktyg