Paul-Albert Kausch

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

SS-Obersturmbannführer Paul-Albert Kausch (Peter), född den 3 mars 1911, död den 27 oktober 2001, var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Kausch var en artilleriofficer i SS-Division Wiking. När pansarbataljonen, SS-Panzer-Abteilung 11 "Hermann von Salza", i 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" sattes upp våren 1943 blev Kausch dess befälhavare och ledde bataljonen under strider i Baltikum, Pommern och Berlin. Kausch förlänades med eklöven till sitt riddarkors.

Artilleriofficer

Paul-Albert Kausch föddes i Jädersdorf / Pommern och gick i juni 1933 med i SS, närmare bestämt Leibstandarte. Kausch fick grundläggande militär utbildning vid Truppenübungsplatz Jüterbog av Infanterie-Regiment 9 och han skaffade sig officersutbildning vid SS-Junkerschule Braunschweig och tjänstgjorde därefter i olika förband inom SS-VT och den reguljära armén (Heer). I november 1939 fick han befälet över 5. batteriet i SS-Artillerie-Regiment 3.

Kausch deltog i fälttåget i väst 1940 där han tjänstgjorde i SS-Division Totenkopfs artilleriregemente och förlänades med järnkorset av båda klasserna. I november 1940 överfördes han till den blivande divisionen SS-Division Wiking där han tjänstgjorde som divisionsadjutant. Han deltog i den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, sommaren 1941 och fick i augusti befälet över en bataljon i divisionens artilleriregmente.

Hermann von Salza

I januari 1943 gick han en bataljonsbefälsutbildning vid en av den tyska arméns pansarskolor och under våren fick han befälet över SS-Panzer-Abteilung 11 som var en del av 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" som höll på att sättas upp. Bataljonen fick i oktober hedersnamnet "Hermann von Salza".

När divisionen i december 1943 förflyttades till östfronten följde Kausch med. Han deltog i striderna vid Oranienbaumfickan och Narva. Under striderna vid Narva ledde Kausch en Kampfgruppe. Brist på pansarfordon ledde också till att hans pansarbesättningar tvingades strida som infanterister vilket Kausch starkt kritiserade.

Under strider den 24 juli 1944 utmärkte sig Kausch och förlänades därför med riddarkorset den 23 augusti. Han ledde personligen ett infanterianfall och hamnade i närstrid med sovjetiska soldater. Under striden kontaktade han artilleriet och begärde eld över sin egen position. Några dagar senare deltog Kausch i det blodiga slaget om de Blå bergen. Under detta slag spelade stridsvagnarna och stormkanonvagnarna ur Kauschs bataljon en vital roll och bidrog till de sovjetiska styrkorna inte klarade av att bryta igenom. Kausch sårades under dessa strider och fick vård på sjukhuset i Reval.

Kausch evakuerades tillsammans med resten av 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" från Kurland till Tyskland och deltog i striderna i Pommerna. Den 6 februari 1945 bröt 15 stormkanonvagnar under ledning av Kausch igenom till Arnswalde. En vecka senare inleddes operation Sonnenwende.

Under våren utkämpade Kausch defensiva strider i reträtten mot Berlin och förlänades den 23 april med eklöven till sitt riddarkors[1]. Två dagar senare sårades Kausch svårt och hamnade den 2 maj 1945 i sovjetisk krigsfångenskap och varifrån han släpptes den 16 januari 1956. Under tiden som krigsfånge satt Kausch i flera fångläger, Tscherepowez, Minsk, Stalingrad och Swerdlowsk.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Referenser

  1. ↑ Det finns inga skriftliga bevis för att utmärkelsen delades ut, men har i efterhand godkänts av Föreningen för riddarkorsbärare (ty: Ordensgemeinschaft der Ritterkreuzträger des Eisernen Kreuzes e.V. (OdR).
  2. ↑ Det finns inga skriftliga bevis för att utmärkelsen delades ut, men har i efterhand godkänts av Föreningen för riddarkorsbärare (ty: Ordensgemeinschaft der Ritterkreuzträger des Eisernen Kreuzes e.V. (OdR).

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Paul-Albert_Kausch&oldid=72527"