Panzer III
Panzer III (Panzerkampfwagen III, SdKfz 141) var en medeltung tysk stridsvagn under andra världskriget. Den var den vanligaste medeltunga stridsvagnen i Tyskland mellan 1939 och 1942. Fram till 1942 uppgraderades Panzer III vid flera tillfällen, men efter 1942 kunde man inte vidareutveckla den mer. Vagnen fortsattes att användas, men man försökte undvika att ha dem i främsta frontlinjen. Chassit till Panzer III användes även framgångsrikt till den självgående stormkanonen Sturmgeschütz III.
Innehåll
Bakgrund
Den 1 oktober 1931 blev den tyske pansarpionjären Heinz Guderian stabschef under generalmajor Ernst von Lutz som då var ansvarig för de motoriserade styrkorna, Kraftfahrttruppen, där även pansarstyrkorna fanns. Tillsammans drog de två upp planer för de framtida tyska pansarstyrkorna. De ansåg bland annat att det skulle finnas två huvudtyper av stridsvagnar. En med en vikt på runt 20 ton beväpnad med en 7,5 cm kanon som främst skulle användas som understöd, samt en lite mindre stridsvagn beväpnad med en 5,0 cm kanon som främst skulle användas till att bekämpa fientliga stridsvagnar. Stridsvagnar efter dessa principer utvecklades och blev Panzer IV respektive Panzer III.
1935 började det konkreta arbetet med att bygga prototyper. I fråga om beväpning blev det diskussioner om vilken kanon som skulle användas. Valet stod mellan en 3,7 cm kanon eller en 5,0 cm kanon. Det blev slutligen 3,7 cm kanonen som blev valet för Panzer III:orna. Detta beroende på att infanteriet redan var utrustad med 3,7 cm pansarvärnskanonen Pak 35/36 och stridsvagnskanonen använde samma pansarbrytande ammunition.
Däremot var man så pass förutseende att man byggde tornet så att man relativt enkelt kunde byta ut kanonen mot den grövre 5,0 cm kanonen om det skulle behövas.
Efter tester påbörjades produktionen i början av 1937.
Konstruktion
Panzer III hade en besättning på fem man. I tornet fanns vagnschefen, skytten och laddaren, medan föraren och radiooperatören satt i chassit.
Panzer III var den första tyska stridsvagn som utrustades med ett internt kommunikationssystem. Något som senare kom att bli standard i alla stridsvagnar.
Panzer III kom att uppgraderas i flera steg. Beväpningen förbättrades, pansarskyddet ökades, motorn byttes ut och andra förändringar gjordes.
De första modellerna av Panzer III var beväpnade med en 3,7 cm KwK 35/36 L/46.5 kanon och tre MG 34 kulsprutor (två i tornet och en i fronten). Från våren 1940 började man beväpna vagnen med en 5,0 cm KwK 38 L/42 kanon. Samtidigt plockades även den ena kulsprutan i tornet bort. Senare använde man den förbättrade 5,0 cm KwK 39 L/60 kanonen. Men det var ändå inte tillräckligt för att effektivt kunna bekämpa de sovjetiska T-34:orna eller de amerikanska Shermanstridsvagnarna (som man mötte under striderna i Nordafrika).
Operativ tjänst
Panzer III fick sitt elddop under fälttåget i Polen 1939 där 87 exemplar deltog, även om inte alla medverkade i strid. Sedan kom Panzer III att bli huvudstridsvagnen i den tyska krigsmakten och användes vid alla fronter, men erfarenheter från östfronten visade på behovet av bättre beväpnade stridsvagnar.
Det sista slaget där Panzer III:or deltog i större antal var slaget om Kursk sommaren 1943. Därefter fasades Panzer III successivt ut och ersattes av Panzer V Panther. Men Panzer III:or fortsattes att användas i fronttjänst och i slutet av 1944 rapporterades 79 Panzer III:or tjänstgöra vid fronten. Dessutom användes Panzer III i ockupationstjänst till krigsslutet.
Torn från Panzer III användes i befästningslinjer som till exempel Atlantvallen.
Varianter
- Ausf A/B/C/D var förmodeller som tillverkades i ett mindre antal och användes även skarpt i de första fälttågen. Dessa modeller var inte anpassade för massproduktion.
- Ausf E var den första modellen som tillverkades i större antal från december 1938 till oktober 1939. Från augusti 1940 började man ersätta kanonen till den grövre 5,0 cm KwK 38 L/42. Samtidigt monterade man extra pansarplåtar i fronten.
- Ausf F tillverkades från september 1939 till juli 1940. De första 335 exemplaren beväpnades med en 3,7 cm KwK 35/36 L/46.5 kanon medan de sista 100 beväpnades med en 5,0 cm KwK 38 L/42 kanon. Från augusti 1940 började de kvarvarande vagnarna med en 3,7 cm kanon beväpnas med 5,0 cm kanonen. 1942/1943 uppgraderades ett antal Ausf F med den förbättrade 5,0 cm KwK 39 L/60 kanonen och dessa stridsvagnar tjänstgjorde så sent som under slaget om Normandie sommaren 1944.
- Ausf G tillverkades från april 1940 till februari 1941. De första ungefär 50 exemplaren beväpnades med en 3,7 cm KwK 35/36 L/46.5 kanon medan resterande exemplar beväpnades med en 5,0 cm KwK 38 L/42 kanon. På Ausf G monterades även en förvaringslåda på tornet, en så kallad "Rommelkiste" som senare blev standard på Panzer III.
- Ausf H tillverkades från oktober 1940 till april 1941. Den var beväpnad med en 5,0 cm KwK 38 L/42 kanon och 1942/1943 uppgraderades ett antal Ausf H med den förbättrade 5,0 cm KwK 39 L/60 kanonen.
- Ausf J var den vanligaste modellen av Panzer III som tillverkades i 2 616 exemplar mellan mars 1941 och juli 1942. De 1 500 första vagnarna beväpnade med en 5,0 cm KwK 38 L/42 kanon medan resterade var beväpnade med den förbättrade 5,0 cm KwK 39 L/60 kanonen.
- Ausf L tillverkades från juni 1942 till december 1942. Den var beväpnad med en 5,0 cm KwK 39 L/60 kanon. På Ausf L började man montera ett fäste där man kunde sätta fast en kulspruta som kunde användas som luftvärn. Detta fäste blev sedan standard och monterades även på äldre Panzer III:or. På Ausf L började man också montera Schürzen, sidoplåtar som skyddade vagnens sidor.
- Ausf M tillverkades från oktober 1942 till februari 1943. Den var beväpnad med en 5,0 cm KwK 39 L/60 kanon och skillnaden mot Ausf L var att Ausf M utrustades med vadningsutrustning.
- Ausf N var den sista modellen av Panzer III och tillverkades mellan juni 1942 och augusti 1943. Ausf N var en understödsvagn beväpnad med en kortpipig 7,5 cm KwK 37 L/24 kanon som huvudsakligen sköt spränggranater för att bekämpa fientligt infanteri och befästningar. Vagnen kallades även Sturmpanzer III.
Statistik
Siffrorna kommer från http://www.achtungpanzer.com/panzerkampfwagen-iii.htm.
| Variant | Produktionsår | Antal |
|---|---|---|
| Ausf A | 1937 | 15 |
| Ausf B | 1937 | 15 |
| Ausf C | 1937/1938 | 15 |
| Ausf D | 1938 | 30 |
| Ausf E | 1938/1939 | 96 |
| Ausf F | 1939/1940 | 435 |
| Ausf G | 1940/1941 | 600 |
| Ausf H | 1940/1941 | 308 |
| Ausf J | 1941/1942 | 2 616 |
| Ausf L | 1942 | 653 |
| Ausf M | 1942/1943 | 250 |
| Ausf N | 1942/1943 | 700 |
Konverteringar
Det gjordes även fältkonverteringar i enstaka exemplar.
- PzKpfw III (Flamm) Ausf M (SdKfz 141/3) – mellan februari och april 1943 konverterades 100 Panzer III Ausf M till eldkastarvagnar. Vagnen bemannades av tre man och var beväpnad med en 14 mm Flammenwerfer och två MG 34 kulsprutor.
- Befehlswagen III Ausf D1 (SdKfz 267-268) – befälsstridsvagn
- Befehlswagen III Ausf E (SdKfz 266-268) – befälsstridsvagn
- Befehlswagen III Ausf H (SdKfz 266-268) – befälsstridsvagn
- Befehlswagen III Ausf K – befälsstridsvagn
- Beobachtungswagen III (SdKfz 143) – observationsvagn som användes av Wespe- och Hummelbatterier. Kanonen var ersatt med en attrapp och vagnen hade bra radioutrustning.
- Bergepanzer III (SdKfz 143) – bärgningsvagn
- Sturmgeschütz III Ausf A to E (SdKfz 141) – stormartillerivagn
- Sturmgeschütz III (40) Ausf F/G (SdKfz 141/2) – stormartillerivagn
- Sturmhaubitze 42 (SdKfz 142/2) 105mm L/28 (L/30) – stormartillerivagn
- Munitionspanzerwagen III Ausf E/F/G – ammunitionsvagn
- Munition Schlepper – ammunitionsvagn för förband bestående av Panzerjäger Tiger (P) Elefant
- Pionierpanzerwagen III – tornlös ingenjörsvagn
- Panzer III Ausf N Schienen-Kettenfahrzeug – vagn konverterad för att kunna köra på järnvägsräls. Tre exemplar tillverkades och användes för att skydda järnvägslinjerna i öst mot partisanangrepp.
- PzKpfw III Ausf G/H mit Schachtellaufwerk – schaktvagn, prototyp
- Panzer III Ausf E(U) – Panzer III utrustad för att kunna köra under vatten, maximalt 15 meter. Dessa vagnar var tänkta för invasionen av Storbritannien, operation Seelöwe, men användes istället på östfronten.
- Panzer III Ausf F(U) – Panzer III utrustad för att kunna köra under vatten
- Panzer III Ausf D1(U) – befälsvagn utrustad för att kunna köra under vatten
- Panzer III Ausf H(U) – befälsvagn utrustad för att kunna köra under vatten
- Minenraumpanzer III – minröjningsvagn som aldrig kom i produktion
- Flakpanzer III – luftvärnsvagn som inte hann tillverkas innan krigsslutet.
Se även
- Huvudartikel: Tyska stridsvagnar under andra världskriget
- Sonderkraftfahrzeug – lista över de tyska SdKfz-numren.
Källor
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
