MG 34

Tysk MG 34 bakom glas på Bovingtons pansarmuseum

MG 34, Maschinengewehr 34 var en tysk kulspruta som användes under andra världskriget.

En MG 34 med trebensstöd i ställning.

En MG 34-skytt från elitregementet Grossdeutschland använder sin kamrat som stöd.

Utveckling

I mitten på 1930-talet tog tyskarna fram ett nytt kulsprutekoncept som skulle ersätta både tunga och lätta kulsprutor. Resultatet blev slutligen MG 34 som formellt godkändes den 24 januari 1939. Kulsprutan var lätt nog att bäras och användas av en man (12,1 kg), men monterad på ett tre- eller fyrbensstöd kunde den användas som en tung kulspruta.

Resultatet blev en mycket bra kulspruta vars stora nackdel var att den var dyr och komplicerad att tillverka. Den hade också en tendens att kärva vid minusgrader och i en dammig miljö. En vapenexpert har liknat MG 34 vid en Rolls Royce. Av denna anledning utvecklades en förenklad version som kom att benämnas MG 42.

Användning

Vanligtvis användes ett enkelt tvåbensstöd och matades via 50 skottsband (ofta fastsatta i grupper om fem, dvs. 250 skott) eller ett 75 skotts trummagasin. När MG 34:an monterades på ett stabilt trebensstöd kunde den skjuta ihållande och träffsäker eld på avstånd upp till 3 000 meter.

MG 34 monterades också i ett stort antal fordon.

I tyskarnas infanteritaktik spelade kulsprutan en central roll och en skicklig skytt kunde i defensiva strider ensam hålla tillbaka stora fiendestyrkor.

Efterkrigstiden

Efter kriget användes MG 34 i Frankrike, Israel, Vietnam, Portugal och flera afrikanska länder. Vapnet användes så sent som i mitten på 1970-talet under strider i Afrika (Angola och Moçambique).

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget