Otto Weidinger

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

SS-Obersturmbannführer Otto Weidinger, född den 27 maj 1914, död den 10 januari 1990, var en tysk officer inom Waffen-SS under andra världskriget. Han deltog i de tidiga fälttågen innan han hösten 1941 blev taktiklärare och instruktör vid SS-Junkerschule Braunschweig. Inför den tyska sommaroffensiven på östfronten 1943, operation Zitadelle, kom han tillbaka till sin division Das Reich. Sommaren 1944 blev han befälhavare över 4. SS-Panzergrenadier-Regiment Der Führer. En tjänst han hade fram till krigsslutet.

Weidinger har skrivit flera böcker om divisionen Das Reich och regementet Der Führer.

Otto Weidinger

De första åren i SS

Otto Weidinger gick med i SS-Verfügungstruppe, SS-VT i april 1934. Han inledde sin tjänstgöring i SS som vakt i koncentrationslägret Dachau där hans ledarskapsförmåga uppmärksammades och i maj 1935 antogs han till officersutbildning på SS-Junkerschule Braunschweig. Efter att ha lämnat Braunschweig avslutade han sin plutonbefälsutbildning i Dachau innan han i april 1936 befordrades till SS-Untersturmführer.

Weidinger blev plutonsbefäl i 3. Kompanie i SS-Standarte Deutschland, men han fortsatte att utbilda sig. Han fick pionjärsutbildning och skrevs in i SS-VT:s stridsskola i München. Därefter tjänstgjorde han en kort tid i den reguljära armén för att skaffa sig ytterligare ledarskapserfarenhet. När han kom tillbaka till Deutschland tjänstgjorde han som adjutant i regementets motorcykelkompani.

De första fälttågen

Weidinger deltog i fälttåget i Polen 1939 och förlänades för sina insatser där med järnkorset av andra klassen. Kriget fortsatte och under fälttåget i väst 1940 hade de olika SS-VT-enheterna samlats till en division, SS-Verfügungs-Division (som senare skulle döpas om till Das Reich). Weidinger tjänstgjorde som kompanibefäl för spaningsbatajonens pansarbilskompani och förlänades med järnkorset av första klassen. Den 23 september förflyttades han från spaningsbataljonen och blev istället divisionsadjutant för SS-Verfügungs-Division.

Weidinger deltog i fälttåget på Balkan.

SS-Junkerschule Braunschweig

Under de första månaderna av operation Barbarossa, sommaren 1941, ledde Weidinger ett kompani i spaningsbataljonen. Han togs dock ur fronttjänsten och förflyttades till divisionsstaben innan han åter förflyttades. Denna gång till SS-Junkerschule Braunschweig där han från slutet av oktober tjänstgjorde som taktiklärare och instruktör.

Weidinger tjänstgjorde vid SS-Junkerschule Braunschweig fram till juni 1943 och hans överordnande där ansåg att han var lämpad för en generalstabskarriär. Men av det blev det inget. I januari 1943 reste han till Paris för att delta i en kurs på pansarskolan där. Efter avslutad kurs bedömdes han som lämplig att leda en pansargrenadjärsbataljon.

Kampfgruppe Das Reich

Weidinger kommenderades tillbaks till östfronten där han den 1 juni 1943 fick befälet över I. bataljonen i 3. SS-Panzergrenadier-Regiment Deutschland i SS-Panzergrenadier-Division Das Reich. Han ledde sin bataljon under slaget om Kursk tills han sårades i lungan. Weidinger kom snart tillbaka och fick i augusti befälet över spaningsbataljonen, SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 2, som han ledde under de defensiva strider som följde efter Kursk. När divisionen förflyttades till Frankrike för vila och omorganisation stannade en 5 000 man stark Kampfgruppe, under namnet Kampfgruppe Das Reich, kvar vid fronten. Weidinger tillhörde denna skara och deltog i svåra och förlustrika reträttstrider. Under striderna här förlänades Weidinger med Tyska korset i guld samt Riddarkorset. Det var också här han först blev regementesbefäl då han tog över Kampfgruppens pansargrenadjärsregemente. Ett regemente som huvudsakligen bestod av en bataljon vardera från divisionens två pansargrenadjärsregementen Deutschland och Der Führer. Den 8 mars 1944 blev han befälhavare för hela Kampfgruppe Das Reich, eller Kampfgruppe Weidinger som den ibland kallades efter att Weidinger blivit befälhavare.

Normandie

Den 8 april 1944 lämnade de sista enheterna ur Kampfgruppe Das Reich frontlinjen och började förflytta sig mot Frankrike. Den 14 juni ersatte Weidinger Sylvester Stadler som regementesbefäl för 4. SS-Panzergrenadier-Regiment Der Führer. Weidinger stred i Normandie med sitt regemente och tilldelades även ansvar för en stridsgrupp, Kampfgruppe Weidinger. Han deltog i de hårda striderna runt Saint Lô, Coutances, Mortain och i Falaisefickan. För sina insatser i Normandie förlänades han i december 1944 med eklöven till sitt riddarkors.

Ardenneroffensiven och Ungern

I december 1944 deltog Weidinger och Das Reich i Ardenneroffensiven. Efter det tyska misslyckandet i Ardennerna förflyttades flera SS-divisioner till Ungern för att genomföra operation Frühlingserwachen en offensiv som syftade till att säkra de sista oljekällorna som fortfarande var i tyska händer samt att återta den ungerska huvudstaden Budapest.

Weidingers sista uppdrag under kriget blev att med sitt regemente undsätta de tyskar som bodde i den tjeckoslovakiska huvudstaden Prag. I början av maj 1945 tog sig regementet till staden och bekämpade tjeckiska partisaner och upprorsmän. Med hjälp av cirka 1 000 fordon lyckades de evakuera sina landsmän. De lyckades föra kolonnen i säkerhet innan de gick i amerikansk krigsfångenskap.

Efterkrigstiden

Weidinger kapitulerade till amerikanska trupper och sprärrades in i Dachau som en av de tusentals soldater i Waffen-SS som per automatik klassificerades som krigsförbrytare. I augusti 1947 förflyttades han till ett franskt fängelse, där han satt tills krigsförbrytarrättegången mot honom påbörjades den 19 juni 1951. Han blev frisläppt fyra dagar senare.

I den franska rättegången om massakern i Oradour-sur-Glane 1953 tillkallades Weidinger som vittne.

Weidinger blev efter kriget president för Das Reichs veteranorganisation och skrev även böcker om sitt regementes och sin divisions historia. Böckerna har tryckts i flera upplagor och även översatts till engelska. 1984 publicerade han själv en kontroversiell bok med titeln Tulle und Oradour som behandlar massakrerna där. Boken är förbjuden i Frankrike.

Weidinger skrev även i den nationalistiska tidningen Nation Europa.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Otto_Weidinger&oldid=91070"