Norrmän i Waffen-SS

Norrmän i Waffen-SS. Under andra världskriget anmälde sig ungefär 15 000 norrmän frivilligt till fronttjänstgöring på tysk sida. Ungefär 6 000 av dessa, varav 250 tjänstgjorde som officerare, kom till fronten som soldater i Waffen-SS och ungefär 850 av dessa stupade. Dessa frivilliga kallades för Frontkämpar, en benämning som används än idag.

Det förekom även norska frivilliga utanför Waffen-SS.

Norsk värvningsaffisch.

Norsk värvningsaffisch.

Varför anmälde man sig?

Större delen av de norska frivilliga anmälde sig efter att striderna mellan Tyskland och Sovjetunionen inletts sommaren 1941, operation Barbarossa. Ett stort motiv var en stark ovilja mot kommunismen. Bland annat uttalade sig en Fylkesledare såhär:

En vackrare uppgift kan inte existera för en fosterlandsvän än att vara med om att befria fosterland och brödrafolk från den bolsjevistiska smittan, så att norska hem och familjer kan bestå som hem och folket räddas från slaveri.– Geir & Thomassen, Arne Håkon. SS-Schijäger-Bataillon ”Norge”. Leandoer & Ekholm Publishing. 2010. Sidan 12.

De frivilliga som tjänstgjorde i norra Finland uttryckte att de stred för att försvara den östliga norska gränsen mot den sovjetiske fienden. När Finland efter vapenstilleståndet med Sovjetunionen hösten 1944 förklarade krig mot Tyskland ledde det till betänksamhet bland norrmännen. SS-Untersturmführer Sverre Kjelstrup berättar:

Då jag anmälde mig var det för att hjälpa Finland. (…) Tänk om jag blev tvungen att strida mot dem? Jag red till min nye chef och bad med hänsyn till detta resonemang om att bli avlöst som batterichef och skickad längre bak i linjerna.– Geir & Thomassen, Arne Håkon. SS-Schijäger-Bataillon ”Norge”. Leandoer & Ekholm Publishing. 2010. Sidan 187.

Men även innan ”korståget mot bolsjevismen” påbörjats började anmälningarna trilla in. Veteraner har i efterhand förklarat att de genom tysk militärutbildning skulle bilda kärnan i den framtida norska krigsmakten. Framför allt de som var medlemmar i Nasjonal Samling såg sin insats som en del av en process för att Norge i framtiden skulle kunna få tillbaka sin självständighet sedan Tyskland slutgiltigt vunnit kriget.

Det förekom även anmälningar med motiv som äventyrslystnad, dålig ekonomi, familjekonflikter och andra skäl.

Krigstjänst

Regiment Nordland

Det första skandinaviska förbandet var SS-Regiment Nordland som började sättas upp den 30 april 1940. Intresset för det nya regementet var svalt. Det svaga intresset fick den norske ledaren för Nasjonal Samling, Vidkun Quisling, den 13 januari 1941 göra ett upprop över norsk radio till unga norska män att gå med i Nordland. Målet var att få 3 000 frivilliga norrmän till ”kriget för frihet och självständighet från den engelska världsdominansen”. Men det var först i samband med Tysklands invasion av Sovjetunionen sommaren 1941, operation Barbarossa, som antalet ansökningar började ta fart. De flesta norrmän hamnade i Regiment Nordland som var ett av regementena i SS-Division "Wiking", men även i Wikings andra förband fanns norrmän.

Den 18 augusti 1941 fanns det 294 norrmän i SS-Division "Wiking" och under våren 1943 hade 800 tjänstgjort i divisionen.

Den 12 maj 1943 upplöstes Regiment Nordland för att bilda stommen i den nya divisionen 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland". De norska frivilliga uppmuntrades till att gå med i division Nordlands nya regemente SS-Panzer-Grenadier-Regiment 23 "Norge". Runt 700 norrmän gick med i det nya regementet.

Den Norske Legion

Den 29 juni 1941 började Den Norske Legion bildas. Norrmännen och tyskarna hade inte samma tanke om hur legionen skulle användas vilket ledde till konflikter. Norrmännen drömde om ett norskt förband i norska uniformer som skulle tjänstgöra i Finland. Tyskarna utrustade legionen med tyska uniformer och skickade den till Leningradfronten.

SS-Panzer-Grenadier-Regiment 23 "Norge"

I samband med att SS-Regiment Nordland och Den Norske Legion upplöstes fick veteranerna erbjudande om att tjänstgöra i SS-Panzer-Grenadier-Regiment 23 "Norge" som utgjorde det ena pansargrenadjärsregementet i den nya divisionen 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland". Cirka 700 norrmän anslöt sig till det nya regementet. Det fanns dessutom norrmän i andra delar av divisionen. Nordland skickades till Baltikum och norrmännen deltog i hårda strider runt Narva, vid Tannenberglinjen och i Kurlandfickan. I början av 1945 evakuerades divisionen till den tyska staden Stettin. Under våren stred de under reträtt in i den tyska huvudstaden Berlin (se slaget om Berlin).

De hårda striderna syns även i statistiken. Hösten 1944 räknades det till 534 norrmän i division Nordland, en siffra som sjönk till 100 i februari 1945, varav 64 i Regiment Norge.

Under striderna vid Narva försvagades I. bataljonen i Regiment Norge så mycket att den drogs ur frontlinjen för att ersätta sina förluster. Bataljonen kom aldrig tillbaka till regementet utan skickades till 5. SS-Panzer-Division "Wiking".

Skidjägare

Under sensommaren och hösten 1942 sattes SS-Skijegerkompani "Norge" upp. Rekryteringen riktades främst in mot vältränade ungdomar i Nasjonal Samlings Ungdomsfylking som dessutom var skickliga skidåkare. Kompaniet var helt norskt och skulle sättas in som en skidburen specialenhet i norra Finland. De underställdes 6. SS-Gebirgs-Division "Nord" och genomförde patrulluppdrag. Kompaniet gjorde så väl ifrån sig att tyskarna önskade att kompaniet utökades till en bataljon. Under sensommaren 1943 började SS-Skijegerbataljon "Norge" sättas upp. Även denna enhet tjänstgjorde i norra Finland.

Poliskompanier

Det sattes upp totalt fyra norska poliskompanier, 1. politikompani, 2. politikompani, 3. SS- og politikompani, 4. SS- og politikompani. Detta var reguljärt stridande förband vars manskap till större delen rekryterats från den norska polisen. Första kompaniet underställdes Den Norske Legion och tjänstgjorde vid Leningradfronten. Andra och tredje kompaniet var spaningkompanier som tjänstgjorde i norra Finland. Det fjärde hann aldrig bli färdigutbildat innan krigsslutet.

Landsförrädaruppgörelsen

Huvudartikel: Den norska landsförrädaruppgörelsen

Efter Tysklands nederlag i kriget ställdes Frontkämparna inför rätta misstänkta för landsförräderi i den så kallade landsförrädaruppgörelsen. Rättegångarna resulterade i 4 272 domar varav 364 fängelsestraff och 78 frikännanden. I rättegångarna tog man hänsyn till om frontkämpen varit en ”ren” frontkämpe eller om han även var medlem i Nasjonal Samling, Hirden eller polisen. Däremot var man knappt intresserad av vad frontkämpen gjort vid fronten.

Då frontkämparna både i rättegångarna och i efterhand hållit fast vid sina positiva skäl för sin krigstjänst har man intresserat sig för deras mentala hälsa. Redan i september 1945 gjordes en undersökning som skulle bekräfta fördomarna om att frontkämparna var underbegåvade, besatta av sjukliga tankar och känslor, på gränsen till psykopater, och så vidare. Det visade sig dock att frontkämparna hade högre utbildning och begåvning än det norska genomsnittet för åldersgruppen.

Frivilliga i andra delar av den tyska krigsmakten

Heer

Några tusen norrmän tjänstgjorde i olika förband den reguljära tyska armén (Heer). Det fanns även en norskt förband, Wachdienst Norwegen, som bildades 1942. Förbandet bestod av äldre norska soldater och hade bevakningsuppdrag hemma i Norge.

Luftwaffe

Det fanns inga rena norska förband inom Luftwaffe men några tusen norrmän anmälde sig dig. Många fördes dock över till Waffen-SS istället. Nasjonal Samling hade en flygavdelning Hirdens Flykorpset varifrån många av de frivilliga kom.

Kriegsmarine

Det fanns inga rena norska förband inom Kriegsmarine men ungefär 500 norrmän tjänstgjorde där. Många av dem kom från Nasjonal Samlings marina avdelningar, Hirdmarinen och Unghirdmarinen.

Frontsystrar

De flesta av de drygt 350 norska frontsystrarna, det vill säga sjuksköterskor, kom från Nasjonal Samlings kvinnoavdelning, Kvinehirden. Minst 13 av dessa stupade i kriget och en av dem, Anne Moxness var den enda icke-tyska kvinna som förlänades med ett järnkors.

Lista på norska frivilliga (ej komplett)

Jörgen Bakke Karl Bilden Kristoffer Dahl Birger Furuseth Karl Rasch Haugen Frode Halle Otto Andreas Holmen Gust Jonassen Sophus Kahrs Sverre Kjelstrup Kaare Krogstad Olav Magnussen

Thorsten M. Ness John Ostad Carl Lorentz Ritter Martin Skjefstad Axel Stang Axel Steen Hartvig Strand Johan Per Greijner Svendsen Arthur Quist Rolf Ugelstad Rolf Wahlström Kåre Roar Westbye

Källor

• Geir & Thomassen, Arne Håkon. SS-Schijäger-Bataillon ”Norge”. Leandoer & Ekholm Publishing. 2010.
• Feldgrau

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget