Léon Degrelle

Från Metapedia
(Omdirigerad från Leon Degrelle)
Hoppa till: navigering, sök
Léon Degrelle

Leon Degrelle.jpg
SS-Standartenführer Léon Degrelle

Personlig Information
Namn
Léon Degrelle
Land
Belgien
Född
15 juni, 1906, Vallonien, Belgien
Avliden
31 mars, 1994, Málaga, Spanien
Militärtjänst
Tjänst
Enhet
28. SS-Freiwilligen-Grenadier-Division "Wallonien"
Grad
SS-Standartenführer
Utmärkelser
Riddarkorset med eklöv
Övrigt
Utbildning
Gemål
Barn
Föräldrar
Webbplats

Léon Degrelle, född den 15 juni 1906 och avliden den 31 mars 1994, var en belgisk katolsk nationalist, pro-fascistisk ledare för Rexistpartiet och soldat samt officer i Waffen-SS under andra världskriget. Under kriget tjänstgjorde han i den vallonska legionen som så småningom utvecklades till 28. SS-Freiwilligen-Grenadier-Division "Wallonien". Degrelle anses vara den mest kände icke-tysken i Waffen-SS [1] och förlänades med flera höga utmärkelser.

Efter kriget var Degrelle bosatt i Spanien och fortsatte att driva nationalistiska frågor.

Rex

Léon Joseph Marie Ignace Degrelle föddes i en belgisk by av franska föräldrar. Degrelle studerade på ett universitet för Jesuiter och arbetade som journalist för den konservativa romersk katolska Christus Rex. Han blev 1930 aktiv i och även ledare för en rörelse vid namn Rex. Degrelle var en skicklig agitator som lockade nya anhängare till rörelsen. Inför valet 1936 omorganiserade han sin rörelse till ett politiskt parti. Valet gav 21 platser i Kammaren och 2 platser i Senaten. Rexisterna stod för social jämlikhet men var trots det starkt anti-kommunistiska och väldigt fascistiskt influerade.

Vid den tyska inmarschen i Belgien den 10 maj 1940, Fall Gelb, fängslades Degrelle omedelbart av den belgiska polisen (trots att som ledamot i parlamentet hade parlamentarisk immunitet) och deporterades till Frankrike där han placerades i koncentrationslägret Le Vernet. Misstänkt för att bli en eventuell femtekolonnare. Degrelle blev under sin tid i fångenskap slagen och torterad, men fritogs av Rexistanhängare i det kaos som rådde efter att Tyskland besegrat Frankrike.

Degrelle räknade kallt efter sitt frisläppande att han med Hitlers stöd skulle kunna bilda en regering och förverkliga sin dröm om ett Storbelgien. Men saknade tillräckligt med stöd både från belgarna och tyskarna.

Frivillig på östfronten

Den 22 juni 1941 inledde Tyskland sin invasion av Sovjetunionen, operation Barbarossa, och frivilliga från hela Europa anmälde sig till "korståget mot bolsjevismen". Även Degrelles Rexistparti ville se en vallonsk frivilliglegion som började formeras av ledaren för partiets paramilitära gren, Fernand Rouleau. Degrelle befann sig vid denna tid i Paris för att träffa ambassadören Otto Abetz. Utvecklingen av legionen blev inte som Degrelle önskade så han skyndade tillbaka till Belgien. Han hade egentligen tänkt stanna kvar på hemmaplan och ägna sig åt politiken, men ansåg sig tvungen att gå med i legionen. Ett beslut som både berodde på Fernand Rouleaus ökade inflytande och ett samtal med Robert Poulet, en högt dekorerad officer från första världskriget, där Poulet menade att man inte ska övertala andra att åka iväg till ett krig om man själv inte kan tänka sig att åka. Degrelle deklarerade sitt beslut att åka i ett tal i Liège den 20 juli 1941. Han ville vara legionens militäre befälhavare men hans brist på militär erfarenhet satte stopp för det, eftersom Degrelle var den äldsta sonen i en stor familj blev han undantagen den belgiska värnpliktstjänstgöringen. Istället blev en menig soldat samt politiskt ledare och placerades i den 1:a gruppen i 1:a plutonen i 1:a kompaniet.

Leon Degrelle med rexistarmbindel och uniform

Legionen fick det formella namnet Wallonische-Infanterie Bataillon 373 och Degrelle anlände till östfronten i början av november 1941. Under de första månaderna deltog Degrelle i partisanbekämpninguppdrag. I dessa partisanstrider utmärkte sig Degrelle som en duglig och modig soldat och förlänades med järnkorset av båda klasserna. Dessutom sårades han ett antal gånger under sin militärtjänstgöring, dock ingen allvarligare skada.

SS-Sturmbrigade Wallonien

I juni 1943 fördes de vallonska soldaterna över till Waffen-SS och bildade SS-Sturmbrigade Wallonien, brigaden blev en del av SS-Panzergrenadier-Division "Wiking" och slogs på östfronten. Brigaden inringades i Tjerkassyfickan tillsammans med 60 000 tyska soldater. Under denna tid tjänstgjorde Degrelle som adjuntant åt brigadens befälhavare Lucien Lippert. När Lippert stupade den 13 februari 1944 fick Degrelle ta över befälet. Tyskarna bröt sig till slut under svåra förluster ut ur fickan. Under utbrytningen samlade Degrelle ihop män från skingrade förband och ledde dem igenom. För sina insatser förlänades Degrelle med riddarkorset. Efter utbrytningen återvände Degrelle till Belgien där han tillsammans med sina män genomförde en parad genom gatorna i Charleroi och Bryssel.

I augusti 1944 befann sig Degrelle och delar av SS-Sturmbrigade Wallonien i Baltikum. De sattes in i en snabbt ihopsatt Kampfgruppe som dessutom bestod av förband från 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" (bland annat SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 där de svenska frivilliga ingick) och 4. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Brigade Nederland. Under natten mot den 16 augusti satte sig Kampfgruppen i rörelse i riktning mot Dorpat. Under striderna runt Dorpat stred Degrelles trupper ursinnigt och Degrelle tvingades även kasta in skrivbiträden och kockar i striderna. För dessa strider förlänades Degrelle med eklöven till sitt riddarkors. Utmärkelsen delades personligen ut av Felix Steiner, som ledde kåren Degrelle var underställd (III. (Germanische) SS-Panzerkorps).

På hösten 1944 drogs brigaden tillbaka från fronten och uppgraderades till en Grenadier-Division, 28. SS-Freiwilligen-Grenadier-Division "Wallonien", där Degrelle blev befälhavare. Den 23 november fick han även den civila rollen som Volksführer der Wallonen. Degrelle ledde sin division under krigets sista månader där de deltog i operation Sonnenwende och de efterföljande reträttstriderna.

Efter kriget intervjuades en av de vallonska veteranerna och kommenterade Degrelle med följande ord: mais il était des nôtres (men det var en av oss), med vilket han menar att Degrelle utsatte sig för samma risker vid fronten som övriga soldater [2].

Efterkrigstiden

I slutet av kriget som gick mot Tredje rikets förlust och kapitulation flydde Degrelle till Danmark och sedan till Norge där han kommenderade ett Heinkel He 111-flygplan som gavs till honom av självaste Albert Speer. Han skadades svårt i en kraschlandning på en strand i norra Spanien. I det då diktatoriska Spanien bosatte sig Degrelle. Han hade dömts till döden i Belgien i en rättegång i november 1944 och kunde inte återvända hem. De belgiska myndigheterna gjorde flera försök att få Degrelle utlämnad men Spanien, under ledning av El Caudillo Francisco Franco vägrade lämna ut honom.

I Spanien fick han bo som spansk medborgare under namnet José León Ramirez Reina och falangisterna satte honom i ledningen för en byggnadsfirma. Degrelle fortsatte publicera och uttrycka sitt budskap och sitt stöd för nationalismen. Han skrev ett brev till Påven Johannes Paulus II där han skrev att Förintelsen var en enda stor bluff. Degrelle deltog i möten under sin tid i Spanien iklädd vit uniform med sina tyska medaljer på. Efter Francos död fortsatte Degrelle att leva ostört i landet.

När Degrelle fick frågan om han hade någon ånger från krigstiden sade han "bara att vi förlorade". Leon Degrelle avled på ett sjukhus i Malaga den 31 mars 1994.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Trivia

Léon Degrelle mottar massornas jubel. Tintin likaså.
  • Den franska rap-artisten Goldofaf har en låt tillägnad Degrelle och rexismen.
  • Degrelle anses vara förebild för Hergés fiktiva figur Tintin.
  • Adolf Hitler lär ha sagt om Degrelle: "Om jag hade en son, skulle jag önska att han var som du."

Skrifter översatta till svenska

Referenser

  1. Butler, Rupert. SS-Divisionen Wiking. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, 2007. Sidan 177.
  2. http://web.archive.org/web/20021007173403/http://www.geocities.com/narwa44/article3.htm
  3. Det är osäkert om denna grad trädde i kraft och Degrelle påstod även efter kriget att han personligen av Himmler befordrades till SS-Oberführer alternativt SS-Brigadeführer den 2 maj. Himmler hade dock vid denna tid blivit avskedad från SS. http://web.archive.org/web/20021007173403/http://www.geocities.com/narwa44/article3.htm / http://forum.axishistory.com/viewtopic.php?f=51&t=88545&view=previous
Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget

Källor