Judestaten

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Judestaten av Theodor Herzl, publicerad 1896.

Judestaten, Der Judenstaat - Versuch Einer Modernen Lösnung Der Judenfrage ("Judestaten - försök till en modern lösning på judefrågan"), publicerad 1896, är Theodor Herzls mest berömda bok och anses utgöra den praktiska grunden för den judiska nationaliströrelsen, sionism. Boken utvecklar Moses Hess tankar från 1862 i dennes Rom och Jerusalem. Men till skillnad från Hess bok är Judestaten att betrakta som en praktisk handbok om hur den judiska nationalismen ska matrialiseras och hur rörelsen ska gå tillväga för att nå sitt mål, en judisk nationalstat. Bildandet av en judisk nationalstat liknas vid uttåget ur Egypten.[1] Herzls bok anses idag ha mycket stor betydelse för den sionistiska rörelsen.



Introduktion

Herzl beskriver vad han kallar "Den Judiska Frågan" och menar att vart än judar kommer så uppstår antisemitism och därför är "Den Judiska Frågan" alltid aktuell. Antisemitismen följer i judarnas spår, till Frankrike, England och till Amerika. Utan judar - ingen antisemitism. Han menar dock att han förstår frågan och den samtidigt måste få en lösning, och lösningen går via en världspolitisk hantering. Judarna är ett folk - Ett folk, skriver Herzl.[2] Det är Vårat folk, skriver Herzl.[3] Judar beskrivs även som en egen ras.[4] Att vara lokala patrioter bland de folk judarna bor tjänar inget till. Likt hugenotterna som emigrerade så är den enda lösningen för judar att göra samma sak. De vedermödor judarna har fått utstå har raderat alla svagheter och de starkaste har alltid varit lojala mot den egna rasen.[5]

I bokens introduktion behandlar Herzl några av de stereotyper som i modern tid anses vara antisemitiska föreställningar. Dels verifierar Herzl föreställningen att judar strävar efter ett starkt ekonomiskt inflytande. Detta ekonomiska inflytande är ett viktigt redskap för att bekämpa fördomar mot judar, vilket alltså inbegriper föreställningen att judar har ett starkt ekonomiskt inflytande. Men Herzl verifierar även den normalt sett antisemitiska uppfattningen att judar har undvikit rasblandning med andra folk, så länge det inte har rört sig om aristokratin, där judar har accepterat giftermål över de etniska gränserna.[6]

Assimilering med andra folk betraktas som något negativt. Tvärtom ses nationalism som något positivt och som något som aldrig för förstöras. Judar är ett folk, med betoning på ett. Och den judiska nationalismen är det kit som har hållit judar samman över all tid och som utgör själva drivkraften för överlevnad.[7] Det judiska folket är alldeles för framstående och historiskt berömvärt i sin storhet för att behöva drabbas av rasblandning och assimilering med andra folk och därmed försvinna.[8]

Den judiska frågan

Herzl tillägnar ett kapitel i sin bok till vad han kallar Den Judiska Frågan. I kapitlet behandlas de motsättningar mellan judar och europeiska folk som som uppstår där judar finns, ett ämne som även Moses Hess tar upp i sin bok Rom och Jerusalem. Herzl fastställer att vart än judar beger sig så uppstår dessa motsättningar, som tycks förfölja dem på ett obegripligt sätt. I kapitlet argumenterar dock Herzl för att det endast är omständigheterna som skapar denna antisemitism. Och dessa omständigheter tvingar även judar att ge sig in i ekonomiska förehavanden såsom aktieaffärer, vilket alltså inte kan skyllas på judarna själva utan en sorts socioekonomisk orsak.

Herzl bekräftar en vanligtvis antisemitisk föreställning om judar då han argumenterar för att de söker sig till verksamhet som kan knytas till pengar. Även föreställningen att judar dras till socialism och samtidigt kapitalism är en uppfattning som delas av Herzl i kapitlet.[9]

Ekonomi

"Det Judiska Företaget" läggs fram som en ekonomisk plan för etablerandet av den framtida nationalstaten. Herzl utvecklar i sin bok på flera ställen hur finansiering och organisering ska ske med tillgångar nödvändiga för att målsättningen ska kunna uppnås, ett ekonomiskt system som som serdermera förverkligades i olika former, bland annat genom den så kallade Haavara-överenskommelsen.[10] England anges som en allianspartner i etablerandet av det judiska hemlandet. England, som först 1917 signerade Balfourdeklarationen och som vid tiden för bokens tillkomst inte kontrollerade Palestina, ska fungera som en garant och engelsk lagstiftning ska gälla för de ekonomiska förehavanden som är nödvändiga.[11] Herzls resonemang kring ekonomiska garantier och överföringar, likt Haavara-överenskommelsen, utvecklas i ett separat stycke där ett system för hur judiska tillgångar ska förflyttas till det judiska hemlandet utvecklas.[12] Herzl späder ytterligare på den stereotypa bilden av judar på han anser att de har kontrollen över transporter.[13]

Herzl menar även att judar är mycket inflytelserika inom bank- och finanssektorn och att det ska användas till judarnas fördel. Tre metoder för insamling av ekonomiska tillgångar anges; 1. En huvudfinansiär, 2. Mindre banker, 3. Privata donationer. Många dolda politiska krafter ligger i judars händer, enligt Herzl, som i sin välkända bok bekräftar det inflytande judar har, men som i regel avfärdas som en antisemitisk föreställning.[14] En skillnad görs även mellan kristna pengar och judiska pengar.[15]

Agrikultur behandlas flyktigt på sidan 23 där det fastställs att det är en utrotningshotat yrke. Yrket måste moderniseras för att ha en framtid och lösningen är sammanslagning av mindre enheter till större, en framtidsvision som under 1900-talet skulle visa sig vara korrekt. Som ett led i detta reformarbete där maskinerna ska ta över kommer Amerika gå i bräschen och vinna över Europa.[16]

Begreppet stat

Herzl ägnar ett stycke åt funderingar kring vad begreppet stat innebär. Med utgångspunkt från Rousseau och dennes definition att en stat innebär ett socialt kontrakt, söker Herzl svaret på vad den framtida judiska staten, dess grundvalar och dess definition ska omfatta. En stat är inte enbart ett stycke land utan mer än så - det är människor förenade under suveränt styre. De två komponenterna människa och land formar tillsammans vad som kan anses vara en stat, där människan är den viktigaste. Den katolske påven är enbart en representant för människor och inget specificerat område och är därmed inte att betrakta som en representant för en stat.[17]

Den judiska statens placering

Såväl Palestina som Argentina nämns som tänkbara platser där den judiska staten kan etableras.[18] Palestina, anser Herzl, är det judiska folkets verkliga hemland och blotta namnet på platsen kan attrahera judar att engagera sig i saken. Om sultanen av Turkiet kan tänka sig ge Palestina till judarna så kan genstjänsten bestå i att judar sköter hela den turkiska ekonomin skriver Herzl, och ger därmed bränsle för den antisemitiska föreställningen att judar vill kontrollera ekonomin i länder. En judisk stat i Palestina ska även fungera som en sköld mot Asiens barbarism.[19]

Det land judarna ska ta i besittning beskrivs av Herzl som en ockupation som han själv hoppas ska triggas igång på samma vis som rapporterna om guld startade guldruschen i Kalifornien och fick människor att söka sin lycka på 1850-talet. Alla medel som helgar målet ska tas tillvara vid ockupationen.[20]

Strategi

För att uppnå målet med en judisk nationalstat krävs mer än bara ekonomiska tillgångar, internationellt stöd, immigration av judar till Palestina samt organisering av praktiska lösningar. Det krävs ett fullständigt engagemang från judar att aktivt arbeta för saken inom alla samhällets sektorer, där Herzl pekar ut vetenskap och politik som områden där judar måste fungera som en enda stor orkester. Tillsammans ska alla instrumenten i denna orkester spela samma melodi. Denna enhet, som den gemensamma strävan judarna tillsammans kommer att utgöra, liknas vid den nya tidens Moses.[21]

All opposition mot den rörelse för etablerandet av en judisk stat måste krossas. För att nå målet kan inget motstånd tillåtas. Även de språkliga barriärerna som världens judar har måste överbryggas. Eftersom väldigt få talar hebreiska finns det praktiska problem att lösa, men eftersom Schweiz visar att det går att lösa, ska även den judiska staten klara av att göra samma sak. Saken är för trivial för att äventyra det högre målet. När väl den judiska staten är etablerad ska ingenting rasera verket.[22]

Familjebanden är starka bland judar. Det judiska folket måste stärkas till antalet och därför ska giftermål och barnafödande premieras ekonomiskt.[23] Templet som revs år 70 ska återuppbyggas.[24]

Slutsats

Herzl anser att diasporan aldrig mer får hända med mindre än att all civilisation i världen utplånas. Judar måste samlas, förenade i en egen nationalstat. Och denna nationalstat skall försvaras med de till buds stående vapnen som är så kraftfulla att de ska garantera dess fortsatta existens. Det må kasta bränsle på brasan för antisemiter, men det judiska folket har många enastående personligheter, att målet kan uppnås.[25] Kanhända är pressen på judar ännu inte tillräcklig för att tvinga dem att emmigrera, men Det Förlovade Landet erbjuder för första gången ett alternativ som inte ha funnits tidigare, då judar har fördrivits från olika platser dit de har kommit.[26]


Referenser

  1. [Sid 54.]
  2. [Sid 14.]
  3. [Sid 42.]
  4. [Sid 49.]
  5. [Sid 15.]
  6. [Sid 16.]
  7. [Sid 17.]
  8. [Sid 25.]
  9. [Sid 21 och 22.]
  10. [Sid 26 och 30.]
  11. [Sid 29.]
  12. [Sid 37.]
  13. [Sid 40.]
  14. [Sid 43.]
  15. [Sid 44.]
  16. [Sid 23]
  17. [Sid 55.]
  18. [Sid 27 och 28.]
  19. [Sid 28.]
  20. [Sid 58 och 59.]
  21. [Sid 57.]
  22. [Sid 61.]
  23. [Sid 36.]
  24. [Sid 32.]
  25. [Sid 66.]
  26. [Sid 67.]

Samtliga sidhänvisningar syftar till den engelska översättningen av Sylvie D´Avigdor publicerad 1904 i New York av The Maccabean Publishing Co.

Källor

Flag of Israel.svg.png
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Sionism