Segregation

Segregation, av latinets segregare definieras som det rumsliga åtskiljandet av befolkningsgrupper. Motsatsen till segregation anses vara integration. Begreppet avser med andra ord en utveckling där olika etniska grupper medvetet eller omedvetet separerar ifrån varandra.

Segregation upplevs som ett problem

Orsakerna till segregationen som uppstår i ett samhälle antas vara flera. Främst beror fenomenet på den otrygghet som skapas genom massinvandring eftersom de olika gruppernas identitet nöts ner mot varandra. Otryggheten skapas även av ökad kriminalitet och fientligheten som uppstår mellan olika grupper i ett mångetniskt och mångkulturellt samhälle. Segregation är därmed den enklaste lösningen, främst för den europeiska urbefolkningen, att själva lösa situationen. Detta upplevs som ett problem bland många politiska företrädare som har en föreställning om hur andra medborgare bör leva. För att komma tillrätta med detta upplevda problem skapas olika integrationsprojekt för att påtvinga en artificiell lösning.

Skapar interna flyktingströmmar

Som ett resultat av den förda folkutbytespolitiken under senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet har etniska enklaver sakta börjat bildas. I Sverige har landets urbefolkning i stor omfattning valt att flytta ifrån vad som kallas för utsatta områden för att istället bosätta sig i områden som erbjuder en bättre trygghet. Fenomenet kallas white flight på engelska. På svenska har termen mångkulturflykting myntats för samma utveckling.

Parallellt med att landets urbefolkning väljer att lämna invandrartäta bostadsområden, segregera, och, i allt högre utsträckning, undvika att bosätta sig i dessa, skapas områden som är helt dominerade av landets framtida befolkning. I Södertälje har syrianer och assyrier idag en dominerande ställning. Från den tidigare svenska arbetarstaden sänder två TV-kanaler på det språk som talas av grupperna och i de högsta fotbollsligorna finns två lag representerade. Botkyrka är den kommun i Sverige som kommit längst med folkutbytespolitiken med idag mindre än 50% av landets urbefolkning kvar. Malmö anses vara nästa stad på tur att uppnå samma önskade resultat, tätt följt av Landskrona.

Svenskar på flykt från mångkulturen väljer istället bostadsområden med högre koncentration av den egna etniska gruppen. Beteendet präglar även valet av skola, där mångkulturella alternativ väljs bort i högre utsträckning än tidigare.

Segregation är positivt

Frågan om den etniska segregationen är en politiskt känslig fråga där det ofta råder en beröringsångest att öppet diskutera de positiva sidorna. I rapporten SNS Välfärdsrapport 2009 – Segregationen i storstäderna menar forskarna Olof Åslund och Oskar Nordström Skans att segregation istället är något positivt och bryter därmed ett långvarigt tabu.

Inom vetenskapen förekommer även resonemang om att segregation i själva verket är någonting naturligt. Den biologiska, etniska och kulturella mångfalden som idag existerar kan därmed vara ett resultat av en naturlig utveckling under hundratals och kanske miljoner år. Charles Darwin studerade finkar på Galapagosöarna och iakttog att de skiljde sig åt något mellan de olika öarna. Finkarna uppvisade en liten variation som förklarades med att de levt åtskilda från varandra, segregerade. Darwins Finkar är idag ett etablerat begrepp om naturlig utveckling inom biologi och ett ämne som fortfarande diskuteras.

Om Darwins iakttagelser kan anses vara korrekta så skapar därmed segregation, medveten eller omedveten, mångfald. Det skulle innebära att det är ett naturligt beteende som den svenska befolkningen uppvisar då de väljer att flytta ifrån utsatta områden eftersom det rent vetenskapligt strider mot utvecklingsläran att integrera. Segregation kan med andra ord vara den biologiska förutsättningen för en ökad etnisk mångfald. Integration skulle innebära motsatsen.

Integration = minskad etnisk mångfald

Den 1 januari 2000 publicerade Aftonbladet en artikel av den svenske journalisten Staffan Heimerson. I sin artikel skrev Heimerson om framtiden, då alla världens folkgrupper hade blivit integrerade med varandra: "Men en ändring är på gång. Ändringen som kommer är, att vi alla på jorden blir en och samma ras.Strax kommer vi alla att se ungefär likadana ut. Inte bara i klädsel. Vi får alla också samma hudfärg. Lite mörkare än nu, om vi är vita kaukasier. Lite ljusare, om vi i botten har en afrikansk bakgrund. Lite rundare ögon än nu i öst, lite snedare ögon i väst."

Heimersons framtidsvision har sedan publiceringen varit föremål för debatt. Den minskade mångfald Heimerson förutser kommer att ske upplevs på sina håll som någonting negativt. Istället försvaras mångfalden av, i huvudsak, nationalistiska grupper som istället vill slå vakt om alla världens folkgrupper och kulturer som ses som något naturligt och ett resultat av en utveckling, fri från politiska preferenser och påtryckningar.