Piscatus AB

Piscatus AB är ett bolag startat år 2010. Det beskriver sig som "Nyhetsbyrån med myndighetskoll" och samlar information från domstolar, myndigheter och statliga verk som man mot en avgift kan få söka i eller lägga bevakning på.

Beskrivning

I styrelsen sitter bland annat Mikael Ekman (verkställande direktör), Robert Aschberg (styrelseordförande) och Martin Fredriksson. Bland annat genom dessa personer finns kopplingar till Expo och Researchgruppen.

Fria Tider skrev år 2013 att "Piscatus affärsidé är att inhämta ett mycket stort antal beslut, domar och andra dokument från svenska myndigheter och göra dem elektroniskt sökbara med hjälp av så kallad OCR-teknik. Enligt bolagets hemsida har det ”alla domstolar och åklagarkammare” och ”hundratals myndigheter, kommuner, landsting och kyrkor under bevakning”. Alla svenskar som någonsin haft en myndighetskontakt får räkna med att förekomma i Martin Fredrikssons register, som är mer omfattande än något liknande som förekommit i Sveriges historia. Piscatus marknadsför sig som ett konsultbolag som tillhandahåller en ”researchdatabas” till betalande kunder."

Fria Tider skrev även att konton på Twitter med koppling till Piscatus regelbundet spridit "integritetskränkande uppgifter hämtade ur Piscatus databas" beträffande namngivna personer. Ett angivet exempel var ”Plöjer dagens domar. Skrattar gott åt att den 83-årige gubbjäveln och konsthandlaren [fullständigt namn] åtalas för [brott].” Andra användare av Twitter anges ha attackerats med hjälp av personuppgifter från Piscatus. Ett exempel anges ha varit "Och att utnyttja prostituerade, är det ett uttryck för förtryck [fullständigt namn]?”, skrev Researchgruppen tidigare i år till en välkänd frilansskribent och författare som därefter valde att ta bort sitt konto från Twitter." Ett annat konto anges ha skrivit ”Minst en träff varje dag i Piscatus. Tips om folk att misshandla. Jag vet så JÄVLA många men tror det är bäst att låta bli…”. Fria Tider angav att det fanns stor sannolikhet att känsliga personuppgifter hamnat hos AFA.

Arbetsmetodiken med OCR-inscanning av textdokument och efterföljande automatisk databearbetning av de inscannade texterna kan potentiellt åstadkomma en rad grova fel som felaktig inscanning av personers namn och felaktiga påståenden om personerna (som om dömda personers namn felaktigt blandas samman med namnen på brottsoffer, vittnen eller personer i rättsväsendet som också namnges i inscannade domar). Bland annat p.g.a. av sådana fel riktades år 2013 omfattande kritik mot påståenden om invandrarbrottslighet av Piscatus och Researchgruppen och som baserades på hävdade kriminella personnamn enligt OCR-inscannade domstolsdokument. Se Invandring och brottslighet: Kriminalvården.

År 2014 fick webbsajten Lexbase kraftig kritik bland annat för att man bedrev en verksamhet liknande Piscatus men gjorde resultaten tillgängliga för allmänheten och inte bara för grupper som journalister. Datainspektionen ville ändra grundlagen för att kunna förbjuda tjänsten.

Hack av Piscatus/Researchgruppen

Senare samma år blev Piscatus hackat. Bland annat Piscatus kundregister offentliggjordes. Även Researchgruppen hackades. Dessa och andra dataintrång har angetts kunna vara svar på att Researchgruppen kommit över eller påstått sig ha kommit över och offentliggjort eller hotat offentliggöra personuppgifter från Flashback och Disqus (se artikeln om Researchgruppen).

Nordfront angav att i kundregistret fanns ett stort antal journalister verksamma bland annat i Sveriges stora medier som "SVT (44 konton), SR (20 konton), Aftonbladet (22 konton), Expressen (14 konton), DN (16 konton)". Andra konton angavs tillhöra personer verksamma bland annat inom bloggen Inte rasist, men…, Svenska kyrkans tidning, flera fackförbunds tidningar och vänsterextremistiska SAC:s tidning Arbetaren. Detta angavs exempelvis kunna innebära att fackförbund skulle kunna undersöka sina medlemmars politiska åsikter. Piscatus angavs påstå att tjänsten är tillgänglig för alla som innehar utgivningsbevis men Nordfront som har utgivningsbevis nekades tillträde. Däremot angavs ett stort antal andra organisationer som troligen saknar utgivningsbevis ha konton. Organisationer som angavs ha konton inkluderade bland annat produktionsbolag inom media, bolag som sysslar med säkerhetsfrågor (inklusive underrättelseverksamhet och riskanalyser), rekryteringsbolag, advokatbyråer, detektivbyråer och Bisnode AB (se artikeln om Researchgruppen beträffande Bisnodes kopplingar till Researchgruppen). En person tillhörande Expos styrelse och människorättsorganisationen Civil Rights Defenders angavs ha ett konto liksom även en välkänd tidigare justitieminister. Ett antal konton med anknytningar till universitet och andra utbildningsorganisationer angavs finnas i registret, bland annat konton med kopplingar till Stockholms, Göteborgs och Lunds universitet. Även Postkodlotteriet och Myndigheten för radio och tv (statlig myndighet som beviljar sändningstillstånd för radio och tv-kanaler) angavs ha konton. Vidare angavs det finnas ett stort antal konton där personer registrerat sig med privata e-postadresser och där dessa personers eventuella organisationstillhörighet ännu inte undersökts.

Robert Aschberg, vars kritiserade uppsökande program "Trolljägarna" angetts ha använt personuppgifter från hacket av Disqus, angav beträffande hacket av Piscatus att "Vi beklagar det här. Vi vill ju skydda våra användare. Det kan vara så att det här gränsar till ett grundlagsbrott, men det får juristerna titta på" och "Vi har det bästa säkerhetssystem som finns att få. Det är för jävligt."

Sammanslagning

I februari 2016 meddelade man att nyhetsbyrån Siren och Piscatus slås samman till bolaget Acta Publica. Detta för att bilda "Sveriges största arkiv med domar och myndighetsbeslut".

Externa länkar

• Officiell hemsida
• Allabolag.se – Piscatus Aktiebolag
• Solguru – Nytt spännande bolag: Piscatus
• Expo Exponerat om Piscatus
• Aschberg och Ekman bakom ny researchtjänst
• ”Våld är så jävla roligt” – möt männen bakom Researchgruppen
• Den privata underrättelsetjänstens användare

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Nordisk massmedia