Per Engdahl

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Per Engdahl

Per Engdahl, född den 25 februari år 1909 i Jönköping och avliden den 4 maj år 1994 i Malmö, var en svensk nationalistisk ideolog och författare. Han var centralgestalt i idérörelsen Nysvenska rörelsen och grundare till ideologin nysvenskhet. Det centrala i Engdahls ideologi var korporativism och nationalism.

Biografi

Uppväxtåren

Per Engdahl föddes i ett kristet och borgerligt hem i Jönköping den 25 februari år 1909. Trots att Engdahl kom från ett högborgerligt hem, hade han umgänge även med unga från den andra socialgruppen än sin egen (exempelvis arbetarklass) under skol- och uppväxttiden i Jönköping. I skolan intresserade sig Engdahl för historia och kultur och religion, och han berättar glatt i sina memoarer om levandegörande historietimmar med en duktig historielärare. Den historiesyn som lärdes ut var Geijers och Hjärnes, fylld med historieromantik. Redan vid tretton års ålder fascinerades Engdahl av världshändelserna, och då framförallt vad som tilldrog sig i Italien - Benito Mussolinis och svartskjortornas Marsch mot Rom och det fascistiska maktövertagandet. Den unge herr Engdahl fängslades av Mussolinis tal om klassfred och kamp för det klasslösa samhället.

Sveriges Fascistiska Kamporganisation

År 1927 tog Engdahl studentexamen i Jönköping, och redan påföljande år började han studera vid Uppsala universitet, en tid han skattar högt i sina efterkommande böcker. Han berättar om politiska diskussioner med både kommunister, borgerliga och socialdemokrater, uppsluppna festarrangemang med studenter och lärare från Skytteanum (Uppsala universitets statsvetenskapliga institution). "Respekten för andras övertygelse blev för oss ett hedersmärke". Redan vid tiden för sin studentexamen ansökte Per om medlemskap i Sveriges Fascistiska Kamporganisation (SFKO), och 1928 var han med och bildade Uppsala Fascistiska Kampavdelning.

Nysvensk

Utvecklingen i Europa gick mot ökat tyskt inflytande på världsdelens nationella organisationer. I Tyskland ökade NSDAP lavinartat och nationalsocialismen blev populärare och populärare. Detta måste ha setts med stora ögon även av SFKO som själva inte kunde inregistrera några större framgångar. År 1929 for fascistledarna Konrad Hallgren och Sven-Olov Lindholm till NSDAP:s partidagar i Nürnberg, och kort efter hemkomsten ändrade SFKO namn till NSAP - Nationalsocialistiska Arbetarepartiet. Engdahl motsatte sig utvecklingen och närmandet till Tyskland, då han hyste en ängslan att Sverige genom detta skulle fjärmas från fascismens Italien, som var den ledstjärna Engdahl ännu hade. Så här berättar Engdahl själv, i efterhand i sina memoarer, om de dagar år 1930 då den nysvenska linjen föddes:


"I Uppsala höll vi ihop så gott vi kunde och diskuterade framtiden. Jag erinrar mig en söndagspromenad ut till Bergsbrunna på vårvintern 1930 .... Vad skulle vi kalla oss för? Vi hade vägrat att kränga av oss en italiensk svartskjorta för att ta på oss en tysk brun. Vi hade sagt nej till nationalsocialismen... Varför behålla ordet fascism?... Vi hade börjat formas i en stad, där det var högt i tak och där debattklimatet var gynnsamt för alla, som hade en egen övertygelse. Vi var svenska nationalister. Men lika lite som vi var nationalsocialister, lika lite var vi nationalkonservativa. Korporatismen betydde för oss en radikal förnyelse av samhället. Svensk tradition, javisst. Men en tradition stadd i ständig förnyelse. Då kom ordet. Nysvensk."

Den 28 oktober år 1930 bildades Föreningen Det Nya Sverige av sju studentkamrater i Uppsala, Per Engdahls förening som senare skulle kalla sig Svensk Opposition och Nysvenska Rörelsen. Föreningen fick fler medlemmar, många av dem skulle senare få betydande samhällspositioner, och gjorde då avbön, ty, som Engdahl skriver: "1930-talet var en frihetsepok jämfört med 1960- och 1970-talets massiva och enögda intolerans".

Debattlysten student

I Uppsala gjorde sig Engdahl känd i flertalet akademiska debatter, främst inom kristenheten. I Uppsala Studentkårs tidning Ergo hade han bland annat en artikel med rubriken Håll fanan högt! Mycket riktigt handlade den om Horst Wessel, den legendomspunne ledaren för Storm 5 i Berlin, som stupade i gatukriget mot kommunisterna år 1930, och som också stod som författare till Tredje rikets och NSDAP:s nationalsång Horst Wessel Lied. Engdahl skriver här: "Framtidens samhälle ska bli ett socialismens samhälle, men denna samfundsbildning skall stå på en kristen grund." 1933 kom skriften Folkresningen i Tyskland, en positivt färgad och direkt begeistrad engdahlsk hyllning till händelserna i Tyskland samma år. Men Per Engdahl skrev inte bara positiva artiklar om Tysklands nationalsocialister. I det andra numret av nysvenskarnas tidning Vägen framåt 1932 slår han fast: "Föråldrad konservatism eller importerad nationalsocialism kan aldrig bli vägen ur tidens nöd." Än en gång var det en ängslan för ett för stort tyskt inflytande över Europa och Sverige som fick honom att vilja visa en viss distans.

Sveriges Nationella Förbund / Svensk opposition

Vägen framåt drogs igång år 1932 och genast gick Engdahl till angrepp mot den förhatliga demokratin. Lösningen på finansens och kapitalets klickvälde var den korporativa staten. För att Engdahl vidhöll en stundtals skeptisk hållning och inte vågade lita på det nya Tyskland fick han uppbära klander från bland andra Sven-Olov Lindholm, som syrligt menade att medan det tydligen var fel på importerad nationalsocialism, var det minsann inget fel på fascism, som ju också kom utifrån. 1937 anslöt sig nysvenskarna under Engdahl till Sveriges Nationella Förbund (SNF) och här blev den Engdahltrogna organisationen Svensk Opposition (SO) en organisation i organisationen. 1941 uteslöts SO härifrån, eftersom SNF:s ledning ansåg att SO och Engdahl infiltrerat SNF och splittrat den nationella rörelsen.

Huvudpunkterna för SNF och SO var dock de samma: Kommunismens krossande och ett gott svenskt förhållande till det nationalsocialistiska Tyskland, som under hela denna period var på frammarsch inom en lång rad områden, och som år 1941 även verkade stå segrande i den sedan 1939 uppkomna världskonflikten. Per Engdahl radikaliserade SNF i fascistisk riktning, och då det var i Malmö han fick sitt största stöd var det dit han flyttade i slutet av 1930-talet. Per Engdahl och hans nysvenskar hoppades på en tysk seger i den stora världskonflikten. Detta legitimerade de med alternativet: om/när bolsjevismen å ena sidan, och den internationella kapitalismen å den andra skulle välla in över Europa skulle det vara slutet för all kultur, ordning och rättsväsende.

Per Engdahl avled den 4 maj år 1994 i sviterna av åldersrelaterade sjukdomar och var vid sin död nära till att vara utbränd. Hans gravsten på Östra kyrkogården i Malmö delas av två andra namn och en vasakärve.

Bibliografi

En av dikterna från boken: Lek med elden

Externa länkar

Fasces lictoriae.svg.png
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Fascism