Kurder
Kurder är en folkgrupp främst i bergsområdena i gränslandet mellan Turkiet, Iran och Irak och i delar av Syrien samt mindre grupper i Turkmenistan, Azerbajdzjan, Armenien, Georgien och Libanon. Dock befinner sig mycket stora grupper av kurder, som ett resultat av massinvandring och parlamentariskt sanktionerad och påbjuden mångkultur, i Europa. Nationalencyklopedin uppger kurderna som ett sydvästasiatiskt folk.[1] De flesta kurderna talar kurdiska och merparten är muslimer. Kurdernas nationaldag, Newroz, firas den 21 mars.
Stark nationalism
Nationalismen är i regel stark bland kurderna och Den Kurdiska Frågan, kampen om en egen statsbildning är ofta uppe på den politiska dagordningen. Målet är att etablera Kurdistan som en självständig stat. I Sverige har ledande kurdiska företrädare bedrivit lobbyverksamhet för att belysa den nationalistiska frågan. Bland de mer framträdande märks i synnerhet Kurdo Baksi, Özz Nûjen, Zana Hussan, Abdulbaset Sieda, Ismail Osman, Sakine Madon, Berivan Öngörur och Soran Ismail. Lobbyverksamhet organiseras bland annat från Riksförbundet Ung Kurd.
Den etniskt medvetna kampen har i Sverige gett resultat och flera gånger varit uppe på parlamentarisk nivå. I en gemensam motion i Riksdagen (Motion 1992/93:U646, Kurder och den kurdiska frågan [2]) belystes Den Kurdiska Frågan av representanter för Centern, Vänsterpartiet, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Motionen, som definierar ordet folk som "ras, språk, kultur, historia", framhålls kurdernas rättigheter då de är "20 miljoner människor med en särskild gemensam etnisk identitet". Representanterna bakom motionen skrev vidare att "De själva räknar sig och erkänns av andra som kurder. De har ett eget språk, gemensamt ursprung, gemensamma historiska erfarenheter, gemensam kultur, gemensamma strävanden och ett gemensamt öde."
Hotas av assimilering
Kurdernas fortsatta existens är idag under starkt hot. Lokalt finns i Sverige ett starkt stöd för kurdernas nationalistiska kamp men internationellt är intresset lågt och rörelsen har inte samma acceptans som den judiska nationaliströrelsen, sionismen. De kurder som befinner sig i Europa uppmanas dessutom att integrera sig med de europeiska folken samtidigt som de får stöd för att bevara den egna identiteten. Situationen skapar en rotlöshet som byggs på av kommersiella krafter som utnyttjar etniska grupper för egna syften. Det är inte ovanligt att kurdiska ungdomar i svenska förorter identifierar sig med kommersiella profiler i så kallade "gangsta-miljöer" där droger, skjutvapen och våldsbrott marknadsförs i TV på bästa sändningstid. I så kallade "integrationsprojekt" skjuts stora summor av skattemedel till för att uppmuntra fortsatt kommersiellt utnyttjande och identitetsnedbrytande verksamhet. Inte sällan syns kurdiska ungdomar idag i sammanhang där amerikansk MTV-kultur med rapmusik har en framträdande roll, en sida av det mångkulturella samhället som uppmuntras av myndigheter, politiker, journalister och kulturarbetare. Situationen har eskalerat ytterligare under 2010-talet och polariserats alltmer. Ledande företrädare för kurderna i Sverige och svenska politiker har på sina håll börjat betrakta kurderna som en icke existerande etnisk grupp som redan är assimilerad till fullo. En vanlig paroll är "-Alla som bor i Sverige är svenskar" vilket har reducerat kurderna till att inte existera. Alla som bor i Turkiet betraktas emellertid inte som turkar utan där anses kurder fortfarande existera.
