Kolonialism

Kolonialism syftar i praktiken vanligen på den tidigare västerländska territoriella expansionismen utanför Europa och hävdade effekter av denna.

Etymologi

Etymologisk kommer termen från latinets colonia som syftar på speciella områden upprättade av antikens Rom inom erövrade territorier. Dessa områden befolkades av romerska medborgare och ofta av romerska militärveteraner som fick mark där efter avslutad militärtjänstgöring. Detta bidrog till att knyta de erövrade territorierna närmare till Rom och sprida den romerska kulturen. Någon motsvarande process avses dock ofta inte när termen kolonialism används idag och med termen koloni avses idag ofta enbart ett erövrat icke-västerländskt område oavsett om erövringen åtföljdes av någon betydande västerländsk migration eller inte.

Icke-västerländsk expansionism

Termen kolonialism brukar i praktiken sällan används när det rör sig om icke-västerländsk expansionism. Exempel inkluderar Gamla Testamentets israeliska rike, assyriska riket, persiska riket, arabiska riket, mongoliska riket, osmanska riket och olika inhemska expansiva riken i Kina, Afrika och Amerika. Andra exempel är expansiva kommunistiska länder som Sovjetunionen (i Östeuropa) och Kina (i Tibet och Xinjiang). Ibland inkluderas dock den japanska territoriella expansionismen som inträffade efter att landet moderniserats och samtidigt med sena västerländska.

Hävdade negativa effekter av kolonialismen

Den västerländska kolonialismen och hävdat utnyttjande av de erövrade territorierna är en populär förklaring till olika nutida problem i u-länder. Möjligen kan detta förefalla märkligt då exempelvis merparten av Afrika var koloniserat i under hundra års tid. Direkt europeisk territoriell kontroll inträffade således inte under merparten av den tid som Afrika har varit underutvecklat.

Relaterat är skylla nutida problem i Afrika på tidigare slaveri och slavhandel. Beträffande eventuella långsiktig ekonomiska effekter av slaveri och slavhandeln i Afrika se sektionen Slaveri: Långsiktiga ekonomiska effekter för Afrika av slavhandeln.

Vissa negativa effekter som åtföljde kolonialismen som överföring av infektionssjukdomar från Eurasien/Afrika till Amerika med åtföljande befolkningsminskning var ofrivilliga. Eurasien/Afrika drabbades också av nya infektionssjukdomar från Amerika som syfilis.

Kongostaten är ett populärt exempel på negativa konsekvenser av kolonialismen. Kongostaten var dock inte något statlig koloni utan ett privat projekt av den belgiske kungen. Det var de europeiska kolonialmakterna som gemensamt beslutade att frånta kungen området och överföra detta till den belgiska staten p.g.a. rapporterna om missförhållandena. I politiskt korrekta beskrivningar nämns ofta olika uppskattningar som anger mycket stora befolkningsminskningar i Kongostaten. Mer sällan nämns att en mycket viktig förklaring till detta var en epidemi av trypanosomiasis (afrikansk sömnsjuka). Spridningen av sjukdomen kan visserligen ha underlättas av de omfattande samhällsförändringar om skedde i Kongostaten men epidemin och befolkningsminskningen var inte avsiktlig och negativ för exploatörerna då tillgänglig arbetskraft minskade och ofta var sjuk. Ännu mer sällan nämns de omfattande motåtgärder som kolonialmakterna införde och vilka till slut fick sjukdomen under kontroll i Kongo och andra områden.

Vissa perioder med missväxt och massvält i vissa kolonier (som i Indien) brukar ibland delvis skyllas på kolonialmakterna. Perioder med missväxt och massvält har dock varit regelbundna inslag under historien. Även om de kan förvärras av administrativa misstag så kan återkommande massvält vara svårt att undvika innan den tekniska utvecklingen och den demografiska transitionen medfört att nästan hela befolkningen inte längre lever nära svältgränsen. Vidare så var sådana svältperioder ingenting unikt för utomeuropeiska kolonier. Exempelvis så inträffade även under 1800-talet perioder med missväxt och massvält i Europa som år 1845-1852 i Irland, år 1867-69 i Sverige och Finland, och år 1891-92 i Ryssland. Efter kolonialismens upphörande har enorma massvältsperioder inträffat inte minst i kommunistiska utomeuropeiska länder som Kina, Nordkorea och Etiopien.

Hävdade positiva effekter av kolonialismen

Kolonialmakterna bidrog positivt till kolonierna på olika sätt som genom att

• erövringen medförde ett slut på ofta omfattande inhemska krig och våldsamma etniska konflikter.
• förbjuda slaveri, människooffer, kannibalism och änkebränning.
• bygga exempelvis brunnar, vägar, broar, kanaler, telegraflinjer, dammar, järnvägar och hamnar.
• bygga upp en kolonial administration.
• utbilda den inhemska befolkningen och skapa utbildningssystem. Sådana åtgärder kunde variera från att för första gången lära någon i ett område att läsa till att bygga universitet eller utbilda vid universitet i Europa.
• introducera nya arbetsmöjligheter som lönearbete vilket kan ha upplevts som bättre alternativ än det traditionella alternativet av grupper som kvinnor och fattiga jordbruksarbetare.
• exempelvis i Indien genomförde kolonialmakten flera reformer som gav kvinnor vissa basala legala rättigheter (som rätt att äga egendom och vissa rättigheter beträffande äktenskap och adoption), förbjöd vissa kulturella sedvanor skadliga för kvinnor (som änkebränning) och gav möjlighet till och understödde viss utbildning.
• bemanna och bygga sjukmottagningar och sjukhus, utbilda inhemsk vårdpersonal, förbättra och sprida kunskap om vikten av sanition, och forska om tropiska sjukdomar och utveckla nya eller förbättrade former av läkemedel som kinin.
• introducera ny teknologi och vetenskap.
• introducera nya matväxter och tamdjur.

Oavsett om ett ändamål med sådana åtgärder var att gynna koloniseringen (exempelvis för att utbilda för att få fram inhemska tjänstemän för den koloniala administrationen) eller var att bidra till exempelvis missionering (som skolor och sjukhus av missionärer) så medförde detta samtidigt positiva effekter för den inhemska befolkningen. Även om ändamålet med en koloni enbart var att producera råvaror för export krävde detta uppbyggnad av en ofta inte tidigare existerande infrastruktur i kolonin. I vissa fall som Japan så medförde kontakten med västerländsk expansionism att landet snabbt kunde modernisera sig själv genom att anamma västerländsk teknik och administrativa metoder.

Motiv

Motiven för kolonialismen brukar inte sällan beskrivas som enbart egoistiska men även andra slags motiv eller delmotiv har angetts.

De angivna motiven för kolonialismen kunde inkludera att förbättra för befolkningen och att civilisera kolonierna (exemplifierat i uttryck som "Civilizing Mission" och "The White Man's Burden"). Kritiker har ibland avfärdat detta som svepskäl. Den kritiken kan dock vara svår att applicera på grupper som missionärer som bedrev mycket omfattande och ideell hjälpande verksamhet eller på åtgärder som att förbjuda slaveri och förbättra kvinnors situation. En alternativ kritik är att motiv som att sprida västerländsk civilisation kunde vara genuina men då representerade kulturrasism. Detta förutsätter dock att den västerländska civilisationen eller aspekter av denna faktiskt inte var att föredra framför den inhemska kulturen och samhället eller aspekter av dessa.

I synnerhet innan upplysningstiden var ett annat angett motiv att rädda icke-kristna från helvetet genom att konvertera dessa till kristendomen. Även om detta för vissa kan ha varit ett svepskäl kan detta för andra ha varit ett genuint motiv eller delmotiv. När ett liknande motiv anges idag av exempelvis expansionistiska islamister brukar det ofta inte ifrågasättas att detta är ett genuint motiv eller delmotiv.

Ett ofta nämnt motiv är rasism och socialdarwinism. Både icke-västerländsk och västerländsk expansionism och slaveri existerade dock långt innan Charles Darwin födelse eller rasbiologins uppkomst. Att dessa skulle ha varit huvudsakliga eller viktiga motiv kan således ifrågasättas. Ett rasbiologiskt synsätt var inte heller nödvändigtvis synonymt med ett socialdarwinistiskt synsätt utan kunde istället innebära en ansedd skyldighet att hjälpa svagare grupper och kunde således vara kompatibelt med "Civilizing Mission". Tidsmässigt sammanföll rasbiologins uppkomst och utveckling med att västerländska länder avskaffade slaveriet både i västerländska och icke-västerländska länder.

"Nykolonialism"

Ibland används termen "nykolonialism" eller "neokolonialism" för ett hävdat fortsatt utnyttjande av u-länderna efter självständigheten och som hävdas förklara olika problem även i självständiga u-länder. Ett problem för teorin är att vissa självständiga u-länder som östasiatiska länder utvecklats mycket snabbt.

Se även

• Svenska kolonier
• Första vita barnet