Hanns-Heinrich Lohmann

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

SS-Obersturmbannführer Hanns-Heinrich Lohmann, född den 24 april 1911, död den 25 maj 1995, var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Lohmann stred som kompani-, bataljons-, och regementesbefäl i divisionerna Wiking, Nordland och Nederland på östfronten. Han förlänades med eklöven till sitt riddarkors.

SS-VT

Hanns-Heinrich Lohmann föddes i Gütersloh och gick på 1930-talet med i SS. Han tjänstgjorde från januari 1935 i SS-Standarte Deutschland, bland annat som ordonnansofficer åt Felix Steiner[1]. I november råkade Lohmann ut för en olycka och fick en dubbel ankelfraktur. Efter konvalescens kom Lohmann började tjänstgöra vid SS-Junkerschule Bad Tölz.

Så småningom kom han tillbaka till SS-Standarte Deutschland och blev kompanibefäl. En kort tid mellan slutet av 1939 och början av 1940 kommenderades Lohmann till den reguljära armén (Heer).

I mars 1941 blev Lohmann instruktör för en officerskurs vid SS-Junkerschule Bad Tölz.

Wiking

Efter att ha lämnat SS-Junkerschule Bad Tölz blev Lohmann i mitten av juni 1941 kompanibefälhavare i SS-Infanterie-Regiment Westland tillhörande SS-Division Wiking. Med detta förband deltog han i operation Barbarossa, den tyska invasionen av Sovjetunionen, några veckor senare.

Våren 1942 insjuknade han svårt i en malarialiknande sjukdom och återvände först i oktober 1942 till divisionen. Vid återkomsten fick Lohmann befälet över en bataljon i SS-Panzergrenadier-Regiment Nordland. Han stred i Kaukasus och den efterföljande reträtten i samband med Stalingrads fall. För sina insatser förlänades Lohmann i februari (eller mars) 1943 med det Tyska korset i guld.

Nordland

I maj drogs Lohmann och Regiment Nordland bort från fronten för att utgöra kärnan i den nya divisionen 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland". Lohmann fick befälet över en bataljon i SS-Panzergrenadier-Regiment 23 Norge. Under sensommaren och hösten genomförde han flera pansarkurser för bataljonsbefäl i pansargrenadjärsförband. Han utbildades i teknik, skjutning och taktik.

I december förflyttades hela division Nordland till Oranienbaumfickan i närheten av Leningrad på norra delen av östfronten. Den 14 januari inleddes den sovjetiska vinteroffensiven och de tyska styrkorna trycktes tillbaka. Vid den strategiskt viktiga staden Jamburg var Lohmanns bataljon köförband åt regementet och avvärjde flera sovjetiska anfall. Lohmann ledde dessutom personligen tre motanfall. Den 2 februari 1944 Lohmann träffad av fientlig finkalibrig eld när han med hjälp av ihopsamlade signalister och förare lyckades avvärja ett sovjetiskt anfall mot regementets stabsplats. Lohmann transporterades bort från fronten. Han hamnade tre dagar senare på ett sjukhus i Rastenburg där han stannade till [[april. Under sjukhusvistelsen förlänades han den 12 mars med riddarkorset. Sedan förflyttades han till ett sjukhus i Bad Tölz. Efter att ha återhämtat sig gick han en utbildning för blivande regementesbefäl vid Truppenübungsplatz Bergen. Därefter tillbringade han två månader i Berlin där han tjänstgjorde i Leibstandarte SS Adolf Hitlers vaktbataljon.

Nederland

Lohmann återvände i slutet av oktober till fronten i Kurland och var tänkt att bli befälhavare för SS-Panzergrenadier-Regiment 23 Norge. Istället beordrades han till 23. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nederland" och fick befälet över SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Regiment 49 De Ruyter. Han ledde sitt regemente i försvarsstriderna i Kurland fram till den 30 januari 1945 då de evakuerades till Pommern. Regementet var då reducerat till 80 man![2]

Regementet fick förstärkningar och Lohmann fick samtligt befälet över en tillfällig Kampfgruppe. Denna bestod av De Ruyters regementesstab, II. bataljonen ur Regiment Norge, ett cykelskyttekompani, ett pansarvärnskompani från den reguljära armén (Heer) och ett polisförband. Lohmann och hans Kampfgruppe underställdes Führer-Begleit-Division och kastades in i striderna vid den belägrade orten Arnswalde. Den 7 februari försvarade de knutpunkten Reetz och under de följande dagarna anländer De Ruyters bataljoner som förstärkning. I mitten av februari inleddes operation Sonnenwende som syftade till att undsätta Arnswalde.

Den 1 mars tvingades Lohmann dra sig tillbaka från Reetz med sitt regemente. Han sårades den 2 mars. När han återvände till tjänst i slutet av månaden höll hans regemente, SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Regiment 49 De Ruyter, på att återuppbyggas. Lohmann deltog tillsammans med sitt regemente i reträttstrider under sin tillbakaryckning västerut för att kunna kapitulera till västallierade styrkor.

Lohmann förlänades vid krigsslutet med eklöven till sitt riddarkors. En utmärkelse vars rekommendation saknar de rätta underskrifterna och därmed inte är formellt godkänd, men som i efterhand godkänts av Föreningen för riddarkorsbärare (ty: Ordensgemeinschaft der Ritterkreuzträger des Eisernen Kreuzes e.V. (OdR).

Efter krigsslutet var krigsfånge och återvände slutligen till Tyskland. Hanns-Heinrich Lohmann avled den 25 maj 1995 i sin födelsestad Gütersloh.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Referenser

  1. ↑ Citat från Lohmann publicerat i: Tieke, Wilhelm (bearbetning av Westberg, Lennart & Månsson, Martin). Division Nordland i strid. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2011. Sidan 126.
  2. ↑ Citat från Lohmann publicerat i: Tieke, Wilhelm (bearbetning av Westberg, Lennart & Månsson, Martin). Division Nordland i strid. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2011. Sidan 126.

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Hanns-Heinrich_Lohmann&oldid=86182"