Gotthard Heinrici
Generaloberst Gotthard Heinrici, född den 25 december 1886, död den 13 december 1971, var en tysk officer i Heer under andra världskriget. Han blev i början av 1942 befälhavare för 4. Armee som befann sig på östfronten utanför Moskva. Där utvecklade han en framgångsrik försvarstaktik som användes i de defensiva striderna. I augusti 1944 fick han befälet över 1. Panzerarmee och i mars 1945 Armégrupp Weichsel. Heinrici förlänades med svärden till sitt riddarkors.
Innehåll
Kårbefälhavare
Gotthard Heinrici föddes i Gumbinnen, Ostpreussen, och påbörjade sin militära karriär 1905 och tjänstgjorde i ett infanteriregemente. Under första världskriget sårades han vid Verdun och påbörjade efter det generalstabsutbildningen. Han tillbringade krigets sista år i olika stabstjänster. Efter kriget deltog han i en frivilligdivision som svarade för gränsskyddet i Ostpreussen. Sedan gick han med i Reichswehr.
Under mellankrigstiden hade Heinrici flera olika tjänster och den 12 oktober 1937 fick han befälet över 16. Infanterie-Division. När andra världskriget bröt ut låg divisionen förlagd vid den inaktiva västfronten. Han fick den 31 januari 1940 temporärt befälet över VII. Armeekorps som även den bevakade Tysklands västra gräns. I april fick han befälet över XII. Armeekorps som han ledde under större delen av fälttåget i väst.
Östfronten
I slutet av fälttåget fick Heinrici befälet över den relativt nyuppsatta kåren XXXXIII. Armeekorps. Den var förlagd till kanalkusten och ägnade sig åt ockupationstjänst och utbildning innan den i maj 1941 förflyttades till Generalguvernementet som en del av förberedelserna inför den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa. Hans kår var en del av Armégrupp Mitt och stred bland annat vid Smolensk och Kiev. Heinrici förlänades den 18 september 1941 med riddarkorset.
Heinricis kår var en del av 4. Armee och körde fast i striderna utanför Moskva, operation Tyfon. En sovjetisk motoffensiv följde och den 20 januari 1942 fick han befälet över hela armén. Under denna tid utvecklade han en framgångsrik försvarstaktik som gick ut på att enbart mindre styrkor skulle befinna sig i främsta linjen när fiendens anfall kom. Istället skulle huvuddelen av försvarsstyrkorna smyga sig tillbaka till en försvarslinje några kilometer bakom den främsta linjen. Då skulle det inledande fientliga artilleribombardemanget slå mot i princip tomma ställningar. Därefter kunde man göra kraftfulla motanfall.
Hans 4. Armee befann de följande åren i området utanför Moskva. Den 23 november 1943 nämndes han i Wehrmachtbericht efter att lett en framgångsrik försvarsstrid väster om Smolensk. Dagen efter förlänades han även med eklöven till sitt riddarkors. Detta för sina samlade insatser under försvarstriderna under sommaren och hösten 1943.
För sin insats i försvarsstriderna vid Orscha rekommenderades Heinrici i maj 1944 för svärden till sitt riddarkors, men det avslogs av OKW. I början av juni blev han svårt sjuk och tvingades lämna sin post. När han tillfrisknat fick han i mitten av augusti befälet över 1. Panzerarmee. Heinrici kom att leda denna armé fram till den 19 mars 1945 och under stora delar av denna tid var 1. ungerska armén underställd honom och hans förstärkta förband benämndes Armeegruppe Heinrici. Han ledde förband i Ukraina, Polen och Slovakien. Den 3 mars 1945 förlänades han med svärden till sitt riddarkors.
Armégruppsbefälhavare
Heinrici blev armégruppsbefälhavare när han den 20 mars 1945 ersatte Heinrich Himmler som befälhavare för Armégrupp Weichsel. Han ledde armégruppen under slutstriderna på östfronten och blev den 29 april avskedad av generalfältmarskalk Wilhelm Keitel. Heinrici anklagades för defaitism och Martin Bormann beordrade att ställa honom inför krigsrätt, något som storamiral Karl Dönitz förhindrade. Heinrici gick i brittisk krigsfångenskap i slutet av maj och släpptes fri i maj 1948.
Heinrici skrev efter kriget sina memoarer, som dock blev outgivna. Däremot har manuskriptet flitigt använts av militärhistoriker.
Kommenderingar
- Befälhavare för 16. Infanterie-Division (12 oktober 1937 – 31 januari 1940)
- Befälhavare för VII. Armeekorps (31 januari 1940 – 9 april 1940)
- Befälhavare för XII. Armeekorps (9 april 1940 – 17 juni 1940)
- Befälhavare för XXXXIII. Armeekorps (17 juni 1940 – 20 januari 1942)
- Befälhavare för 4. Armee (20 januari 1942 – 4 juni 1944)
- Sjukdom, konvalecens, ansluten till OKH:s befälsreserv
- Befälhavare för 1. Panzerarmee (15 augusti 1944 – 19 mars 1945)
- Befälhavare för Armégrupp Weichsel (20 mars 1945 – 29 april 1945)
Befordringar
- Fahnenjunker – 8 mars 1905
- Leutnant – 18 augusti 1906
- Oberleutnant – 17 februari 1914
- Hauptmann – 18 juni 1915
- Major – 1 februari 1926
- Oberstleutnant – 1 augusti 1930
- Oberst – 1 mars 1933
- Generalmajor – 1 januari 1936
- Generalleutnant – 1 mars 1938
- General der Infanterie – 1 juni 1940
- Generaloberst – 1 januari 1943
Utmärkelser
Första världskriget
- Järnkorset av andra klass – september 1914
- Järnkorset av första klass – 1915
Andra världskriget
- Järnkorset av andra klass –
- Järnkorset av första klass –
- Riddarkorset – 18 september 1941
- Eklöven – 24 november 1943
- Svärden – 3 mars 1945
- Nämnd i Wehrmachtbericht – 23 november 1943
Wehrmachtbericht
'23 november 1943
- "Westlich Smolensk haben die unter dem Oberbefehl des Generalobersten Heinrici und unter Führung des Generals der Infanterie Voelckers stehende schlesische 18. Panzergrenadierdivision, die württembergisch-badische 25. Panzergrenadierdivision, die württembergisch-badische 78. Sturmdivision, die 1. SS-Infanteriebrigade (mot.) und die im Erdkampf eingesetzten Teile der 18. Flakdivision in der siebentägigen 3. Schlacht an der Smolensker Rollbahn einen hervorragenden Abwehrerfolg errungen."
Källor
- Lexikon der Wehrmacht
- Sennerteg, Niclas. Nionde arméns undergång. Historiska Media. 2007.
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
