George Lincoln Rockwell

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
George Lincoln Rockwell
George Lincoln Rockwell.jpg
Namn George Lincoln Rockwell
Titel
{{{titel}}}
Politiskt parti American Nazi Party (1959-1967)
National Socialist White Peoples Party 1967
Tjänst
Partiledare
Företrädare
{{{företrädare}}}
Efterträdare
{{{efterträdare}}}
Född
9 mars, 1918, Bloomington, Illinois
Avliden
25 augusti, 1967, Arlington, Virginia
Utbildning
Pilot och Commander inom amerikanska flottan
Yrke
Gemål
Judy Aultman 1943-1952
Thora Hallgrímsson (frånskild)
Barn
Föräldrar
George Lovejoy Rockwell och Claire Schade Rockwell
Webbplats

George Lincoln Rockwell, född 9 mars 1918, död (mördad) 25 augusti 1967, var en nationalsocialistisk ledare i USA och grundare av American Nazi Party. Rockwell var en nyckelfigur för den nationalsocialistiska rörelsen i efterkrigstidens USA. Han fortsätter än idag att vara en förebild och inspiration bland vita nationalister världen över.

Uppväxt

Rockwell föddes i Bloomington, Illinois, som den äldste av tre barn. Hans far, George Lovejoy "Doc" Rockwell, född i Providence, Rhode Island var av engelsk och skotsk härkomst. Hans mor, Claire Schade Rockwell, var dotter till August Schade, en tysk invandrare, och Corrine Boudreau, som hade franska anor. Båda föräldrarna var vaudeville komiker och skådespelare. Rockwell hävdade han fick sin förmåga att tala inför publik tack vare hans uppväxt. Hans föräldrar skiljde sig när Rockwell var sex år och detta ledde till att han delade sin uppväxt delvis med hans mors familj i Atlantic City, New Jersey och delvis med sin fars familj i Boothbay Harbor, Maine. Här utvecklade han ett intresse för segling och fiske.

Rockwell sökte till Harvard men kom inte in. Efter ett år skickade hans far honom till internatskola vid Hebron Academy, Lewiston, Maine. Där började han läsa filosofi och socialt inspirerade romaner, som leder honom till att åter studera religion. Tidigare har han betraktat sig själv som djupt religiös, men efter att ha läst Bibeln, så förklarade han sig vara agnostiker. Senare började han se religion som en nödvändig grundpelare i civilisationen. Han övervägde möjligheten att en "total intelligens" finns någonstans i universum och trodde att en bättre beskrivning av hans åsikter var just agnosticism.

År 1938 började Rockwell vid Brown University i Providence, Rhode Island och hade filosofi som huvudämne. Vid hans kurser i sociologi på Brown, avvisar Rockwell jämställdhet och idén om att människan var en produkt av sin uppväxt och omgivning och att alla människor har samma möjligheter i livet. Han debatterade med sina studiekamrater över ämnen som sociala teman i dåtidens populära romaner.

Militärtjänst och äktenskap

Under hans andra år på universitetet var Rockwell övertygad om att det var bara en tidsfråga innan USA skulle vara i krig med det stortyska riket. Han bestämde sig för att lämna Brown University för att ta värvning i USA:s flotta. Rockwell uppskattade ordningen och disciplinen i flottan och 1940 utbildades han vid arméns flygskola i Massachusetts och Florida. Efter att ha fått sitt pilotcertifikat stationeras han vid Norfolk, Virginia. På vägen dit så tvingas Rockwell att stävja ett rasbråk mellan vita sydstatssoldater och afroamerikaner som var placerade i samma sovsalar. Lösningen som Rockwell och de andra officerarna använde för att stoppa upploppet var att skilja de två grupperna åt. På grund av en slantsingling så tog Rockwell ansvaret för de afroamerikanska sjömännen medan andra officerare tog över ansvaret för de vita sjömännen.

Den 24 april 1943 gifte sig Rockwell med Judy Aultman som han hade träffat när han studerade vid Brown University. Aultman var student vid Pembroke, som var den kvinnliga delen av Brown University. Efter giftermålet studerar Rockwell vid marinens flygfotograferings skola i Florida. Efter sin utbildning tjänstgjorde han vid Stilla havet. Hans mest noterbara insats var samordnandet av luftunderstödet vid återerövrandet av ön Guam.

Under kriget var färgade och vita segregerade inom flottan och Rockwell visade inga tecken på fientlighet mot dem. När USA firade segern över Japan så gav Rockwell en flaska champagne till några färgade sjömän. Senare så förändrades Rockwells inställning till färgade och han såg dem underlägsna vita. Rockwell ville senare ha en total segregering mellan svarta och vita som en lösning på USA:s rasproblem. Han ville också anta ett repatrieringsprogram av svarta till Afrika. När USA:s armé desegregerades 1948, fruktade Rockwell en försvagning av moralen bland soldaterna.

År 1952 beordrades Rockwell att inställa sig vid Norfolk, Virginia. Vid ankomsten fick han veta att hans nästa stationering skulle vara Island. Eftersom familjer inte tilläts att följa med amerikanerna i det landet, så flyttade hans hustru och barn in hos hennes mamma på Barrington, Rhode Island. Efter några månaders tjänstgöring på Island, så återvände Rockwell till sin familj i Rhode Island. En kort tid senare så begärde han och hans hustru ut skilsmässa. Några månader efter sin återkomst till Island, deltog Rockwell vid en fest i Reykjavik. På festen träffade Rockwell Thora Hallgrímsson som senare blev hans fru. Rockwell berättade för Thora om sin politiska övertygelse, och sade att han antingen skulle bli en "luffare eller en stor man." De gifte sig den 3 oktober 1953 och vigdes av Thoras morbror som var biskop på Island. Paret firade sin smekmånad i Berchtesgaden, Tyskland, där Adolf Hitler hade haft sitt residens i Bayerska alperna.

Politisk aktivism

Under hans vistelse i San Diego i början av 1950-talet började Rockwell att intressera sig för politik och blev influerad av senator Joseph McCarthys motstånd mot kommunismen. Rockwell stödde general Douglas MacArthurs kandidatur till presidentposten i USA. Precis som MacArthur så började Rockwell röka majspipa som kom att bli ett av hans kännetecken. Rockwell började läsa Conde McGinleys Common Sense, en politisk tidning som introducerade honom till antisemitismen. Han läste Mein Kampf och Sions vises protokoll och började, än så länge privat, att anamma nationalsocialistiska värderingar. År 1952 så började Rockwell samarbeta med antisemitiska och antikommunistiska grupperingar. Samma år närvarade han vid the American Nationalist Conference, som organiserades av Conde McGinleys Christian Educational Association.

I juli 1958 demonstrerade Rockwell utanför Vita huset för att protestera mot president Dwight D. Eisenhowers beslut att skicka trupper till Mellanöstern. En dag fick han ett stort paket från en av hans anhängare som innehöll en sex meter stor hakkorsflagga. Han satte upp flaggan på väggen i sitt hem och gjorde ett altar med Adolf Hitlers porträtt i mitten, med tre tända ljus framför. Enligt hans egen biografi så hävdar Rockwell att han fick en religiös uppenbarelse och svor trohet till sin ledare med ett ”Heil Hitler” Rockwell och några anhängare fick tag på uniformer, beväpnade sig med gevär och revolvrar och började paradera runt hans hem i Arlington, Virginia. Fönstret till hans hem var öppet och man kunde se hakkorsfanan. En journalist skrev om Rockwell och han fick sin första publicitet. I presidentvalet 1964 ställde Rockwell upp som oberoende kandidat och fick 212 röster.[1] Han misslyckades med att ta guvernörsposten i Virginia 1965, han fick 5,730 röster eller 1.02 procent av det totala antalet. Han var en eftertraktad föreläsare och höll tal vid universitet mer än 100 gånger.

American Nazi Party

I mars, 1959 grundade Rockwell The World Union of Free Enterprise National Socialists, ett namn som valdes för att visa att man motsatte sig statligt ägande. I december samma år så ändrades namnet till American Nazi Party och högkvarteret flyttades till 928 North Randolph Street i Arlington, Virginia. Grundandet av partiet ledde till avsked från armén och förverkandet av den pension han hade rätt till. Rockwell var tvungen att skicka sin fru Thora och deras fyra barn till Island för deras egen säkerhets skull. Separationen var menad att vara tillfällig. Under de efterföljande månaderna så gled paret isär. Rockwell åkte till Island och försökte försonas med sin familj. Han var dock oförmögen att rädda äktenskapet och de skiljde sig senare. Hans relation med sin biologiska familj skulle inte bli densamma heller. Hans bror och syster vägrade tala med honom. Hans far förlät honom aldrig för att ha vanärat hans namn. Den ende han hade kontakt med var sin mor.

I syfte att få medieuppmärksamhet så höll Rockwell ett möte den 3 april år 1960, i National Mall i Washington, D.C. Rockwell gav ett två timmar långt tal som gav honom mer utrymme i tidningarna.

Rockwells nästa stora möte var på Union Square i New York. Han åkte dit och krävde tillstånd att få tala. Publiken var nära ett upplopp när Rockwell började besvara reporterns frågor. Rockwell sade att 80 procent av den judiska befolkningen i USA var kommunistsympatisörer och därför förrädare och borde gasas. Han fick eskort ut från New York och tilläts aldrig tala.

Vid ett nytt möte den tredje juli, 1960 blev Rockwell och hans mannar konfronterade av en mobb och ett upplopp följde. Polisen arresterade Rockwell och åtta partimedlemmar. Rockwell krävde en rättegång men blev istället skickad till en psykiatrisk institution i 30 dagar för observation. Efter mindre än två veckor släpptes han och ansågs kapabel att genomföra en rättegång. Han släppte en pamflett över händelsen som hette; How to get out or stay out of the insane asylum.[2] Efter denna händelse så blev han mer försiktig i sin retorik.

Rockwell hos Nation of Islam i Uline Arena, Washington DC, 25 juni 1961.

Under sommaren 1966 så ledde Rockwell en motdemonstration mot Martin Luther Kings försök att få stopp på segregeringen i den vita Chicago förorten Cicero, Illinois. Han trodde att King bara var ett redskap för judiska kommunister i dess försök att integrera USA. Trots att han beundrade FBI-chefen J. Edgar Hoovers ståndpunkt mot kommunistisk subversiv propaganda så visste han inte att han själv var föremål för FBI:s program för att bekämpa extrema grupper på höger och vänsterkanten. Mer känt som COINTELPRO.

Rockwell ledde American Nazi Party i att hjälpa Ku Klux Klan och liknande grupper mot den amerikanska medborgarrättsrörelsen, genom att försöka störa deras demonstrationer. Men han insåg snart att KKK var fast i det förgångna och var ineffektiva i att hjälpa honom i att föra en modern raskamp. Efter att han hört frasen ”Black Power” under en debatt 1966 med Black Panther ledaren Stokely Carmichael så ändrade Rockwell frasen till sin och myntade istället ”White Power”, på svenska ”Vit makt.” White Power skulle senare bli namnet på partiets tidning och senare även en bok utgiven av Rockwell.

Rockwells huvudsakliga budskap var rassegregering och han försökte få vänskapliga förbindelser med den amerikanska organisationen Nation of Islam. Han lovordade Elijah Mohammad som ”den svarte mannens Hitler” och för hans strävan att i att förespråka stolthet och integritet bland de svarta. Rockwell beundrade också den svarte aktivisten Malcolm X och såg honom som det svarta amerikas nästa ledare.

Trots Rockwells ibland extrema retorik så var hans huvudbudskap ”fred genom separation.” Han trodde att förr eller senare när det kalla kriget väl var över så var Amerika tvunget att ta itu med dess rasproblem. Om rasåtskillnad inte var möjligt så förutspådde Rockwell ett långvarigt rasproblem och ett framtida raskrig där ”färgen på din hud kommer att vara din uniform.” Rockwell trodde att konflikten nalkades då de vita så småningom skulle bli USA:s nya minoritet.

I början av år 1966 så gav Rockwell en intervju för tidningen Playboy.[3] Han intervjuades av den färgade journalisten Alex Haley som innan intervjun fick bedyra att han inte var jude. Rockwell gick med på intervjun därför att tidningen vände sig till unga vita män, en målgrupp som Rockwell ville nå. Intervjun var unik såtillvida att det var första gången sedan andra världskriget som en ledande nationalsocialist fick framföra sina åsikter ocensurerat.

World Union of National Socialists

I augusti, 1962, på grund av den känsliga passkontrollen, så åkte Rockwell i hemlighet till England via Irland. I Cotswolds grundade han tillsammans med Colin Jordan som var ledare för National Socialist Movement organisationen World Union of National Socialists (WUNS), innan han blev tvungen att åka tillbaka till USA. År 1966 publicerade den internationella gruppen National Socialist World, en tidning som redigerades av en före detta fysikprofessor vid namn William Luther Pierce.

National Socialist White People's Party

Den 1 januari år 1967, offentliggjorde Rockwell partiets nästa steg i dess utveckling. Han ändrade officiellt namnet från American Nazi Party till National Socialist White People’s Party (NSWPP). Deras nya slogan skulle bli ”White Power” som ersatte ”Sieg Heil.” Den nya strategin skulle vara att dra nytta av partiets ökade stöd i strömningarna efter demonstrationerna i Chicago och försöka fokusera organisationen på en världsomspännande vit nationalism till skillnad från den tidigare nordiska eller anglosaxiska provinsialismen. Ett internt nyhetsblad, The National Socialist Bulletin, startades för att stödja dessa ansträngningar.

Den 9-11 juni höll partiet sin nationella konferens i Arlington med syfte att omorganisera sitt ledarskap till ”att bereda en ny väg av professionalism.” ANP:s partipublikation The Stormtrooper ersattes med en ny tidning kallad White Power.

Rockwell var också den första att kasta av sig den nordiska ideologin av vad en arier skulle vara och ersatte den med en Pan Europeism, som accepterade alla vita nationaliteter, såsom Italienare, Greker och Spanjorer. Den tyska nationalsocialismen hade tidigare endast accepterat nordeuropéer och skandinaver som arier.

Ideologi och taktik

I jämförelse med andra politiska ikoner från 1960-talet, så var Rockwell en kombination av radikalreaktionär och kontrarevolutionär. I den meningen att han sökte betvinga vänsterns kulturella revolution i USA och att bevara den gamla livsstilen genom att gå ifrån mittfåran i politiken till barrikaderna. Men till skillnad från andra dåtida politiska grupper så höll sig Rockwell inom lagens råmärken och hävdade att han ”böjde sig kutryggig” för att göra det. Rockwell bekände sig till den "Nationalsocialistiska världsåskådningen" och framlade ett sjupungtersprogram av tidlösa principer på vilken realpolitiken baserades.[4]

Rockwells mest ökända taktik var marknadsföring och masspridning av förnekandet av Förintelsen. Han menade att Förintelsen bara var propaganda från kriget som blivit ett psykologiskt vapen i Sionisternas händer, avsett att ge vita skuldkänslor och att framtvinga västvärlden i att skänka miljarder i bistånd till Israel. Han hävdade ofta att om det inte vore för Förintelsen så skulle den Israeliska staten inte existera och det skulle heller inte finnas något allmänt spritt krav för att eliminera rassegregation och apartheid.

När Rockwell höll sina politiska möten så använde han vad han kallade “politisk jujitsu”: han använde fiendens styrka till sin fördel för att få uppmärksamhet. Han tyckte att allmänheten inte fick veta hela sanningen och var alltför lätt duperad av “tillrättalagda nyheter”, som kontrollerades av vad han menade var judedominansen inom media.

Rockwell stödde USA:s krig i Vietnam. Vid vissa tillfällen kunde han dyka in i anti-krigs demonstrationer, för att slita ner VietCong flaggorna som demonstranterna viftade med. Vore det inte för politikerna, hävdade han, så kunde Vietnamkriget lätt ha kunnat vinnas ”med ett par pojkscouter som hjälp.”

Mordet

Den 28 juni, 1967 skedde det första attentatet mot Rockwells liv. När han kom hem ifrån affären och svängde in på partiets uppfart på Wilson Boulevard, såg han att den var blockerad av ett fallet träd och en sopborste. Rockwell trodde att det var ett upptåg av kvarterets tonåringar. Medans en partimedlem tog bort hindret så avlossades två skott från bakom en hakkorsprydd uppfartspelare. Ett av skotten rikoschetterade från bilen förbi hans huvud. Rockwell hoppade ur bilen och förföljde hans tilltänkta mördare. Den 30 juni ansökte Rockwell om ett vapentillstånd, hans ansökan besvarades inte.

Den 25 augusti, 1967 dödades Rockwell av en kula när han lämnade en tvättinrättning som låg vid Dominion Hills köpcentrum vid Wilson Boulevard i Arlington, Virginia. Två kulor slog igenom vindrutan på hans 1958 års Chevrolet och den rullade sakta bakåt tills den stannade. Rockwell stapplade ut ur bilen, pekade mot köpcentrumets tak och kollapsade sedan med ansiktet uppåt på trottoaren. [5]

Skytten sprang längs med taket på köpcentret och hoppade ner på marken på baksidan. En butiksägare och en kund förföljde skytten, men kunde inte få en bra skymt av den flyende mannen. Andra kunder kallade på polisen och kollade efter Rockwells puls. Han hade ingen; den kulan som träffade honom hade slitit sönder flera stora artärer och vener strax ovanför hjärtat. Den interna blödningen var så kraftig att Rockwell förblödde inom två minuter.

En halvtimme senare vid en busshållplats några kilometer bort så greps John Patler -en före detta medlem av Rockwells parti- som den misstänkte mördaren, av en förbipasserande polisman som var bekant med Arlingtons nationalsocialister. Senare samma dag efter att fått höra om sin sons död så kommenterade Rockwells 78-årige far lakoniskt; ”Jag är inte alls förvånad. Jag har väntat på det ganska länge.”

Matt Koehl, andremannen inom NSWPP, försöker få laglig rätt till Rockwells kropp och alla NSWPP:s tillgångar. Vid hans död så hade NSWPP 300 aktiva medlemmar över hela landet och cirka 3000 finansiella sympatisörer. Trots att Rockwells föräldrar ville ha en privat begravning för honom i Maine så ville de inte ha en offentlig dispyt med nationalsocialisterna över hans kropp. Den 27 augusti sa en talesman för NSWPP att federala tjänstemän hade gett ett muntligt löfte om en militär begravning av Rockwell på Culpepers National Cementery, vilket han hade rätt till som veteran vid USA:s krigsmakt.

Den 29 augusti formerade flera dussin NSWPP-medlemmar och ett hundratal partisympatisörer en procession och körde 10 mil från Arlington till Culpeper. Vid kyrkogårdens portar möttes de av general Carl C. Turner och 60 militärpoliser som tillkallats från Vint Hill för att upprätthålla amerikanska arméns begravningsprotokoll. Dom stöddes av ett dussintal poliser från olika distrikt. Inga sörjande som hade nationalsocialistiska symboler på sig skulle få tillträde till kyrkogården. NSWPP medlemmarnas vägran att ta av sig uniformerna ledde till ett dödläge under dagen. De försökte tvinga sig in på kyrkogården tre gånger med flera arresteringar som följd. När skymningen kom så förklarade general Turner att Rockwell inte kunde begravas förrän NSWPP gjorde en ny begäran och lovade att följa begravningsprotokollet.

Den 8 februari 1968, lade NSWPP in en begäran för att få hålla en nationalsocialistisk begravning för Rockwell på en federal kyrkogård. Den 15 mars 1969, beslöt en federal distriktsdomare att häva arméns tidigare beslut att Rockwell skulle vara berättigad till en begravning med fulla militära hedersbetygelser. Rockwells sista viloplats är fortfarande okänd.

Patler dömdes mot sitt nekande till 20 års fängelse för mordet på Rockwell. Han frigavs redan 1975 men misskötte sin villkorliga frigivning och fängslades igen. Han frigavs för gott 1981.

Köpcentret där Rockwell mördades kallas fortfarande Dominion Hills köpcenter. Anhängare till Rockwell brukade måla ett hakkors på det ställe på parkeringsplatsen där han avled, för att hedra hans minne.

Eftermäle

Rockwell har bland andra inspirerat den kände nationalisten David Duke. Som student vid high school skall Duke ha sagt när han fick reda på Rockwells död: ”Den störste amerikanen som någonsin levat har blivit skjuten och dödad.” Två av Rockwells medarbetare, Matt Koehl och William Luther Pierce grundade sina egna organisationer. Koehl som var Rockwells efterträdare, flyttade NSWPP till Wisconsin och grundade New Order. Pierce grundade National Alliance.

Tal

Externa länkar

Källor

Referenser