Frans Wahlberg

SS-Unterscharführer Frans Wahlberg, född 1900, död 1970, var en svensk frivillig i Waffen-SS under andra världskriget.

Stockholmaren Frans Wahlberg jobbade under 1930-talet som banktjänsteman i Peru innan han när det spanska inbördeskriget brutit ut sökte sig ner till Spanien för att delta på Francos sida i konflikten. Han finns upptagen i listorna med det ”förspanskade” namnet Alphons Walberg. Han sökte sig sedan till Waffen-SS tillsammans två finländska spanienfrivilliga. I Waffen-SS rullor finns en Frans Wahlberg som även gick under namnet Alfons eller Alfonso. Allt tyder på att det är samma person.

I juni 1941 skrevs han in i Waffen-SS och tjänstgjorde i SS-Division "Wiking"s infanteriregemente Westland innan han överfördes till 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland"s pansarspaningsbataljon AA11 som började sättas upp i maj 1943.

Den 21 april 1945 tillfångatogs Wahlberg av sovjetiska trupper i Reinickendorf, en av Berlins nordliga förorter. Efter ungefär ett års fångenskap återvände han till Sverige i maj 1946.

Väl hemma skrev Wahlberg en artikel i Den Svenske Folksocialisten där han berättade om sin fångenskap:

“

Vårt truppförband deltog i försvaret av Reinickendorf den 21 april 1945. Det var hopplöst. Allt var en enda stor oreda. Alla försökte komma undan till Berlin. Efter ett par timmar hörde jag plötsligt skottväxling med pansarvärnskanoner, såg sedan en eldkvast slå ut från våra Sturmgeschütze. Kort därpå hördes en kraftig detonation. Jag förstod att något hänt och när allt var lugnt sökte jag mig tillbaka. Det var som jag befarat: av Sturmgeschützen fanns endast en rykande skrothög med några förbrända lik omkring. (Efter en kort eldstrid omringades han av sovjetiska soldater) De ropade till mig: ”Germanski soldat! Kamerad!” och steg upp ur sitt skyddsläge och räckte upp händerna. Det var en anvisning för hur jag skulle bete mig. De körde mig till en gård i närheten. Där var ett garage. De öppnade dörrarna och med maskinpistolerna riktade mot mig befallde de mig att gå in. En soldat tog av mig min klocka – det är det första ryssarna gör – samt rev av mig mina utmärkelsetecken varefter de visiterade mig noggrant [...] Jag tog för givet att ryssarna plågade ihjäl sina fångar med detta var nog delvis propaganda. Detsamma trodde ju ryssarna om oss, att en plågsam död väntade envar, som blev tillfångatagen. Det är omöjligt att avgöra hur mycket som är sant av detta. För mig såg det emellertid mörkt ut, jag bar ju SS-uniform. Det togs ofta stor hänsyn till vilket truppförband fångarna tillhörde. Så gjordes även hos oss. Tillfångatagna politruker och NKVD-soldater blev i regel inte gamla. (Senare deltog han i en fotmarsch mot Küstrin tillsammans med 2 000 andra krigsfångar) Några fångar försökte rymma när vi passerade en skog men mongolerna var påpassliga och sköt ner dem. Många stupade på vägen, kanske av trötthet, kanske i avsikt att rymma. Men så fort någon föll, var en mongol framme och stack honom med bajonetten. Om han inte reagerade krossade de hans huvud med gevärskolven, varefter kroppen slängdes i diket.

”

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Spanska inbördeskriget