Francisco Franco
| ||
| Namn | Francisco Franco | |
Titel
|
El Caudillo | |
|---|---|---|
| Politiskt parti | FET y de las JONS (Falangistpartiet) | |
Född
|
4 december, 1892, Ferrol, Galicien | |
Avliden
|
20 november, 1975, Madrid | |
Yrke
|
Statschef | |
Gemål
|
Carmen Polo | |
Francisco Franco (fullständigt namn: Francisco Paulino Hermenegildo Teódulo Franco y Bahamonde Salgado Pardo de Andrade) född den 4 december år 1892 i Ferrol, Galicien, Spanien och avliden den 20 november år 1975 i Madrid, Spanien. Spansk officer och falangistisk politiker. Spaniens statschef med titeln "El Caudillo" under åren 1939-1975.
Innehåll
Biografi
Francisco Franco föddes i staden Ferrol i Galicien, Spanien. I sin barndom var Franco tystlåten men disciplinerad, han blev i tidig ålder skolad i militärskolor. Franco lärde sig vurma för militära grundtankar om Gud, nationalistisk heder, armén, de ärorika traditionerna, och så vidare. 17 år gammal lämnade han 1910 infanteriakademin med ranken underlöjtnant. Redan som tonåring levde han ett asketiskt liv och avstod från allt vad rökning och alkohol hette, denna livsstil skulle han följa hela livet. Han uppskattade den militära disciplinen som han fann inom militären mest.
Franco klarade sig utmärkt inom det militära men hade dock svårt att få vänner. Hans första kommendering var vid 8:e infanteriregementet Zamora, placerad i El Ferrol. Franco sökte vid samma tid förflyttning till Afrika men fick avslag. Han drev soldaterna under sig extremt hårt och de tvingades exercera intill gränsen av vad de orkade och långt hårdare än andra av deras kamrater. Franco ville hela tiden till Afrika för att strida, något som till och med många äldre såg som en livsfarlig och obehaglig kommendering. Den 14 maj 1912 var Franco för första gången deltagande i aktiv strid, i Afrika, staden Haddú-Allal-u-Kaddur. Juli samma år befordrades han till löjtnant. I september samma år fick han sin första tapperhetsmedalj och så fortsatte det för Franco. Han drev sina soldater i Afrika (trots sin väldigt unga ålder) med perfektionistisk iver och var noggrann med deras hälsa och utrustning. Han skapade en stark respekt och disciplin hos sina soldater och var totalt orädd i strid, han tvekade heller aldrig att personligen leda de anfall han gav order om.
Våren 1915 utnämndes Franco till kapten. Samma år den 25 maj fick han sin tredje tapperhetsmedalj och blev chef över tredje kompaniet tredje bataljonen. 1916 skadades han svårt i strid, under ett rutinuppdrag i Afrika. På marken låg han då skadad och fortsatte kommendera sina trupper mot fienden. Hemma i Spanien ansökte Franco om att bli befordrad till major men blev nekad. Han tilldelades dock utmärkelsen Maríe-Cristinas kors, ett av de högsta militära tapperhetstecknen. Efter tillfrisknandet var Francos högsta önskan att få kriga igen och ville tillbaka till Afrika, men då det ej fanns någon ledig tjänst för honom där avslogs ansökan.
Vid 30 års ålder var han Europas yngste brigadgeneral, och kommendant för spanska främlingslegionen, stationerad i spanska Marocko. Efteråt var han stationerad på spanskt fastland där han hjälpte till med att slå tillbaka anarkiststrejker. Legionens slagord löd "Viva la muerte" ("leve döden").
Efter år 1936 då Spanien fick en regering med en blandning av socialister, kommunister, anarkister och liberala republikaner började landet närma sig en tid av oroligheter där våld mellan olika politiska grupper uppkom allt mer. Kommunisterna i landet utförde dåd mot katolska kyrkan, där man bland annat mördade ett flertalet präster och nunnor. Den fascistiska politiska aktivisten José Antonio Primo de Rivera mördades även av dessa krafter. Militären kände på sig att en kommunistisk diktatur började få makten vilket ledde till att Franco och andra militärer deltog i en kupp emot den spanska vänsterregeringen. Kuppen misslyckades och det spanska inbördeskriget inleddes.
Spanska inbördeskriget
- Se huvudartikel: Spanska inbördeskriget.
Det spanska inbördeskriget pågick mellan 17 juli 1936 till 1 april 1939 och förstörde landet mycket innan Francos konservativa grupper stödda av bland andra Mussolinis och Hitlers trupper och rumänska fascister, segrade mot kommunisterna och Franco kunde gripa makten i landet och införa en katolsk konservativ nationalistisk regim.
Francos regim
I segertalet efter inbördeskriget sade Franco att "en totalitär stat skall härska i Spanien". Med Franco vid makten var det nationalsyndikalistiska Falangistpartiet det enda tillåtna i landet. Vissa av falangisterna blev dock besvikna när Franco slog ihop falangen med andra spanska högergrupper som carlisterna och bildade Falange Española Tradicionalista y de las Juntas de Ofensiva Nacional-Sindicalista för att själv överta kontrollen över landet. Falangismen som grundades av José Antonio Primo de Rivera stödde tanken att staten borde ingripa i planerandet av ekonomin i landet (nationalsyndikalism) medan Franco var mer av en konservativ diktator snarare än den typen av renodlad fascist.
Den francoistiska regimen värnade om traditionella värderingar, sträng katolicism och nationalism. Enligt propagandan styrde Franco med Guds nåd ("Caudillo de España por la gracia de Dios") och regimen totalförbjöd sådant som ansågs vara osunt och okristet. Enbart kyrkliga vigslar sågs som legitima, abort förbjöds, skilsmässor förbjöds enligt lag. Det var i Francos Spanien förbjudet för par att kyssas offentligt, det var även otillåtet för män att visa bar överkropp på badstränderna för vilka strikta regler infördes. Kvinnan i samhället närmast omyndigförklarades. Homosexualitet, tillsammans med pedofili och prostitution, sågs som perverst och totalförbjöds och bekämpades hårt. Samtliga språk som ej var spanska "raderades" genom t.ex nedplockningar av vägskyltar och böcker. Man skapade ungdomsorganisationer och skolade barnen i francoistiska värderingar. Ett stort monument till fallna fascister, liksom Franco själv, under inbördeskriget byggdes, de stupades dal.
Under andra världskriget
Under andra världskriget stod Spanien neutralt men skickade dock frivilliga trupper att hjälpa axelmakterna i öst mot Sovjet, bland annat Division Azul (svenska: Blåa Divisionen). Francos regim var dock neutral till västerländska länder och förbjöd spanjorer att kriga mot andra länder som axelmakterna var i krig mot, Franco var cynisk och såg till Spaniens bästa, att landet behövde få in viktiga varor (olja, vete) från USA och England och därmed ville han inte gå i krig mot dessa. De allierade länderna införde dock en del sanktioner mot Spanien vilket bidrog till en försämrad ekonomi, även om Spanien redan efter inbördeskriget var extremt fattigt.
Franco skrev till Hitler 3 juni 1940 med ett erbjudande om att gå med i kriget på Tysklands sida och den 16 juni lämnade general Juan Vigón de villkor Franco ställt för att gå med till Hitler: hela Marocko skulle bli spanskt, Gibraltar, Oran i Algeriet, Sahara till 20 breddgraden och en utvidgning av de små spanska kolonierna i Guinea och Västindien samt livsmedel och vapen. Hitler var måttligt intresserad då han var övertygad om att England skulle falla när som helst och då ville han inte skänka bort sådana löften i onödan.
Franco vände sig sedan till Mussolini för stöd, som han inte fick. Beskedet från det fascistiska Italien löd att han får väl göra sin krigsinsats innan han kan räkna med någon vinst. England visade sig vara svårare att slå än Hitler trott och därmed började Tyskland intressera sig för Franco igen.
23 oktober 1940 möttes Franco och Hitler i Hitlers privata tåg för att diskutera Spaniens inträdande på axelmakternas sida i kriget, men Franco ställde höga krav (mat, landområden, utrustning) och någon pakt blev det aldrig. De inledde mötet med mycket smicker men förhandlingarna kom att göra de två ledarna mer till fiender än kamrater. De förhandlade i nio timmar avbrutna av endast en lunch och då och då blev Hitler så irriterad på Francos "malande röst" att han måste lämna vagnen. Franco, som den militärt utbildade general och taktiker han var, fördjupade sig i tekniska detaljer så grundligt att Hitler blev uppenbart irriterad och tolkarna vågade inte översätta när han en gång kallade Franco för "ynkrygg".
Hitler skall fem dagar senare i ett möte med Mussolini ha sagt att han hellre får fyra kindtänder utdragna än träffar Franco igen och Joseph Goebbels skrev några fientliga meningar om Franco i sin dagbok. Vissa historiker menar att Franco delade lite gemensamt med Hitler och att Tredje Rikets hedendom/ockultism stod som raka motsatsen till Francos kristna styre, andra menar att Franco ställde för höga krav då han visste att Hitler aldrig skulle gå med på dessa.
Man har även sagt att Spanien under denna tiden inte hade återhämtat sig efter det spanska inbördeskriget och egentligen inte hade så mycket att bidra med i kriget. Francos krav kan ses som orimliga och nästan löjliga med tanke på att Spanien hade olja för endast en och en halv månads krig. Hitler och axelmakterna kände sig svikna av Franco, som de hade hjälpt till makten under inbördeskriget. Hitler sade 1942 bland annat att Franco borde bygga ett monument för de tyska flygplanen då han utan Hitlers och Mussolinis hjälp troligen hade slagits ned av regeringens styrkor.
Under kriget stod Spanien öppet för judiska flyktingar från Vichyfrankrike och andra europeiska länder, det beräknas att omkring 40.000 judar flydde till Spanien och fick slå sig ned i landet 1940 och totalt ska över 200.000 judar ha räddats av Franco under kriget. Spanien blev en fristad för judar på flykt undan Hitlers styrkor och spanska diplomater som agerade utanför Francos auktoritet skyddade judar i Ungern och Balkan.
Efter andra världskriget
Efter andra världskriget stod Franco kvar vid makten men Förenta nationerna vände Spanien ryggen och landet var isolerat av omvärlden och fattigt. Under Kalla kriget allierade sig dock USA på grund av Francos starka antikommunistiska regim, med Spanien mot Sovjetunionen. I gengäld hjälpte USA till med att göra Spanien till medlem av FN år 1955. En av landets största inkomstkällor blev den så kallade charter-turismen under 1950 och 1960-talet, vilket också gav en vändning för den spanska ekonomin.
Som diktator var Franco rätt blyg och samtliga tal som hölls till nationen var alltid extremt noggrant nedskrivna och planerade till skillnad från exempelvis Benito Mussolini i Italien som ofta höll spontana tal och möten. Under hela Francos tid som ledare var det endast ett femtontal personer som stod honom såpass nära att de kunde kalla honom för "du".
Francos död och begravning
När Franco blev äldre blev stämningen spänd inom olika grupper som ville styra Spanien efter att Franco dött. 19 juli, 1974 blev Franco sjuk på grund av olika hälsoproblem med åldern och Juan Carlos tog över uppgifterna som statschef. Franco blev friskare 2 september och återtog sina plikter som nationens ledare men ett år senare föll han tillbaka i sjukdom. 30 oktober föll han i koma och fick livsuppehållande behandling. Franco avled precis efter midnatt 20 november, 1975, han var då 82 år, bara två veckor från sin 83e födelsedag, samma datum som även José Antonio Primo de Rivera dog.
I TV lästes de nu kända orden "spanjorer, Franco... är död" upp av en tårögd reporter som avslutade meddelandet med gråt i halsen: "leve Spanien". Det hölls en enorm statsbegravning. Francos kropp placerades i en genomskinlig kista med glas, många tusentals sörjande besökte minnesstunden. Veteraner saluterade framför kistan och korset med både militära hälsningar och vissa med romerska hälsningar. Generaler, soldater, nunnor, barn, falangister, präster och självaste Pinochet samt Hugo Banzer besökte minnesstunden för att sörja. Det hela filmades även. Man hade en enorm militärparad. Senare körde man Francos kista till Valle de los Caídos. Utanför stod folket med spanska flaggor och kors och Francos kista placerades i graven i minnesplatsen.
Citat
- "Det är inte så mycket att säga om den, jag blev kadett vid 14 års ålder och var då ej längre en pojke utan en man" -Francisco Franco om sin barndom, circa 1950.
- "Den jord som vi beträder, herr president, är spansk ty den har erövrats till det högsta pris och betalats med det värdefullaste mynt: det spanska blodet!" -Franco till Primo de Rivera 1924 i Marocko.
- "Jag är ansvarig enbart inför Gud och historien" -Franco, angivet i den spanska författningen.
- "Herre, Du som anförtrott Spanien i min hand, förmena mig inte nåden att till Dig återge ett i sanning katolskt Spanien" -Den bön som skrivits för Franco själv.
- "Vi strävar efter att forma en nationell front mot de judiska frimurarlogerna, mot Moskva och mot de marxistiska sällskapen".
- "Vi har rivit upp den marxistiska materialismen och desorienterat frimureriet. Vi har omintetgjort de sataniska intrigerna hos den hemliga frimurar-superstaten. Trots sin kontroll över världens press och internationella politiker. Spaniens kamp är ett korståg, som Guds soldater bär vi med oss världens evangelisation!"
- "Där jag är kommer det aldrig att finnas någon kommunism."
|
i ämnesportalen om Spanska inbördeskriget |
Bildgalleri
Olika fotografier på Francisco Franco.
