Carlism
Carlism var en värdekonservativ, antikapitalistisk, katolsk och monarkistisk folkrörelse i Spanien vars syfte var att sätta en sidolinje till huset Bourbon på den spanska tronen. Rörelsen uppstod när infanten Don Carlos, hertig av Molina (1788-1855) genom den pragmatiska sanktionen 1830 berövades arvsrätten till den spanska tronen till förmån för broderns, kung Ferdinand VII:s dotter, sedermera drottning Isabella II.
Om carlismen
Carlismen var en politisk kraft av betydelse från Don Carlos landsflykt 1833 till Francos död 1975. Som värdekonservativ, katolsk och monarkistisk, har carlismen varit en av liberalismens och modernismens huvudmotståndare i Spanien och som sådan spelat en viktig roll i såväl 1800-talets (carlistkrigen 1833–1840, 1847-1849, 1872-1876) som 1900-talets (1936-1939) spanska inbördeskrig.
Det folkliga stödet för carlisterna har haft sin grund i motståndet mot de spanska liberalernas fientliga inställning till kyrkan och religionen vilket stötte folkets religiositet, mot deras krav på privatisering av kyrko- och allmänningsjorden vilket drabbade småbönderna som brukade denna jord, samt mot deras centralism vilket inskränkte det regionala och lokala självstyret. Carlismens största stöd har därför funnits i Navarra, som traditionellt åtnjutit en hög grad av självständighet inom ramen för den spanska monarkin. Navarra var också den enda baskiska region som inte ställde sig på republikens sida under inbördeskriget 1936-1939.
Carlismen var en folkrörelse med förankring i alla samhällsklasser, men framför allt bland bönder och arbetare. Under 1900-talet var carlisterna aktiva vid skapandet av den katolska fackföreningsrörelsen i Spanien. Carlism har också varit en politisk åskådning som gått i arv över många generationer.
Kärnan i den carlistiska ideologin kan sammanfattas med orden Dios, Patria, Fueros, Rey. Dios (Gud) då den katolska tron utgör grunden för det carlistiska tänkandet. Patria (fosterlandet) för en icke-nationalistisk patriotism med utrymme för lokalt och regionalt självstyre. Fueros (rättigheter) för rätten till självstyre. Rey (konungen) som den rätte arvtagaren till tronen som skall styra landet med hänsyn till kyrkans lagar och rikets traditionella sedvanor.
1937 tvingade Franco carlisterna att förena sig med falangen till det statsbärande partiet Falange Española Tradicionalista y de las JONS. Idag är carlismen en rörelse med liten anslutning och obetydligt inflytande. Den är dessutom splittrad i flera grenar, bland annat en socialistisk. Efter Spaniens demokratisering på 1970-talet invaldes en carlist i senaten.
Se även
|
i ämnesportalen om Politiska begrepp |
