Elektriska bad
Elektriska bad, är en avrättningsmetod som enligt Förintelseöverlevaren Stefan Szende ska ha använts för att massavrätta judar under Förintelsen. Szende beskriver i sin bok Den siste juden från Polen publicerad 1944 hur tåg anländer till koncentrationslägret Belzec varpå fångarna förs in i ett rum inklätt i metall. Golvet sänks ner i vatten varpå en stark elektrisk ström kopplas på och vattnet blir strömförande vilket leder till döden. Efter avrättning lyfts golvet upp varpå en ny ström kopplas på, denna gång på det metalliska golvet. Det elektrifierade golvet får kropparna att förvandlas till aska som sedan töms ut med hjälp av stora lyftkranar som lyfter golvet. Efter avslutad process är det elektriska badet redo för en ny grupp fångar som ska möta samma öde. Flera tusen judar avrättas enligt Szende vid varje tillfälle.
Innehåll
Döda människor + bad - propaganda från Första världskriget
Revisionister som bedriver forskning kring ämnet Förintelsen har påpekat att många anklagelser mot Tyskland under andra världskriget har likheter med anklagelser från första världskriget. Under första världskriget riktades anklagelser om att kroppar upphängda på krokar fick passera genom ett bad, men i syfte att desinfektera dem.[1] [2] [3]
Se även
- Dieselavgaser
- Eldgropar
- Elektriska duschar
- Elektriska golv
- Gaskammare
- Gasugnar
- Gasvagnar
- Osläckt kalk
- Ångkammare
Referenser
Källor
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
