Wolfowitzdoktrinen

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Paul Wolfowitz en av författarna till doktrinen som bär hans namn

Wolfowitzdoktrinen är ett inofficiellt namn som gavs den initiala versionen av Försvarsplaneringshandledningen för åren 1994 till 1999 (från 18 februari 1992), som gavs ut under biträdande försvarsministern Paul Wolfowitz och hans ställföreträdare Scooter Libby. Dokumentet var inte tänkt att publiceras offentligt men läckte till New York Times den 7 mars 1992 och gav upphov till en kontrovers om USA:s utrikes och försvarspolitik. Dokumentet kritiserades för att vara imperialistiskt och förespråkande av unilateralism och förebyggande militära attacker mot potentiella hot från andra nationer och för att hindra andra nationer att bli stormakter.

Ramaskriet var så stort att dokumentet snabbt skrevs om under överseende av försvarsminister Dick Cheney och general Collin Powell innan det officiellt publicerades den 16 april 1992. Många av dess grundsatser återfanns senare i den så kallade Bushdoktrinen, som beskrevs av senator Edward Kennedy som ”ett manifest för 21 århundradets amerikanska imperialism som inget land kan eller bör acceptera”.

Doktrinens huvudpunkter

Supermaktens status

Doktrinen fastställer USA:s roll som världens enda kvarvarande supermakt efter Sovjetunionens kollaps och slutet på Kalla kriget och utropar som mål att behålla den positionen.

Vårt första mål är att förhindra återkomsten av en ny rival, antingen inom Sovjetunionens gamla territorium eller någon annanstans, som kan ge upphov till samma hot som fanns från det forna Sovjetunionen. Det är ett dominerande övervägande som ligger bakom den nya regionala försvarsstrategin och kräver att vi strävar efter att förhindra en fientlig makt från att dominera en region vars resurser skulle, under samlad kontroll, vara tillräckligt för att generera en ny global makt.

Detta skrevs om till 16 april releasen.

Vårt mest fundamentala mål är att avvärja eller slå ner vilken attack som helst oavsett varifrån den kommer. Det andra målet är att stärka och utveckla systemet av försvarsarrangemang som binder de demokratiska och likasinnade nationerna samman i försvar mot aggression, utveckla samarbetet, undvika nationstänkandet av försvarspolitiken och förse säkerhet till en lägre kostnad och med mindre risk för alla. Vår preferens för ett kollektivt svar för att förhindra hot eller vid behov för att ta itu med dem, är en viktig del av vår regionala försvarsstrategi. Det tredje målet är att förhindra någon fientlig makt från att dominera en region som är kritisk för våra intressen, och även på så sätt stärka de hinder mot ett återuppståndet globalt hot mot amerikanska intressen och våra allierade.

USA:s primära mål

Doktrinen fastställer USA:s ledarskap för den nya globala världsordningen.

USA måste visa det nödvändiga ledarskapet för att etablera och försvara den nya ordningen som håller löftet att övertyga våra rivaler att de inte behöver sträva efter en större roll eller försöka föra en aggressivare attityd för att skydda sina legitima intressen. I icke-försvarsområden måste vi stödja de intressen i de industrialiserade länderna för att avskräcka dem från att utmana vår ledarroll eller försöka störta den etablerade politiska och ekonomiska ordningen. Vi måste behålla mekanismen för att avskräcka potentiella konkurrenter från att ens eftersträva en större regional eller global roll.

Detta skrevs om till 16 april releasen.

Ett av de primära uppgifterna vi möter idag i formandet av framtiden är att föra de gamla allianserna in i en ny era och försöka vända gamla fiender till fruktsamma samarbeten. Om vi och andra ledande demokratier fortsätter att bygga ett demokratiskt säkerhetssamhälle, så kommer vi få en säkrare värld. Om vi agerar enskilt däremot, kan nya problem uppstå.

Unilateralism

Doktrinen tonar ned betydelsen av internationella koalitioner.

Precis som koalitionen som motsatte sig den Irakiska aggressionen bör vi anta att framtida koalitioner är tillfälliga samlingar, som ofta inte varar längre än krisen som skapat dem och som oftast bara har generella formuleringar om de mål som måste uppnås. Hursomhelst, förståelsen att världsordningen backas upp av USA kommer att bli en stabiliserande faktor.

Detta skrevs om med en annan betoning till 16 april releasen.

Vissa situationer som den krisen som ledde till Gulfkriget kommer sannolikt att alstra tillfälliga koalitioner. Vi bör planera för att maximera värdet av sådana koalitioner. Detta kan inkludera specialiserade roller för våra styrkor samt utveckla samarbetsmetoder med andra.

Förebyggande interventioner

Doktrinen fastställer USA:s rätt att intervenera när man anser det lämpligt.

Även om USA inte kan bli hela världens polis och vara tvungna att rätta till alla orättvisor så kommer vi ta på oss rätten att ha det yttersta ansvaret att selektivt möta de hot som inte bara hotar våra intressen, men även de mot våra allierade och vänner, eller vilka som allvarligt kan skada de internationella relationerna.

Detta mjukades upp aningen till 16 april releasen.

Medan USA inte kan bli världspolis och ta ansvar för att lösa alla internationella säkerhetsproblem, kan vi inte heller tillåta att våra viktiga intressen enbart beror på de internationella mekanismer som kan blockeras av länder vars intressen kan vara mycket annorlunda än våra egna. Där våra allierades intressen är direkt berörda, måste vi förvänta oss att ta en lämplig del av ansvaret, och i vissa fall spela den ledande rollen; men vi bör behålla möjligheterna att selektivt ta itu med de säkerhetsproblem som hotar våra egna intressen.

NATO

Doktrinen fastställer NATO som ett instrument för USA:s inflytande i Europa.

NATO kommer även i fortsättningen att vara en oumbärlig bas för en stabil säkerhetsmiljö i Europa. Därför är det fundamentalt viktigt att bevara NATO som ett primärt instrument för västs försvar och säkerhet såväl som för USA:s kanal och inflytande i Europeiska säkerhetsfrågor. Emedan USA stöder den Europeiska integrationen måste vi förhindra uppkomsten av ett Europa-enbart säkerhetsarrangemang vilket skulle underminera NATO och i synnerhet alliansens integrerade säkerhetsstruktur.

Det ryska hotet

Doktrinen belyser det möjliga hotet från ett återuppstått Ryssland.

Vi fortsätter att erkänna att de samlade konventionella krafterna i de stater som tidigare ingick i Sovjetunionen har den största militära potentialen i hela Eurasien och vi bortser inte risken att stabiliteten i Europa hotas av en nationalistisk backlash i Ryssland och möjliga ansträngningar att i Ryssland införliva de nyligen erkända staterna Ukraina, Vitryssland och möjligen andra länder… Vi måste dock vara varse om att de demokratiska framstegen i Ryssland inte är oåterkalleliga och trots deras nuvarande vedermödor kommer Ryssland att vara den starkaste militärmakten i Eurasien och den enda makten med kraft att förinta USA.

Detta togs bort till 16 april releasen för en mer diplomatisk formulering.

USA har mycket att vinna på att förespråka en demokratisk väg och fredliga förbindelser med Ryssland, Ukraina och andra delar av före detta Sovjetunionen.

Oljan

Doktrinen klargör det strategiska intresset i Mellanöstern och sydvästra Asien.

I Mellanöstern och sydvästra Asien är vårt övergripande mål att vara den dominerande utländska makten i regionen och försvara USA:s och Västvärldens tillgång till regionens olja.

I 16 april releasen var man mer saklig och bekräftade USA:s åtaganden till Israel.

I Mellanöstern och Persiska viken, strävar vi efter att främja regional stabilitet, avskräcka aggression mot våra vänner och våra intressen i regionen, skydda amerikanska medborgare och deras egendom, och skydda vår tillgång till de internationella luft- och sjövägarna till regionens olja. Förenta staterna har åtagit sig att försvara Israels säkerhet och att upprätthålla det kvalitativa försprånget som är avgörande för Israels säkerhet. Israels tilltro för sin säkerhet och USA-Israels strategiska samarbete bidrar till stabiliteten i hela regionen, vilket visades på nytt under kriget i Persiska viken. Samtidigt gav vårt stöd till våra arabiska vänner att försvara sig mot angrepp vilket också stärker säkerheten i hela regionen, även för Israel.

Se även

Chess.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Geopolitik


Källor