Walther Nehring

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Walther Nehring (längst till höger) tillsammans med Fritz Bayerlein (till vänster) och Erwin Rommel (till vänster om Nehring) i Nordafrika, april 1942.

General der Panzertruppen Walther Nehring, född den 15 augusti 1892, död den 20 april 1983, var en tysk officer i Heer under andra världskriget. Han ledde under kriget olika pansarförband, upp till arménivå, på östfronten och även den tyska Afrikakåren i Nordafrika. Nehring förlänades med svärden till sitt riddarkors.

Första världskriget

Walther Nehring påbörjade sin militära karriär 1911 och deltog inom infanteriet under första världskriget. Våren 1916 förflyttades han efter eget önskemål till flygtrupperna. Han störtade under flygutbildningen och efter att ha återhämtat sig återkom han till infanteriet. Efter kriget fortsatte hans militära karriär i Reichswehr.

Pansarofficer

I början av 1932 började Nehring tjänstgöra som förste generalstabsofficer (Ia) inom inspektionen för de motoriserade förbanden och han hade Heinz Guderian som stabschef. De kommande åren arbetade Nehring med utvecklingen av det tyska pansarvapnet. Efter utbildning vid krigsakademin i Berlin blev han i oktober 1937 befälhavare för ett pansarregemente.

När XIX. Armeekorps sattes upp i Wien sommaren 1939 med Guderian som befälhavare blev Nehring dess förste generalstabschef. Han hade denna roll under fälttåget i Polen samt fälttåget i väst 1940. I oktober 1940 blev han den första befälhavaren för den nyuppsatta 18. Panzer-Division. Han ledde sin division på den centrala delen av östfronten efter den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, sommaren 1941. Den 24 juli förlänades Nehring med riddarkorset. I slutet av januari 1942 lämnade han sitt befäl och placerades i befälsreserven.

Afrika

I slutet av februari 1942 förflyttades Nehring till Nordafrika och ökenkriget. Han fick befälet över den tyska Afrikakåren. Den 31 augusti sårades han svårt i ett bombanfall och flögs den 10 september hem till Tyskland. Redan den 15 november var han, trots att han inte var fullt återställd, tillbaka i tjänst och fick rollen som Befehlshaber Tunesien. I denna tjänst hade Nehring tillsammans med sin i stort sett obefintliga stab det övergripande ansvaret för det tyska försvaret i Tunisien. Efter en mindre framgång vid Tebourba placerades han i december i befälsreserven och återvände till Europa.

Östfronten

Den 10 februari 1943 fick Nehring befälet över XXIV. Panzerkorps som stred på södra delen av östfronten. Den 2 augusti sårades han för femte gången för förlänades med såradmärket i guld. Den 8 februari 1944 förlänades Nehring med eklöven till sitt riddarkors för sin kårs insatser i området kring Kanew, söder om Kiev.

I slutet av april ledde Nehring tillfälligt 4. Panzerarmee vid floden Weichsel, en armé som han samma sommar ledde under en månads tid. Han ledde sedan XXXXVIII. Panzerkorps en kort tid innan han insjuknade och tvingades lämna sin post. I mitten av oktober återvände han till aktiv tjänst och fick åter befälet över sin gamla kår XXIV. Panzerkorps. För sina insatser under den sovjetiska Weichsel-Oder-operationen förlänades Nehring den 22 januari 1944 med svärden till sitt riddarkors.

Nehrings sista tjänst var som befälhavare för 1. Panzerarmee innan han gick i amerikansk krigsfångenskap. Han frisläpptes 1948.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Första världskriget

Andra världskriget

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget