Afrikakåren
Afrikakåren eller Den tyska Afrikakåren var den tyska expeditionsstyrkan i Afrika under Nordafrikakampanjen under andra världskriget. Till en början sändes man som en insatsstyrka för att förstärka det italienska försvaret av deras afrikanska kolonier, styrkan kämpade i Afrika under olika beteckningar från mars 1941, tills man kapitulerade i maj 1943. Enhetens mest kända befälhavare var fältmarskalk Erwin Rommel.
Organisation
Afrikakåren bildades den 11 januari 1941 och en av Hitlers favoritgeneraler, Erwin Rommel, utsågs till befälhavare samma dag. Högkvarteret stationerades i Libyen. Ursprungligen skulle Hans von Funck tagit befälet, men Hitler avskydde von Funck, eftersom han hade varit personalofficer till Werner von Fritsch fram tills von Fritsch avskedades 1938.
Den tyska arméns överkommando (Oberkommando der Wehrmacht, OKW) hade beslutat att skicka en "stödjande kraft" till Libyen för att hjälpa den italienska armén. Den italienska armégruppen hade blivit utmanövrerade av de brittiska styrkorna i Operation Compass (9 december 1940 - 9 februari 1941). Den tyska förstärkningen, som leddes av Rommel, bestod först enbart av 5. pansarregementet, som sattes samman av det andra regementet av 3. pansardivisionen. Dessa element organiserades till den 5. lätta divisionen när de anlände till Afrika från 10 februari till 12 mars 1941. I slutet av april och i maj blev 5. lätta divisionen sammanslagen med delar av den 15. pansardivisionen som överfördes från Italien. Vid den här tiden bestod Afrikakåren av de två divisionerna, och var underordnad det italienska överkommandot i Afrika.
Den 15 augusti 1941 döpte man om den tyska 5. lätta divisionen till 21. pansardivisionen, vars ledning fortfarande var Afrikakåren. Under sommaren 1941 ökade O.K.W. närvaron i Afrika och skapade ett nytt högkvarter som kallades Pansargrupp Afrika. Den 15 augusti aktiverades pansararmén med Rommel i ledningen och kommandot för Afrikakåren överfördes till Ludwig Crüwell. Pansargruppen bestod av Afrikakåren, med några ytterligare tyska enheter, plus två italienska kårer. Pansargruppen blev i sin tur omformad till den afrikanska pansararmén den 30 januari 1942.
Efter det tyska nederlaget i andra slaget vid El Alamein och de allierade landstigningarna i Marocko och Algeriet under Operation Torch hösten 1942, förstärkte OKW återigen närvaron i Afrika genom att förstärka med den 90. armékåren, under Nehring, i Tunisien den 19 november 1942, och sedan en ytterligare 5. pansararmé den 8 december under ledning av Generalöverste Hans-Jürgen von Arnim.
Den 23 februari 1943 omorganiserades den ursprungliga afrikanska pansararmén, som sedan dess hade omformats till den tysk-italienska pansararmén, nu kallades den italienska 1. armén och ställdes under befälet av den italienske generalen Giovanni Messe. Under tiden tilldelades Rommel befälet av en ny Armégrupp Afrika, skapad för att styra både den italienska 1. armén och 5. armén. Resterna av Afrikakåren och resterade enheter av den 1. italienska armén retirerade till Tunisien.
Den 13 maj 1943 upphörde Afrikakåren att existera, sedan de tysk-italienska styrkorna i Nordafrika kapitulerat för britter och amerikaner. Rommel hade dessförinnan kallats tillbaka till Tyskland. Kriget i Nordafrika var därmed slut.
Divisioner
Tyska
- 21. Panzer-Division
- 15. Panzer-Division
- 90. Leichte-Division
Italienska
- Division "Savona"
- Panzer-Div. 132 "Ariete"
- Panzer-Div. 133 "Littorio"
- Division 101 "Trieste"
Se även
Extern länk
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
